På torsdagen meddelade Luxemburgs högsta domstol sin dom.
‒ Högsta domstolen i Luxemburg befäster statusen för visselblåsare. Jag hoppas att det gör att fler vågar avslöja missförhållanden, säger fransmannen Antoine Deltour, uppenbarligen lättad idag.
En dag smugglade han ut ett 28 000 sidor långt dokument från PriceWaterhouseCoopers i Luxembourg, där han arbetade som revisor mellan 2008 och 2010.
Det var början på affären som visade att Luxemburg ger världsledande företag enorma skattelättnader, genom så kallade taxe rulings. Istället för att betala de sedvanliga 29 procenten i skatt, hade vissa företag bara betalat en procent.
Innan Antoine Deltour slutade hos PwC ville han kopiera internt utbildningsmaterial. Det var då, som han säger, som han råkade hitta dokumentet, som innehöll skatteavtal för 343 multinationella företag.
Från början visste han inte vad han skulle göra med det. Men några månader senare överlämnade han dem till den franska journalisten Edouard Perrin, som gjorde ett avslöjande tevereportage. Sedan tog sig det internationella journalistkonsortiet ICIJ sig an saken, vilket ledde till avslöjanden i medier i en rad länder i slutet av 2014.
Historien har med tiden också gjort att EU-ländernas finansministrar har beslutat om ett automatiskt informationsutbyte vid särskilda skatteöverenskommelser med företag.
Men i Luxemburg betraktades Antoine Deltour som en tjuv. Likaså Raphaël Halet, en annan fransman som också hade läckte vissa dokument från PwC. De båda stämdes tillsammans med journalisten Edouard Perrin.
Den sistnämnda friades redan i första instans, men däremot inte Antoine Deltour och Raphël Halet.
I mars förra året dömde en appellationsdomstolden dem som skyldiga bland annat till stöld.
‒ Domen var märklig. Jag dömdes som skyldig till stöld för att ha tagit dokumentet utan en tydlig avsikt att bli visselblåsare. Men däremot friades jag för att ha överlämnat uppgifterna till en journalist. Då ansågs jag ha agerat som en visselblåsare, berättar Antoine Deltour.
Den tvetydigheten gör nu att Högsta Domstolen i Luxemburg ger appellationsdomstolen bakläxa. Antoine Deltour ska helt igenom betraktas som visselblåsare. Hans ärende skickas tillbaka till Appellationsdomstolen, men han kan inte längre dömas för stölden av dokumentet som ledde till Luxleaks, utan enbart för att han kopierade internt utbildningsmaterial av privata skäl.
‒ Det här betyder slutet för historien för min del, säger han.
EU-länderna fortsätter ju att konkurrera sinsemellan genom sina skattesystem.
Idag arbetar han hos Insee, den franska statistiska centralbyrån, i Nancy, och det tänker han fortsätta med. Han tycker att man har pratat för mycket om honom, och inte tillräckligt om bakgrunden till affären.
‒ EU-länderna fortsätter ju att konkurrera sinsemellan genom sina skattesystem, säger han.
Glädjen över HD-domen smolkas också av att Raphaël Halet inte fick rätt i sitt överklagande, och inte ger honom statusen som visselblåsare, eftersom de dokument han lämnade ut var skattedeklarationer, som enligt HD inte var tillräckligt hemliga.
Men Raphaël Halet har redan sagt att han avser att gå vidare till Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna.
Luxleaks
Luxleaks handlar om att den luxemburgska staten har beviljat multinationella företag stora skattelättnader.
Affären avslöjades av medier i en rad olika länder i slutet av 2014, av det internationella journalistkosortiet ICIJ.
Uppdrag Granskning rapporterade till exempel att bland andra SEB, Tele2, Nordic Capital, Ikea, IK Investment Partners och EQT hade dragit vinning av skatteöverenskommelserna.
Tre franska medborgare har anklagats i de rättegångar i Luxemburg som har följt på avslöjandena:
Antoine Deltour och Raphaël Halet, före detta anställda vid revisorsfirman PricewaterhouseCoopers. De lämnade ut dokumenten till journalisten Edouard Perrin.