Om du jobbar i Stockholm är det mindre sannolikt att du och dina arbetskamrater är med i facket. Du jobbar nämligen i Sveriges minst fackligt organiserade län. Här var bara 61 procent med i facket förra året. Det visar organisationsgradsnestorn Anders Kjellberg i sin årliga kartläggning för Arena Idé.
Högre sannolikhet för fackliga arbetskamrater har du om du bor i Norrbottens eller Västerbottens län. Där var 82 procent fackligt anslutna 2025. Men även Västernorrlands, Gävleborgs och Blekinge län tillhör de bäst anslutna med noteringar runt 75 procent.
Men om du är stockholmare och har ett arbetaryrke är det än mindre sannolikt att du och arbetskamraterna är fackliga. Varannan arbetare i Stockholms län är med i facket. Detta enligt 2023 års siffror, men som Kjellberg bedömer stå sig, de hade då hållit sig stabila sedan 2018. Jämfört med de norrländska arbetarna som enligt samma siffror befinner sig över 70-procentsstrecket.
En lika sorglig placering i listan har huvudstadslänet när det gäller de något högre organiserade tjänstemännen, även om det kan skönjas en viss uppryckning från låga 64 procent (2018) till 66 procent (2023).
– Den regionala skillnaden har på totalen faktiskt minskat något, men den fortfarande betydande. Stockholm har en liten offentlig sektor trots riksdag, regering och statliga verk, men stor privat sektor, säger Anders Kjellberg, rapportförfattare och professor emeritus vid Lunds universitet.
Den långa trenden på riksnivå är att arbetarnas fackliga organiseringsgrad faller sedan början av årtusendet, särskilt i privat sektor. Detta medan de privata tjänstemännen inte tappat alls. Men trots en överrepresentation av tjänstemän i huvudstaden kvarstår skillnaden. Förklaringen räcker alltså inte helt.
– Stockholms län ligger ändå klart under. I både Norrland och Blekinge har vi starka arbetarrörelsetraditioner. Även om politiken ändras särskilt i Blekinge tycks traditionen att vara med i facket inte ändra sig lika lätt, säger Anders Kjellberg.
Klyftan mellan tjänstemän och arbetare avstannad
Trots att Sveriges organisationsgrad har fallit kraftigt under 2000-talet från toppnoteringen på 85 procent vid 1990-talets mitt är landet fortfarande näst bäst fackligt organiserat i världen, efter Island.
2025 var den totala fackliga organisationsgraden i Sverige 69 procent. Det är helt i linje med trenden sedan 2014 där fallet avstannat för att pendla mellan 68 och 70 procent.
Den totala siffran döljer dock en ökande skillnad mellan arbetares och tjänstemäns organisationsgrad där arbetarna blir allt mindre organiserade och tjänstemännen istället ökar.
Men 2025 års siffror bjuder här på något nytt. Medan tjänstemännen sedan 2023 legat kvar på 74 procent ökade arbetarna med en procentenhet jämfört med föregående år. Det är första gången sedan 2020.
Den utvecklingen kunde anas redan när Arbetsvärlden rapporterade om fackens medlemssiffror i februari. Men då var Anders Kjellberg mindre villig att spekulera i om det faktiskt rörde sig om ett trendbrott. Nu låter det annorlunda.
– Det kan mycket väl vara ett trendbrott, sannolikt är det så, även om det förstås alltid är svårt att uttala sig om framtiden.
Det är en utveckling Anders Kjellberg spårar till de utrikes födda.
– Bland de nya på arbetsmarknaden är organisationsgraden lägre. Man har kommit in mer på arbetsmarknaden när det nu gått så många år sedan det stora flyktingmottagandet 2015-2016. Allteftersom de integreras kommer organisationsgraden antagligen stabiliseras, säger han.
En notering han gjort under arbetet med förra årets siffror är att den största sannolikheten att gå med i facket är om man är född i Sverige men har en förälder som är utrikes född. Detta medan sannolikheten är lägre om båda föräldrarna är inrikes födda, respektive utrikes födda.
Tjänstemannafacken måste ut på arbetsplatserna
Tjänstemannafacken har som grupp bättre lyckats behålla organisationsgraden och har varit framgångsrika i rekrytering av nya medlemmar. Men, som Arbetsvärlden tidigare rapporterat, dras både arbetarnas och tjänstemännens fack med ökande svårigheter att få medlemmar att axla förtroendeuppdrag. Här lyckas inte tjänstemannafacken heller hålla jämna steg med inflödet av medlemmar. TCO-jätten Unionen värvade under 2025 överlägset flest medlemmar, över 7500, men bara varannan Unionen-medlem arbetar på en arbetsplats med facklig närvaro.
Unionen och TCO-förbunden Vårdförbundet och Vision har under de senaste åren hårdsatsat på att bli fler förtroendevalda och lyckats. Ändå har de två första inte under 2025 fått upp andelen förtroendevalda i relation till antal medlemmar med mer än cirka en halv procentenhet till i Unionens fall 5,1 procent och Vårdförbundet 6,4 procent. Vision står kvar och stampar på 2024 års nivå om 7,6 procent.
– Ökningen är på marginalen och man behöver intensifiera ansträngningarna. Med sina 32 234 förtroendevalda kommer Unionen inte att nå upp till målet om 50 000 till 2027. Unionen har mycket jobb som återstår, det blir så när man rekryterar på förmånliga inkomstförsäkringar, säger Anders Kjellberg och fortsätter:
– Den svenska modellen förutsätter att facket finns på både central och lokal nivå. Inom techbranschen som bland annat Unionen organiserar klagar arbetsgivarna på att de inte har någon att förhandla med. Och för att få till kollektivavtal krävs i regel klubb har historien visat.
