När Medlingsinstitutet (MI) förra året släppte sin rapport om löneskillnader mellan kvinnor och män hade gapet, som sedan 2007 minskat, stannat av. Nu låg den i stället på samma nivå som året före.
I årets rapport, som bygger på statistik från 2023, skönjs ett nytt trendbrott.
Nu ökar i stället löneskillnaden mellan kvinnor och män, kvinnor tjänar nu 90 procent av mäns löner.
Kvinnors genomsnittliga månadslön ligger på 37 800 kronor, medan männens är på 42 000 kronor.
Och även när myndigheten rensar statistiken från sådant som hur mycket man jobbar eller vilka yrken man har, så finns en oförklarad löneskillnad på 4,8 procent.
Vilket också är en ökningen jämför med året innan.
Bland privatanställda tjänstemän är den skillnaden som inte kan förklaras störst, och ligger på 7,2 procent.
– Förhoppningen om att brottet i utvecklingen mot jämställda löner skulle bli kortvarigt har kommit på skam. I rapporten lyfts några möjliga förklaringar. Ökningen av distansarbete i hemmet har ibland setts som en potentiell kvinnofälla. Det visar sig emellertid att skillnaderna i hemarbete mellan män och kvinnor är i princip obefintliga, säger MI:s generaldirektör Irene Wennemo i en kommentar.
Hemarbete inte orsak – fler män hybridjobbar
Förra året gjordes nämligen spaningen att kurvan, som ur ett jämställdhetsperspektiv börjar peka fel, kan bero på att fler kvinnor delvis jobbar hemifrån.
Och att kvinnor förlorar på att inte vara inne på jobbet, något som tidigare har visat sig påverka löneutvecklingen.
Men enligt årets rapport stämmer inte spaningen. Det visar sig i stället att fler män jobbar hemifrån än kvinnor.
Bland privatanställda tjänstemän jobbar närmare 70 procent av männen hemifrån någon gång i veckan. Medan närmare 64 procent av kvinnorna i samma grupp gör det.
Och bland arbetare jobbar få på distans. I offentlig sektor är det cirka 50 procent som gör det, men även här är det fler män.
”Om stjärnorna stod på rad”
Medlingsinstitutet kan bara konstatera att det i nuläget inte finns någon förklaring till att löneskillnaderna inte längre minskar.
I rapporten uttrycker man det något poetiskt:
”Om stjärnorna stod på rad för att bidra till en snabbt minskande löneskillnad mellan kvinnor och män under 2010-talet, har detta förbytts i en mer svårnavigerad karta.”
I privat sektor minskar gapet
Rapporten tittar också på sektorer. I det privata, för både arbetare och tjänstemän, minskar löneskillnaderna.
| Sektor | Kvinnor | Män | Kvinnors andel (%) |
| Alla | 37 800 | 42 000 | 90 |
| Privat | 38 400 | 42 300 | 90,7 |
| Arbetare | 29 800 | 33 300 | 89,6 |
| Tjänstemän | 45 400 | 53 400 | 85,1 |
| Offentlig | 37 000 | 40 300 | 91,9 |
| Stat | 41 000 | 44 100 | 94 |
| Region | 41 100 | 50 000 | 82,2 |
| Kommun | 34 700 | 35 200 | 98,6 |
Medan de är oförändrade i offentlig sektor, och där ökar skillnaden mellan anställda i regionerna och inom staten. I regionerna är löneskillnaden mellan kvinnor och män närmare 18 procent. Skillnaden minskade däremot något bland kommunanställda.
Att skillnaderna ändå ökar totalt beror enligt MI på att löneökningstakten varit högre i privat sektor, och att grupper som har större löneskillnader blivit fler.
Ännu större gap i arbetsinkomst
Ett annat perspektiv rapporten tar upp är skillnader i så kallad genomsnittlig arbetsinkomst.
Om lön är det man kommer överens om är arbetsinkomsten summan av de utbetalningar man sedan faktiskt får, som beror på hur mycket jag arbetat och varit borta från jobbet.
Och där är statistiken från 2022, och gapet blir i stället 19,4 procent.
Kvinnor arbetar färre timmar, vilket gör att skillnaden i arbetsinkomst blir större än om man enbart tittar på löner. Det handlar om att fler kvinnor jobbar deltid, och har mer frånvaro än män.
Men här har gapet minskat över tid.
2006 var skillnaden i arbetsinkomst mellan kvinnor och män 28,2 procent.
Fram till 2022 har det minskat med 8.8 procentenheter. Och det beror på att kvinnor jobbar mer än tidigare.
Den grupp där där det här gapet är störst är bland arbetare i privat sektor.