Sverige och Tyskland delar verkligen en grundläggande kärlek till frihandel och multilaterala lösningar genom FN, Europarådet och Nato. Politisk förkärlek för välfärd, stark arbetsrätt och kollektivavtal gör oss också lika.
Men där det skiljer sig är att Tyskland ser EU som en lösning medan Sverige mer lutar åt att EU är ett nödvändigt ont.
Regeringen Löfvens hopp om att ligga nära Tyskland när Storbritannien lämnar EU, spricker därför när politiken görs konkret.
I fråga efter fråga på EU-planet fortsätter den nya tyska koalitionen att landa i motsatt slutsats som svenska regeringen.
Kanske mest främmande för en svensk regering är att koalitionens regeringsprogram slår fast att Tyskland är villigt att betala en högre EU-avgift. Regeringen Löfven kräver som bekant att den svenska EU-avgiften inte höjs fast EU:s budget förlorar 10-12 procent i intäkter med Storbritanniens uttåg.
Löfvens lösning på pengabortfallet är att EU bör skära i jordbruksstödet och regionalstödet. Koalitionen vill tvärtom hålla jordbruksstödet på samma nivå och behålla regionalstöd till alla regioner i EU, inte bara de fattigaste.
Tysklands vilja att betala mer till EU beror på att man anser att EU måste kunna genomföra sina planer om ett nära försvarssamarbete, stärkt gränsbevakning liksom arbete mot terrorism. De två senare punkterna gillas av regeringen Löfven medan det finns en tvekan om den första. Sverige har visserligen lovat att delta i EU:s nya försvarssamarbete men satsar hellre och större på militärt samarbete med USA.
Men misstro mot USA är istället skälet till att Tyskland vill satsa på detta europeiska militära ben. Nato sägs fortsatt vara viktigt men regeringsprogrammet upprepar Angela Merkels ord efter att hon mött den amerikanske presidenten Donald Trump: ”Europa måste nu ta sitt öde i egna händer.”
I fråga efter fråga på EU-planet fortsätter den nya tyska koalitionen att landa i motsatt slutsats som svenska regeringen.
För första gången kommer tyskt stöd till idén om en investeringsfond för länder i finanskris. Fonden finns redan (ESM) men är till för räddningsoperationer, inte offensiva investeringar. För Sverige uppstår problem om Merkel går på EU-kommissionens förslag om att göra en EU-fond av ESM (idag ägd av euroländer). Regeringen Löfven skulle inte vilja bidra med pengar till en sådan fond.
Sverige: Nej till gemensamma företagsskatter
Det tyska regeringsprogrammet har också två oroande skatteförslag. Först att EU bör besluta om en lägsta nivå för bolagsskatt (för att hindra EU-länder skattetävla med varandra). Svenska regeringar avskyr all skatteharmonisering mellan länder.
Därefter att EU ser till att beskatta internationella bolagsjättar, särskilt IT-jättar. Regeringen Löfven har gått emot ett sådant EU-förslag med argumentet att EU borde vänta på en global skatteuppgörelse (debatten har förts i OECD men strandade för några år sedan).
Den nya koalitionen utlovar rentav att på områden där EU27 säger nej till mer EU, ska Tyskland gå vidare ändå, med Frankrike.
Tyskarna talar väl om frihandel och illa om protektionism vilket gläder Sverige. Men tillägger sedan att EU måste börja begära ömsesidighet i marknadstillträde av Kina och skydda europeiska strategiska företag från detta kapitalstarka land. Där har man inte alls regeringen Löfven med sig.
Men det allra tydligaste avsteget från svensk europapolitik ligger nog i vad regeringsprogrammet säger om Frankrike, ett land vars syn på EU inte kunde ligga längre från regeringen Löfvens.
Frankrike nämns 12 gånger i regeringsdeklarationen som en kär och nära partner, alldeles särskilt i EU-sammanhang.
Den nya koalitionen utlovar rentav att på områden där EU27 säger nej till mer EU, ska Tyskland gå vidare ändå, med Frankrike.
Macron och Merkel blir ett tandempar som kan komma att sätta Löfven under stor press framöver.