Macrons regering rivstartar reformeringen

Emmanuel Macron förväntas få en stark majoritet i nationalförsamlingen vid valet på söndag (18 juni). Enligt prognoserna kommer tre fjärdedelar av de nyvalda ledamöterna att vara representanter för partiet La République en Marche.

Idén bakom detta ”både-vänster-och-höger-parti” är att Frankrike måste göra sig av med en rad spärrar för att vitalisera arbetsmarknaden, samtidigt som trygghetssystemen behöver bli mer rättvisa och omfatta fler invånare.

I korthet säger Emmanuel Macron att han är till höger när det gäller hur ett lands tillgångar ska skapas, men till vänster när de ska fördelas.

Han säger också att det är bråttom, och regeringen har genast tagit tag i frågan om hur arbetsmarknaden ska bli smidigare.

Uppmanar till protestaktioner

Förutsättningen för att förändringsarbetet ska lyckas beror inte bara på majoriteten i nationalförsamlingen, utan också på hur facken reagerar.

Den här veckan har regeringen inlett överläggningar med arbetsmarknadens parter. Fem löntagarfack och tre arbetsgivarorganisationer ska delta i vardera sex möten. Det blir alltså totalt 48 möten.

Situationen kompliceras av att det finns en rad konkurrerande fackliga centralorganisationer, som sinsemellan inte alltid är överens.

I ett pressmeddelande säger CGT att löntagarna står på randen av en katastrof.

CGT som är landets näst största fack, har genast satt sig på tvären. I ett pressmeddelande som publicerades efter ett första möte med regeringsrepresentanter säger CGT att löntagarna står på randen av en katastrof. ”Sex timmar för att rasera en arbetslagstiftning som vi har uppnått efter 120 års facklig kamp. Det är oacceptabelt!”

Enligt CGT minskar man inte arbetslösheten genom att förenkla arbetslagstiftningen. Det oppositionella facket hävdar att regeringen enbart går arbetsgivarna till mötes, och uppmanar sina sympatisörer att genomföra protestaktioner från och med nästa vecka.

Andra inväntar förhandlingsutrymme

Andra fack är mer avvaktande. Force Ouvrière sa efter sitt första möte att man vill se om det överhuvudtaget finns något förhandlingsutrymme innan man ropar bu eller bä.

Landets största centralorganisation CFDT säger sig inte vara principiell motståndare mot förändringar men är negativ till vissa idéer, som att regeringen vill sätta ett tak på de skadestånd som arbetsdomstolarna kan utdöma. Facken är också kritiska till att arbetsgivare ska kunna köra över facken genom att organisera personalomröstningar om vissa frågor.

Numera går det att besluta om sämre arbetstidsvillkor än vad som står i lagen.

Ett av de absolut största stridsämnena är att fack och arbetsgivare genom lokala avtal ska kunna besluta om sämre arbetsvillkor än vad som står i lagen.

I Frankrike regleras löntagarnas villkor i lag. Fram tills helt nyligen kunde kollektivavtal och överenskommelser på arbetsplatser bara förbättra de lagstiftade villkoren. Numera går det att, under vissa förutsättningar, besluta om sämre arbetstidsvillkor än vad som står i lagen.

Regeringen vill att betydligt fler betingelser ska kunna försämras genom lokala avtal, under förutsättning att en majoritet av facken säger ja. Om inte en majoritet av facken vill teckna avtal om försämringar, ska arbetsgivaren också kunna organisera en personalomröstning om saken.

Vill inte att frågorna fastnar i parlamentet

Ett annat stridsämne är att regeringen har beslutat att anta en rad lagändringar under sommaren, utan debatt i parlamentet.

Regeringen vill att det ska gå snabbt, och därför slippa flera tur-och returresor mellan de två olika delarna av det franska parlamentet: nationalförsamlingen och senaten. Men för att regeringen ska kunna besluta om lagändringar krävs att parlamentet först ger sitt godkännande till förfarandet, och även ett godkännande i efterhand.

Därutöver förekommer det en diskussion i Frankrike om huruvida regeringen inte spelar med öppna kort, utan har en ”dold plan”, som till exempel skulle innebära slutet för tillsvidareanställningar. Men påståendet har tillbakavisats av premiärministern.