Allra först vill Emmanuel Macron ta itu med invånarnas låga förtroende för den politiska makten, och lovar att öka kontrollen av de folkvalda. Han anser att nationalförsamlingen behöver nytt blod och därför presenterar hans parti många icke-politiker inför valet i juni.
En majoritet i nationalförsamlingen är förutsättningen för att kunna förverkliga ett program, som från vänster anses vara för liberalt och från höger för socialdemokratiskt.
Själv säger Macron att det är resultatet av en grundläggande sondering av vad som inte fungerar i det franska samhället i dag.
Den skandinaviska modellen innebär att man inser att globaliseringen är ett faktum.
Ett av de främsta målen är att minska en kroniskt hög arbetslöshet. Emmanuel Macron har själv sagt att han inspireras av de skandinaviska länderna.
Det handlar om att anpassa sig till en oundviklig världsutveckling, förklarar en av hans ekonomiska rådgivare, Philippe Aghion.
– Den skandinaviska modellen innebär att man inser att globaliseringen är ett faktum. Den bemöter man inte genom att stänga in sig, genom protektionism och genom att skapa en destruktiv konkurrens mellan länder. För att klara sig måste man satsa på innovation och utbildning, säger Philippe Aghion i en intervju i den schweiziska radio- och tevekanalen RTS.
Han säger också att politiken i norra Europa har en inkluderande tillväxt som mål.
– Samhället ska baseras på tre grundstenar. Ett socialt skyddsnät, som omfattar alla, en skola som ger alla barn samma chanser, och en ekonomi som är baserad på innovation.
30 olika pensionskassor
Emmanuel Macron har bland annat studerat det svenska pensionssystemet. I dag har Frankrike över 30 olika pensionskassor som styrs av arbetsmarknadens parter. Presidenten vill nationalisera kassorna för att skapa ett nytt system, som även i framtiden bygger på solidaritet, men som är lika oavsett hur och för vem man jobbar.
På Macrons program
- 35-timmarsveckan är kvar. Lokalt kan parterna förhandla om längre arbetstid.
- Företag som ofta tillämpar osäkra kontrakt får betala högre sociala avgifter.
- A-kassan ska omfatta alla yrkesaktiva, även löntagare som säger upp sig (en gång vart femte år).
- Arbetssökande kan inte vägra fler än två ”värdiga” jobberbjudanden.
- Ett kraftigt utökat fortbildningssystem.
- Den allmänna pensionsåldern förblir 62 år.
- En pensionskassa för alla aktiva, oavsett anställningsform.
- En höjning av folkpensionen och av handikappensionen.
- Lägre skatter för låginkomsttagare.
- Sänkta arbetsgivaravgifter för låginkomsttagare.
- Företagsskatten sänks från 33,3 procent till 25 procent.
- Förmögenhetsskatten finns kvar, men enbart på fast egendom.
- Bostadsskatten slopas för majoriteten, och finns kvar för de mest gynnade.
- Skolklasser i bostadsområden med sociala problem halveras jämfört med i andra områden.
- Antalet statliga anställda minskar med 120 000, men lärare och poliser ska bli fler.
- 15 miljarder euro ska gynna ekologiska investeringar.
Men det är inte med de stora strukturella reformerna som han förväntas börja sitt mandat, utan med en rad förenklingar av arbetslagstiftningen. Detta oroar löntagarfacken, inte bara på grund av innehållet utan också på grund av formen.
Emmanuel Macron säger att Frankrike inte har någon tid att förlora. Det kan ta upp till två år innan ett parlamentsbeslut verkställs. Därför vill han ta en rad beslut genom förordningar redan i sommar.
Ett av de mest omstridda är att ge lokala fack och arbetsgivare större möjligheter att förhandla bort vissa lagstadgade rättigheter, med målet att rädda jobben.
Men flera franska fack hävdar att idén inte är anpassad till franska förhållanden, där få löntagare är organiserade.
Presidenten säger att han vill stärka fackens roll. Den nordiska förhandlingskulturen framhålls ofta som positiv.
Men flera franska fack hävdar att idén inte är anpassad till franska förhållanden, där få löntagare är organiserade, och att arbetsgivarna i framtiden därför får större möjligheter att köra över sina anställda.
Vill förnya politiken
Emmanuel Macron tillträder som Frankrikes president den 14:e maj.
Därefter presenterar han en provisorisk regering, som styr landet fram till valet av ledamöter i nationalförsamlingen som sker den 11 och 18 juni. En person i varje valkrets ska väljas till nationalförsamlingen.
Emmanuel Macrons parti La République en Marche (Republiken på väg, reds anm) ska hinna presentera kandidater i samtliga 577 valkretsar. Hälften av dem ska vara icke-politiker, eftersom ett av målen med Emmanuel Macrons rörelse är en förnyelse av det politiska livet. Ett annat är att bryta upp partigränser.
Han hävdar att de traditionella höger-vänster-blocken förhindrar nödvändiga reformer, eftersom det ena blocket av princip ofta röstar emot det andra.
Emmanuel Macron vill agera snabbt, och att regeringen därför ska besluta om förenklingar av arbetslagstiftningen genom förordningar, en möjlighet som tillåts om nationalförsamlingen har gett sin välsignelse.