Så blir högerliberaler nationalister Att Polens tidigare president Lech Kaczynski avled i en flygolucka har mytologiserats i och utmålats som en utländsk komplott polsk historieskrivning av regeringspartiet, skriver Anne Applebaum när hon förklarar Polens förändring. (AP Photo/Czarek Sokolowski)

Ledare Så blir högerliberaler nationalister

Journalisten Anne Applebaum undrar hur hälften av hennes vänner kunde bli auktoritära nationalister. Det borde det svenska näringslivet också fundera på innan man ber en regering förhandla med SD.
26 sep 2018

Europa börjar bli klaustrofobiskt. Det fanns en tid när högernationalismen kunde förklaras som ett östeuropeiskt randfenomen. Östeuropa hade aldrig lärt sig demokrati och hade dessutom lillasyskonkomplex gentemot Väst. Så kunde det låta. Därav Ungerns och sedan Polens utveckling mot auktoritära stater.

Nu ser vi samma tendenser i Italien, Österrike och Danmark. Och i USA och Israel. Angrepp på pressfriheten, hotade rättssystem, utsatta minoriteter. I Tyskland passerade just AfD Socialdemokraterna som landets näst största parti i opinionsundersökningarna.

I en böljande lång artikel i The Atlantic berättar den amerikanska liberala journalisten Anne Applebaum, gift med Polens tidigare försvarsminister, om en nyårsfest som paret höll på hennes mans familjegård i Polen vid millenieskiftet 1999. Hemmet fylldes av unga högerliberala intellektuella. Det var den typ av party som fortsatte till brunchen dagen därpå. En kvinna blev så upphetsad att hon sköt med pistol i luften på tolvslaget. Idag nästan tjugo år senare är hälften av de som var på festen fortsatt liberala. Den andra hälften är nationalister. Anne Applebaum försöker förstå varför. Vad hände med idealen om ett fritt liv och fritt företagande?

Hur kan människor ur den elit som ledde frigörelsen från kommunismen, åter stödja ett system där statstelevisionen skryter om att man levererar fake news och statspropaganda. Där rättssystemet havererar. Där invandringen skylls på judar och utländska agenter. Och där företagare tvingas sälja sina verksamheter till underpriser till affärsmän lojala med makten?

Hennes svar mynnar ut i en mer psykologisk teori. Personliga misslyckanden ersätts med lojalitet med regimen. På så sätt tilldelas karriärister inflytelserika poster och når framgångar som inte hade varit möjliga i en meritokrati. Men det är poster som många människor i den här gruppen ändå känner sig berättigade till. En tidigare vän till Applebaum som tagit över ett magasin och förvandlat det till en basun för nationalismens historieskrivning belönas nu med betalda annonser från diverse myndigheter. Meritokrati ersätts med lojalitet.

Vad hände med kvinnan som sköt i luften på Anne Applebaums nyårsfirande?

Tunga näringslivstoppar (i DI) liksom Svenskt Näringsliv tycks inte se några problem med den här nationalistiska auktoritära ideologin. Sverigedemokraterna är att betrakta som vilket parti som helst och ska förhandlas med. Det är mycket märkligt. Både ur affärsmässig och moralisk synvinkel.

Eller tror de att SD på något sätt skulle vara annorlunda från de nationalistiska partierna Fidesz, Lag och rättvisa, Danskt folkeparti eller FPÖ? Sverigedemokraternas företrädare är ju ändå förhållandevis öppna med vad de anser om pressfrihet och minoriteters ställning. De anser också att Polens nedmontering av högsta domstolen är landets egen angelägenhet, inte EU:s.

Det är riktigt glädjande att en annan grupp företagstoppar idag vädrar sin oro för just den här utvecklingen på DN Debatt. Nationalistpartiernas idé är både dålig för affärerna och moraliskt förkastlig, menar de.

Lojalitet med makten är inte en värdig ersättare för meritokratin.

Vad hände med kvinnan som sköt i luften på Anne Applebaums nyårsfirande? Hon skiljde sig från sin brittiske man och tillbringar nu sin tid som internettroll och bloggare i antisemitiska konspirationsteorier.

Kanske krävs Applebaums personliga erfarenheter för att se hur snett det kan gå när auktoritär nationalism får inflytande. Men hela näringslivet borde kunna se det som dessa liberala företagare och som Anne Applebaum ser: lojalitet med makten är inte en värdig ersättare för meritokratin.

Annars finns risken att det även i Sverige går så som näringslivsnestorn Marcus Storch varnar för i DI: ”Går vi den vägen som Antonia och många andra i näringslivet nu föreslår är jag övertygad om att vi kommer att vakna upp en vacker dag och ställa oss frågan; vad har vi gjort?”

26 sep 2018
Kommentera
Kommentera

Kommentera artikeln

Vi vill gärna få frågor, kommentarer och reflektioner om våra artiklar! Arbetsvärlden förhandsmodererar artikelkommentarer, vilket gör att det kan dröja en stund innan din kommentar dyker upp. Håll dig till ämnet, och håll en god ton. Vi föredrar om du anger ditt riktiga namn, men du måste inte.

Nyheter
De viktigaste nyheterna två gånger i veckan