Överenskommelsen om strejkrätten innebär att arbetstagare inte tillåts strejka hos en arbetsgivare som redan har kollektivavtal, om fackets syfte inte är att uppnå ett kollektivavtal.
Överenskommelsen slöts mot bakgrund av hotet om förslag från stridsåtgärdsutredningen och en alliansregering där många partier vill inskränka strejkrätten.
Väldigt svårt att se att den skulle öppna upp för gula fackföreningar
Förslaget innebär egentligen att man låter riksdagen lagfästa Saltsjöbadsavtalet. Konflikträtten inskränks i ett visst läge men räddas för det stora flertalet.
Kritik har riktats från arbetsrättsforskaren Mats Glavå. Han menar att nya arbetsgivare kan välja att teckna kollektivavtal med en (eventuellt gul) fackförening som till exempel företräder en mindre grupp anställda på företaget. Med den nya lagstiftningen stoppas legitima fackföreningar att därefter strejka om de inte strävar efter kollektivavtal.
Det är väldigt tveksamt för att inte säga otroligt att detta latenta hot om konflikt som finns idag är det som skulle ligga bakom att arbetsgivare hittills inte använt gula fackföreningar. I praktiken strejkar ju aldrig etablerade fack av den anledningen. Ett fack som vill vara tufft mot en arbetsgivare har fortfarande kvar samma åtgärder som tidigare i form av till exempel sympatiåtgärder och blockader för att kräva kollektivavtal. Och träffas väl ett kollektivavtal med en arbetsgivare som redan har ett förstaavtal med en gul fackförening så finns metoder för att pressa arbetsgivaren kvar förhandlingsvägen.
Den stora förändringen är att överenskommelsen sätter press på fackföreningar utanför centralorganisationerna som traditionellt inte tecknat kollektivavtal. Det är däremot väldigt svårt att se att den skulle öppna upp för gula fackföreningar. Parterna har nått en vettig lösning utifrån det politiska hotet om inskränkningar i strejkrätten.