Sverige är fullt av valaffischer. Vad kan de säga oss om de mest brännande frågorna och om valresultatet? Istället för att som Göran Persson, brukade göra: tala med statyerna i Sagerska husets trädgård, gick jag en sväng på stan för att se hur det kommer gå i valet. Läsare utanför huvudstaden får ursäkta ett visst stockholmsperpsektiv.
Vi börjar med Kristdemokraterna som kämpar hårt för att sticka ut och nå riksdagsspärren. Lokalt i Stockholm reagerade jag på en affisch med starka referenser till medeltiden. Kandidaten Christian ”Klockan” Carlsson tycker att det är mycket bättre att ringa i klockor, än att sjunga när man kallar till bön. Religionsfrihet – nej tack! Det går alltså hand i hand med partiledarens mediekorståg mot ”genusflummet” som hotar den svenska förskolan. Barnen ska lära sig att det är skillnad på könen. Invandrare ska lära sig att det inte är skillnad på kön. Inga konstigheter.
Kandidaten Christian ”Klockan” Carlsson tycker att det är mycket bättre att ringa i klockor, än att sjunga när man kallar till bön. Religionsfrihet – nej tack!
På riksplanet menar partiledaren på affischerna däremot att ”Du ska kunna lita på Sverige” och lyfter fram vårdköerna. Partiet lyckas alltså pricka in två av väljarna topprankade frågor och dessutom vara kontroversiella genom att lyfta in medeltiden i debatten. Bra gjort ändå. Prognos: partiet klarar riksdagsspärren.
Humorsegern kan bara gå till Liberalerna är jag rädd.
Vänsterpartiet och Liberalerna ger sig in en humorkamp och storsatsar på ordvitsar. Båda lyfter fram skolan, men vad är egentligen roligast ”chatta eller fatta” eller ett överstruket ”Bra för stunden” och understruket ”Bättre för framtiden”? Humorsegern kan bara gå till Liberalerna är jag rädd.
Vänsterpartiet och Liberalerna ger sig in en humorkamp och storsatsar på ordvitsar. Foto: TT
Vänsterpartiet väljer också att lyfta upp det visserligen relevanta men medialt stendöda ämnet jämlikhet – en affischkampanj lika svårsåld som förra valrörelsens vinststopp-kampanj? Man tycks också ha svårt att bestämma sig för om partiledaren Jonas Sjöstedt är ett flöte eller sänke – bäst att smyga in honom i bilder med en massa människor så får man både en avsändare och ”de många” på samma bild. Bilderna andas ändå sammanlagt ”Vi är de många människornas välfärdsparti”.
Vad är egentligen roligast ”chatta eller fatta” eller ett överstruket ”Bra för stunden” och understruket ”Bättre för framtiden”?
En nysnaggad och brunbränd Jan Björklund står däremot stolt upp mot (eller, Sveriges alla svensklärare, borde det vara ”emot”?) extremism. Synd för honom att den första våldsförhärligande extremist han fick angripa befann sig hos en alliansbroder. Pluspoäng också för Liberalernas lite mystiska men får man förmoda humoristiska budskap ”Varning: liberalt innehåll”. Prognos: fördel Liberalerna.
När Socialdemokraternas affischer ska tas in får man hålla i sig. Här sticker man riktigt ut hakan och det är lätt att provoceras över tydligheten i budskapet i Socialdemokraternas nya hårda lag och ordning-linje. Eller? Budskapet ”alla som kan jobba, ska jobba” är kanske Sveriges minst okontroversiella påstående just nu. Plus för att man lyfter arbeten, ekonomi och pensioner. Men väljarna verkar vara någon annanstans. Prognos: försiktiga affischer för ett försiktigt valresultat.
Definitivt årets normcore-kampanj.
SD anstränger sig hårt i årets kampanj för att signalera normalitet. Nej, nej det är inget konstigt med oss,
På väg hem från barnkalaset.
Foto: Lars Pehrson / SvD / TT
ler kvinnorna på SD:s planscher (var hittade de ens förtroendevalda kvinnor?). Typsnittet signalerar barnkalas och att döma av klädsel på kandidaterna så har de just lämnat sina barn på ett kalas i valfritt
närliggande villakvarter och det var absolut ingen som skrek rasist efter dem! Definitivt årets normcore-kampanj. Prognos: partiets framgångsrika normaliseringskampanj går som tåget.
Centerpartiet utvecklar en tidigare gammal goding till Centerpartistisk valplansch.
Centerpartiet utvecklar en tidigare gammal goding till Centerpartistisk valplansch: ”Jaga de dumma avgasrören, inte bilarna” eller hur var det? Nej, just det ”Jaga utsläppen, inte bilisterna” var det. Nu vill man ”stoppa utsläppen, inte utvecklingen”. Invecklat blir det i alla fall när kampanjen lokalt i Stockholm går över i en ren ”äta kakan och ha den kvar”-kampanj (se toppbilden). Överhuvudtaget har Centerpartiet ett kluvet förhållande till att utveckla budskapet och behålla gamla budskap i ny form. Men kanske kan budskapet att framtiden finns på landsbygden ligga rätt i tiden. Prognos: Ett kluvet budskap för en kluven tid, kan vara helt rätt.
Miljöpartiet ligger ju helt rätt med sina budskap om att klimatkrisen inte väntar på det demokratiska systemet. Problemet är väl bara att just det demokratiska systemet malt ned partiet till den grad att man inte ens vågar svara ja på frågan om Thailandresan verkligen ska betala för sina utsläpp och därmed kosta 18 000 kronor istället för dagens 10 000 kronor i SVT:s partiledarutfrågning. Poäng för budskap men håller trovärdigheten? Prognos: Rätt ämne lyfter ändå partiet.
Prognos: Rätt ämne lyfter ändå partiet.
Foto: Pontus Lundahl / TT
Till sist Moderaterna. Stockholmsaffischerna spinner klurigt vidare på arvet efter kommunikationsstrateg Per Schlingmann. ”Lika för alla” hade ju kunnat vara en socialdemokratisk slogan, precis som man förr utnämnde sig till Sveriges arbetarparti.
”Här skulle jag vilja att en faktagranskare ryckte in och granskade.”
Men är lika möjligheter för alla verkligen vad partiet eftersträvar? Här skulle jag vilja att Faktiskt.se ryckte in och granskade affischer som ”Bidragstak – Lika för alla”. Det ärväl ändå inte lika för alla?
Annars handlar det mest om att Ulf Kristersson med sin ”kommunikationschef på medelstort svenskt företag-look” kavlar upp ärmarna och ”tar tag i Sverige” och att det är ”dags för en ny regering”, en look som på Twitter jämförts med Michael Douglas i filmen Falling down. Oroväckande. Moderaterna vill öka jämlikheten genom att först göra det mer ojämlikt. Det är kul när man snor motståndarens retorik, men är det trovärdigt? Prognos: Att sno motståndarens budskap tyder på en kreativ slutspurt från Moderaterna men räcker det att lita på att människor är ”trötta på regeringen”?
The adventures of an ordinary man at war with the everyday world. pic.twitter.com/80BncbtlNh
— Lars Anders Johansson (@Budoarstamning) August 9, 2018
Vård, välfärd, skola miljö, migration dominerar affischerna precis som det verkar vara i svenskarnas medvetanden. Socialdemokraterna sticker ut genom att tala jobb och Centerpartiet genom att vilja koppla samman innovation och landsbygd. Sverigedemokraterna går till val på att vara glada och inte arga. Skatter, samhällsekonomi och bostäder spelar en mer undanskymd roll. Trygghet och ett samhälle att lita på dominerar.
Vinnaren i 2018 års affischkamp är…
… Liberalerna. Budskapet är klatschigt och vitsigt. Trots att det handlar om skolan, där Jan Björklunds insatser kanske inte höjs till skyarna i alla läger och om EU, en komplett ickefråga, så lyckas liberalerna ändå (ironiskt nog med tanke på de senaste årens ordning och reda-politik och att man nyligen ville ge SD utskottsordförandeposter) framställa sig som just liberaler. Jan Björklund har redan av tidningen Arbetets kulturredaktör hyllats för sin hunkiga stil. Och extra plus för varningstriangeln som varnar för liberalt innehåll. Är det roligt för att partiet i praktiken blir allt mindre liberalt, eller för att man försöker framställa sig som underdogs i en konservativ tid? Oklart, men partiet blir både roligt och tydligt.