Nazism är inte en åsikt vilken som helst. Vi vet vad nazism har lett till, vad det kommer att leda till och att detta är själva syftet med nazismen: förintandet av vissa folkgrupper och av oliktänkande. Att tro att NMR:s internetpropaganda om att hänga åsiktsmotståndare i lyktstolpar eller dess kampanj ”Krossa homolobbyn” skulle vara ”skämt” är absurt. De menar vad de säger.
Trots koncentrationslägrens rosa trianglar anser dock inte förvaltningsrätten att homosexuella ”har ett större intresse än allmänheten av att ordning och säkerhet upprätthålls under Almedalsveckan”. Förvaltningsrätten menar alltså att RFSL inte är tillräckligt berört av NMR:s möte utanför deras lokal för att kunna överklaga polisens beslut.
I regeringsformen (kapitel 2, paragraf 24) står visserligen att:
”Föreningsfriheten får begränsas endast när det gäller sammanslutningar vilkas verksamhet är av militär eller liknande natur eller innebär förföljelse av en folkgrupp på grund av etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande.”
Klockrent när nazister vill manifestera sin kampanj ”Krossa homolobbyn” utanför RFSL:s lokaler, kan man tycka. Och det är märkligt att polisen på Gotland inte verkar använda sig av den paragrafen.
Men uppenbarligen har vi ett Moment 22 om just de grupper som utsätts för nazismens förföljelse och skyddas av regeringsformen, av domstolarna inte anses vara tillräckligt berörda för att kunna överklaga beslut.
Polisen borde ha låtit nazister mötas på platser där man inte utgör ett för allvarligt hot mot omgivningen, det vill säga inte inne i tätbefolkade områden.
Till dess borde kammarrätten och Sveriges jurister fundera på om vi kan ha en grundlag som skyddar minoriteter, men en annan lagstiftning som innebär att dessa grupper inte berörs av nazismens hot. Det hänger nämligen inte ihop.
