Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse.
Godkänn
Skatterna måste börja bekämpa ojämlikheten igen 1936 var President Franklin D Roosevelt på valturné med hustrun Eleanor. Presidenten höjde marginalskatterna till 90 procent och boostade ekonomin, skriver Ali Esbati (V). Foto: SCANPIX SWEDEN

Krönika Skatterna måste börja bekämpa ojämlikheten igen

Alla älskar en skattereform, men den bör uppfylla fem krav för att skapa jämlikhet, värna välfärden och hålla ihop landet, skriver Ali Esbati (V).
3 Jul 2018

Den som frekventerar seminarier på lugubra möteslokaler som Riksdagens andrakammarsal och Rosenbads konferenscenter, finner snart att ordet ”skattereform” har en entusiasmerande, närmast erotisk laddning. I de politiska, ekonomiska och byråkratiska toppskikten ges ofta uttryck för att det behövs ”vuxna i rummet” som kommer överens ”över blockgränserna”, så som gjordes i och med ”den underbara natten” 1981 och ”århundradets skattereform” 1990-1991.

TCO – som upplåter just dessa spalter åt undertecknad – har på senare tid gjort detta till något av en politisk huvudfråga. 2015 gav man (med Anders Johnson vid pennan) till exempel ut skriften ”Ännu en underbar natt?”. Här kan man till och med se bilder på Nelson Mandela och Berlinmurens fall, för att verkligen skriva in skattereformerandet i en vibrerande historisk kontext.

Och för all del. Skattesystemet har blivit ett lapptäcke. Och visst vore ett mer helhetligt politiskt samtal om något så viktigt som beskattning önskvärt.

Ett sådant samtal bör då utgå från vilken sorts samhällsutveckling skattesystemet bör understödja eller motverka, vilka samhälleliga problem det ska möta.

Sedan början av 1990-talet har Sverige varit det industriland där inkomstklyftorna har vuxit mest. Skattesystemet är en viktig orsak. Idag är det svenska skattesystemet det som i EU:s kärnländer omfördelar allra minst från hög- till låginkomsttagare. Sverige har blivit något av ett skatteparadis för kapital – varken förmögenhet, arv eller gåvor beskattas, och fastighetsskatten är till och med regressiv i förhållande till taxeringsvärdet.

Detta är verkliga och påtagliga samhällsproblem. Visserligen är Sverige ett välfungerande samhälle, men mycket handlar om en ”förmögenhet” uppbyggd över tid. Växande inkomstklyftor tär på denna förmögenhet av välfungerande institutioner, högproduktiva arbeten, stor tillit och ett demokratiskt civilsamhälle. Det finns stor och växande forskning och erfarenhet runt dessa faktorer.

Särskilt bland de allra rikaste är det arv och avkastning på arv, snarare än egen ansträngning, som förklarar inkomsterna.

I TCO:s skrift nämns ett citat som tillskrivs Franklin D. Roosevelt: ”Skatter är när man kommer omkring avgiften vi betalar för privilegiet att vara medlem i ett organiserat samhälle”. Bra sagt! Denna avgift måste anpassas till ökad komplexitet och köpkraft, annars kommer kvaliteten i föreningen att dala, med ödesdigra konsekvenser. Det hade nog FDR – som höjde de högsta marginalskatterna i USA till över 90 procent och boostade ekonomin – också ha hållit med om.

En skattereform som aspirerar på att vara en del av lösningen istället för problemet, borde ta sin utgångspunkt där. Förslagsvis kan man enas om några principer:

1.      Bidra till att minska ojämlikheten. Både inkomst- och kapitalskatter bör ha viss progressivitet – alltså högre procentuella uttag högre upp i skalorna.

2.      Anpassa det samlade intaget av skatt till en rimligt stigande ambitionsnivå i det offentliga välfärdsåtagandet. Eftersom välfärden huvudsakligen består av tjänster, och tjänster blir relativt sett dyrare, bör den offentliga sektorns andel av BNP växa. Annars riskeras kronisk resursbrist i välfärdstjänsterna, trots stigande inkomster.

3.      Premiera arbete framför privat förmögenhetsansamling. Särskilt bland de allra rikaste är det arv och avkastning på arv, snarare än egen ansträngning, som förklarar inkomsterna. Incitamenten kan ändras exempelvis genom höjda grundavdrag kombinerat med kapital- och arvsbeskattning.

4.      Håll ihop landet. För att motverka de socialt destruktiva klyftorna mellan stad och land, bör omfördelningen i det kommunala skatteutjämningssystemet stärkas.

5.      Premiera klimatomställning och implementera ”förorenaren betalar”. Det innebär exempelvis flygskatt, men också skatter och avgifter som dirigerar resurser till offentliga investeringar.

Och apropå breda överenskommelser. En av de främsta reformerna i det svenska välfärdsbygget, ATP, infördes efter ett nyval och med en enda rösts övervikt. Den varade inte för evigt, men förbättrade livet längre och för långt fler än exempelvis ”århundradets skattereform”.

3 Jul 2018
Visa artikelns 1 kommentar
Kommentera
  1. Av Christer Rosenbahr 5 Jul 2018:

    Det här ingår väl att höja bidragen ex för Sjuk- och arbetslöshetsförsäkringar ?

    Jag tycker att det här måste höjas i reellt. För att följa samhällets löneutveckling/ inflation. Idag är det tufft att ex vara långtidsarbetslös och leva å 65 % av fd inkomstlönen. Därför bör den här procentsatsen höjas. Eller hur ?!

Kommentera artikeln

Vi vill gärna få frågor, kommentarer och reflektioner om våra artiklar! Arbetsvärlden förhandsmodererar artikelkommentarer, vilket gör att det kan dröja en stund innan din kommentar dyker upp. Håll dig till ämnet, och håll en god ton. Vi föredrar om du anger ditt riktiga namn, men du måste inte.

News
De viktigaste nyheterna en gång i veckan
Copyright © Arbetsvärlden 2017 | Linnégatan 14
114 94 Stockholm
Telefon 08-782 93 12 | red@arbetsvarlden.se
Ansvarig utgivare: Mikael Feldbaum
Arbetsvärlden ges ut av Tjänstemännens
Centralorganisation, TCO.