Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse.
Godkänn
Höst och tillbaka till jämställdheten? Konsten att vara jämställd på landet - svårare än man tror? Foto: Izabelle Nordfjell/TT.

Ledare Höst och tillbaka till jämställdheten?

24 Aug 2017

Sambon och jag delar lika på hushållssysslorna hemma. Vi är inte alltid överens om vad som ska göras och när, men vi är helt överens om att vi ska dela lika. Och vi gör det.

På landet är det annorlunda. Orsaken är ett husbygge som har pågått i flera år. Samtidigt har vi bott spartanskt i en friggebod på tomten där matlagning och disk tar evigheter att utföra.

Efter tre års bygge i lösvirke utan hantverkshjälp har vi blivit ett mycket traditionellt heteropar där jag ohjälpligt hamnat i ”kvinnosysslorna”.

Jag vet. Det är bedrövligt.

Efter en halv husfasad med tung hammare och tretumspik fick jag artros

Jo, jag har byggt. Efter en halv husfasad med tung hammare och tretumspik fick jag artros i högra långfingret som dröjde sig kvar i flera år. När jag försöker hitta mindre spikhammare i bygghandeln svarar säljarna med tom blick: det där ÄR nr 16, den minsta vi har. Som också är tung.

Jag skruvar en hel del. Men att lägga undergolv och montera väggar i ett helt hus kräver rätt verktyg, annars bråkar långfingret igen – och handleden. Därför har jag fått en egen ergonomisk skruvdragare som kan hanteras av händer små som mina. De vanliga för amatörbyggarna säljs i massor till hyfsade priser, den här kostar det tredubbla. Men den fungerar.

Innan vi fick el till tomten lärde jag mig faktiskt också att såga vinkel med handsåg i lite tjockare dimensioner, för reglar.

Däremot – på grund av höjdskräck har jag vägrat lägga tak, måla och spika på höjder över 2,5 meter. Jag klarar inte, rent fysiskt, att montera sådant som dörrar själv. Det är för tungt. Medan sambon tar dörren med sig, riktar in den och skruvar fast. Klart.

Så jag ansvarar för annat. Som att diska. Beslutet kom efter ett snabbt överslag

Och det är omöjligt för mig att lösa alla problem som hela tiden dyker upp i ett självbygge. Varje nytt moment skulle kräva att jag gick en introduktionskurs först.

Så jag ansvarar för annat. Som att diska. Beslutet kom efter ett snabbt överslag: om det är jag som monterar dörrar, sågar, bär tungt själv, och konsulterar sambon så fort nya moment kommer medan han kör mat och disk – då tar bygget decennier att slutföra i stället för några år. Det enda vettiga blir därför att han bygger, och jag är med och bygger efter matlagningen och disken.

Men så kommer insikten att det inte är så enkelt. Jag grillar inte

Så när jag läser Novus undersökning som TCO har beställt, och som visar att många lever efter ett mycket traditionellt könsrollsmönster på sommaren, tänker jag förlåtande: de som har svarat där bygger säkert också något svårt och tungt på semestern.

Men så kommer insikten att det inte är så enkelt. Jag grillar inte. Det gör sambon. Varför? Har ingen aning.

Hittills har vi lyckats ställa om när ledigheten är slut. Men om vi inte ser upp kan vi skaffa oss ovanor. Snart är sommarhuset klart. Då får han ta hand om mat och disk på landet. Jag ska göra annat.

24 Aug 2017
Kommentera
Kommentera

Kommentera artikeln

Vi vill gärna få frågor, kommentarer och reflektioner om våra artiklar! Arbetsvärlden förhandsmodererar artikelkommentarer, vilket gör att det kan dröja en stund innan din kommentar dyker upp. Håll dig till ämnet, och håll en god ton. Vi föredrar om du anger ditt riktiga namn, men du måste inte.

News
De viktigaste nyheterna en gång i veckan
Copyright © Arbetsvärlden 2017 | Linnégatan 14
114 94 Stockholm
Telefon 08-782 93 12 | red@arbetsvarlden.se
Ansvarig utgivare: Mikael Feldbaum
Arbetsvärlden ges ut av Tjänstemännens
Centralorganisation, TCO.