Samarbetet mellan Socialdemokrater och Centerpartister 1933 har blivit känt som ”kohandeln”. Socialdemokraterna fick budget för bekämpande av arbetslösheten. I gengäld fick Centerpartiet lägre löner hos dem som utförde nödhjälpsarbetena och höjt pris på smör. Det blev en politik som bidrog till att rädda Sverige undan nazismen.
Om Sverige denna gång ska slippa inflytande från Sverigedemokraterna, så är det nu dags för en ny kohandel, denna gång med Vänsterpartiet och Centerpartiet i huvudrollerna.
Det överraskande med regeringskrisen är att den sker på ett område som knappast kan anses centralt för Centerpartiet: hyresmarknaden i storstäderna. Hur många av Centerpartiets väljare bor eller vill bo i en hyresrätt? Annie Lööf själv kommer från Maramö som enligt Wikipedia har 70 invånare. Det skulle förvåna mig om någon av dem drömmer om en hyresrätt. Men för de 60 ombuden på Centerns förtroenderåd var tydligen marknadshyror avgörande, trots att det låter som något som snarare kunde komma från Stureplanscentern.
För Nooshi Dadgostar är hyresrätten både en personlig historia om egen rädsla för höjd hyra som barn, och startskottet för hennes bana i rampljuset. Hon försökte försvara Albys kommunala bostadsrätter mot utförsäljning. Den gången gick hon bet.
Höjt smörpris känns kanske inte helt rätt för dagens Centerparti.
Om Centerpartiet ska släppa sitt krav på marknadshyror (eller ”fri hyressättning i nyproduktion”), vad kan de då få istället? Höjt smörpris känns kanske inte helt rätt för dagens Centerparti. Det senaste förslaget som jag såg från Centern var att helt skattebefria de första 150 000 kronorna som sparas på investeringssparkonto. Inte vet jag om det är rätt eller tillräckligt förslag att byta mot marknadshyrorna. Men någonstans bör man börja.
Skaran som vill hålla borta Sverigedemokraterna från inflytande är tyvärr i krympande. Det är synd. För kohandlande mellan i grunden demokratiska partier är bra, och kan öppna nya möjligheter för Sverige.