Regeringens uppdrag till ekonomen Åsa Hansson är enormt. Hon ska förklara varför svenskarna just nu får så få barn och vad som kan göras för att vända utvecklingen. Hon ska titta på till exempel ”boendesituation, psykisk hälsa, digitalisering, jämställdhet, utbildningsnivåer och synen på föräldraskap”.
Ni kanske är trötta på parallellerna mellan nutiden och 1930-talet. Men förra gången det nojjades över låga födelsetal var då. Och att läsa makarna Myrdals bok ”Kris i befolkningsfrågan” är att återfinna dagens frågeställningar hyfsat intakta från 1934.
Konservativa debattörer oroade sig då för rasens degeneration med minskande födelsetal.
”När befolkningstrycket minskades, skulle landet översvämmas av invandrare från främmande folkraser med högre fruktsamhetstal. Med den starkares rätt skulle dessa överta och omforma vårt dyrbara kulturarv. Denna invasion skulle därtill kunna dra med sig internationella förvecklingar och riskera vår fred.”
Den nationella stoltheten krävde att fler svenska barn blev gjorda.
Rika eller fattiga
En skillnad från idag är att makarna Myrdal har ganska dålig koll på vilka socialgrupper som får färre barn.
Dels handlar Kris i befolkningsfrågan om välutbildade kvinnor som Alva Myrdal själv och hennes frigörelse från barnens värld.
”Att en vuxen människa, ofta modern, ska ägna sin dag åt hemmet för att där valla ett eller två barn, det är dock ganska orimligt. Kvinnor med verklig håg och fallenhet för barnafostran borde i samhällets intresse särskilt utbildas och sedan exploateras för eftersyn av 8-10 barn.”
Dels handlar många av förslagen i boken om arbetarkvinnornas villkor i form av trånga bostäder, arbetslöshet och nödvändigheten att kunna försörja sig genom lönearbete.
Kvinnor börjar bete sig som män
Idag vet vi genom forskning att det är kvinnor med låga livsinkomster – fattiga kvinnor – som avstår från att skaffa barn. Det är inte så att ”alla” kvinnor fått för sig att föda färre barn. Kvinnor har helt enkelt, över tid, börjat likna män, där män med låga livsinkomster traditionellt skaffat färre barn.
Regeringen söker förklaringar i ”digitalisering” och ”synen på föräldraskap”. Men medelkassens attityd eller rädslor är sannolikt inte relevanta för barnafödandet. Istället bör vi inrikta åtgärderna tydligare så att de fattiga kvinnorna får råd att skaffa barn – om de vill.
Barn är ett konsumtionsval
Barn fortsätter att vara alltmer av ett konsumtionsval.
Har du det knepigt med utbildning, jobb och bostad så unnar du dig inte lyxprodukten barn. Oavsett om du är man eller kvinna.
Demografen Martin Kolk som står bakom forskningen om nativitet i olika inkomstgrupper har talat om att, i ett allt mer ojämlikt samhälle, har vikten av att signalera framgång ökat. Först kommer utbildning, jobb och bostad. Först därefter börjar funderingarna på att skaffa barn.
Men många tar sig inte hela den vägen. ”Individer med svag social ställning – till följd av låga inkomster eller fysisk eller psykisk ohälsa – blir i större utsträckning barnlösa.”, enligt Martin Kolk.
Martin Kolk har föreslagit ett kraftigt utökat barnbidrag som genom att beskattas skulle bli störst för de med lägst inkomster. Det kan också viktas mot barnens första år för att nå familjerna när deras inkomster är lägre.
Stora familjer inte lägre stående
Precis som debatten idag ser Myrdalarna det inte som önskvärt att man försöker få familjer att skaffa fler än tre barn. Däremot sablar de ner den tidens opinion som ansåg föräldrarna till stora barnkullar som lägre stående:
”En vederhäftigt grundad bevisning för att flertalet föräldrar till stora barnkullar skulle vara mindervärdiga arvsbärare föreligger däremot icke. De alltför tvärsäkra påståendena om dessa föräldrars mindervärdighet som arvsbärare höra blott till uttrycken för de ytliga och okritiska rasbiologiska föreställningar som överallt göra sig gällande och som på senare tid fått nya politiska impulser.”
Om barnen därmed ska spridas ut på stora delar av befolkningen så kräver det att även fattiga kvinnor väljer att skaffa barn.
Vad skola de ta sig till?
Det är ingen vild gissning att utredningen om minskat barnafödande därför kommer landa ganska nära makarna Myrdals slutsatser om att fördriva fattigdomen. Trångboddhet och arbetslöshet fick Myrdalarna att föreslå både bostadsbidrag och en utbyggd arbetsmarknadspolitik med offentligt finansierade arbetstillfällen. Den politik med beredskapsjobb som blev så lyckosam och kan ha räddat Sverige från nazismen.
Makarna Myrdal ställde sig samma fråga om arbetsmarknaden på 1930-talet som vi ställer idag. Svaret på frågan avgör också nu om det ska bli några fler barn gjorda.
”De våldsamt uppdrivna kvalitetskraven på det mänskliga materialet inom produktionslivet bortsöndrar från möjligheten till arbete och försörjning en allt större avfallsprocent av individer, som icke orka hålla takten. Vad blir det av dessa? Vad skola de ta sig till?”
