– Det är ju positivt för de fackliga organisationerna i andra EU-länder att de har lagstadgade lägstalöner där de har önskat det – men vi vill inte ha det i Danmark.
Så säger Bente Sorgenfrey, vice ordförande i FH, Fagbevægelsens Hovedorganisation, som motsvarar de svenska fackliga centralorganisationerna LO och TCO, och vicepresident i Europafacket, till Arbetsvärlden.
Och även i Sverige har LO, TCO och Saco tagit avstånd från ett införande av lagstadgade minimilöner.
Vill inte påtvingas
Mika Domisch är internationell sekreterare på TCO:
– Det är viktigt att höja minimilöner i de länder som har ett fungerande minimilönsystem på plats och där facken så önskar.
– Det vi inte vill är att gå in i ”one size fits all-koncept” – som påtvingar minimilönesystem på länder utan sådana system såsom de nordiska länderna.
Det finns också en oro från fackens håll att minimilöner pressar ned löneutvecklingen.
EU-regler om minimilöner skulle, enligt Mika Domischs mening, inte vara kompatibla med den svenska partsmodellen för lönebildning som han påpekar gett högre löner än i andra delar av Europa och därmed god utdelning.
Bente Sorgenfrey, Foto: FH.
Vi litar inte på undantag, utan behöver bättre garantier för att vi inte ska omfattas av direktiv.
I dag har 22 länder i EU nationella minimilöner. De varierar mellan 286 euro som i Bulgarien och 2 071 euro i Luxemburg, enligt Eurostat (januari 2019). I Sverige, Danmark och Finland bygger lönebildningen på kollektivavtal. Men också i Italien och Österrike saknas lagstadgade minimilöner.
Såväl den nya kommissionsordföranden Ursula von der Leyen som den tillkommande arbetsmarknadskommissionären Nicolas Schmit har dock aviserat minimilöneförslag inom hundra dagar efter att den nya kommissionen börjat arbeta. Men tillsättningen är försenad, och enligt uppgift lär den nya kommissionen inte kunna att anta ett arbetsprogram förrän i januari.
”Litar inte på undantag”
Såväl von der Leyen som Schmit har lovat respektera de nordiska kollektivavtalslösningarna, men att införa en undantagsklausul i ett kommande direktiv, anser de nordiska centralorganisationerna inte vara på långt när tillräckligt.
– Vi litar inte på undantag, utan behöver bättre garantier för att vi inte ska omfattas av direktiv, säger Bente Sorgenfrey.
Även Mika Domisch ser en undantagsparagraf som en osäker lösning.
– Vi tvivlar inte på Europafackets eller kommissionens goda intentioner när de säger att de vill skydda kollektivavtal eller den nordiska modellen. Men hur hållbart är det i domstolen – håller det? Nej, det kan ingen garantera.
Han menar att EU-kommissionen i stället skulle kunna trycka på för högre lägstalöner på andra sätt. Exempelvis genom att rekommendera de länder som har lagstadgade minimilöner att antingen stärka dialogen mellan fack och arbetsgivare eller att rekommendera sådana länder att höja sina minimilöner i de årliga landrapporterna.
Rädda för sänkta löner
Både Mika Domisch och Bente Sorgenfrey anför att en EU-lag inte bara skulle kunna användas för att höja minimilönerna generellt sett i EU – utan också för att sänka dem.
Exempelvis sänkte flera länder sina minimilöner under finanskrisen 2009 och framåt.
– Det undgick vi i Danmark. Vi har ett mycket bättre, flexibelt kollektivavtalssystem. Och det vi oroar oss för nu är att man skulle kunna använda en europeisk lön, som ett verktyg för den Europeiska centralbanken att blanda sig i lönebildningen i enskilda länder, säger Bente Sorgenfrey.
Hon påpekar att en EU-lag därmed skulle ”ödelägga den välfungerande nordiska partsmodellen”.
Konflikt i Europafacket
Frågan om ett minimilönedirektiv har under de senaste månaderna skapat en stark konflikt inom Europafacket.
Dess generalsekreterare Luca Visentini skrev den 23 oktober brev till Sveriges arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S), där han förespråkade ett direktiv. Han uppges därefter ha fått backa efter påtryckningar från de nordiska facken.
Men enligt Bente Sorgenfrey är konflikten ”inte helt löst”. Frågan kommer att avgöras när Europafackets styrelsemöte tar upp den i december, uppger hon.
– Jag kan mycket väl förstå om mina kollegor i Syd- och Östeuropa kan vara trötta på diskussionen, för de har ett mycket stor behov av höjda löner i sina länder. Men de system som fungerar bra bör man inte ödelägga med ett direktiv, upprepar hon.
Den svenska arbetsmarknadsministern Eva Nordmark säger bestämt nej till ett direktiv. Och även regeringen i Danmark är negativ, enligt Bente Sorgenfrey.
Frågan är då vilken rättslig grund i EU-fördragen som kommissionens kommande förslag kommer att vila på.
Det har nämligen stor betydelse för om EU:s arbetsmarknadsministrar kan ta beslut bara genom kvalificerad majoritet – eller om enhällighet kommer att krävas.
– Såvitt jag har förstått kommer det att bli framlagt på ett sätt så att det bara krävs kvalificerad majoritet. Lite som 883 (regler om samordning av sociala trygghetssystem, red anm). Annars hade vi väl inget att frukta, uppger Bente Sorgenfrey.
Arbetsvärlden har sökt Luca Visentini för en kommentar.