För kvinnor på mansdominerade arbetsplatser med högt löneläge är sannolikheten för att utsättas för sexuella trakasserier högre enligt en rapport av professorerna Olle Folke och Johanna Rickne.
Kvinnor löper tre gånger så stor risk att utsättas för sexuella trakasserier och kvinnor som har utsatts för sexuella trakasserier har en högre benägenhet att byta jobb, söka sig till en arbetsplats med färre manliga kollegor och sänka sin lön. Vilket i sin tur leder till att den ekonomiska ojämställdheten ökar, då mansdominerade arbetsplatser tenderar att ha ett högre löneläge.
– Vi ser hur sexuella trakasserier avskräcker kvinnor och män från att söka sig till arbetsplatser där deras kön är i minoritet. Detta bidrar till att befästa löneskillnaderna mellan könen, menar Johanna Rickne, en av rapportförfattarna.
Hanteras som enstaka händelser
Sexuella trakasserier hanteras ofta som enstaka avvikande händelser av arbetsgivaren.
I längden kan det ha negativ påverkan på företagens rekrytering. Många arbetssökande väljer enligt en studie rapportförfattarna genomfört aktivt bort företag där det har begåtts sexuella trakasserier mot personer av det egna könet. Det gör att rekrytering av nya arbetstagare blir dyrare och mycket svårare.
Enligt Folke och Rickne är ett förebyggande jobb mot sexuella trakasserier viktigt för att få en bättre arbetsmiljö och jämställd arbetsmarknad. I längden kan det leda till att fler kvinnor vågar söka sig till mansdominerade yrken och välja jobb utifrån sin kompetens.
– Att öka solidariteten mellan kvinnor och män på arbetsplatserna kan vara en viktig del i processen för att komma till rätta med de här problemen, säger Olle Folke, professor i statskunskap vid Uppsala universitet i ett pressmeddelande.
Alla är överens
Igår presenterades rapporten av författaren Olle Folke och sedan fick en diskussionspanel svara på frågor. Samtliga var överens om att antalet anmälningar som har kommit in konstant har varit lågt och att det är viktigt att informera och jobba förebyggande mot sexuella trakasserier.
– Det är inte många som vill dela med sig. Vi vill kunna stötta och ge rådgivning. Men många vill hellre att ha ett utköp och lägga det bakom sig. Det gör att vi inte kommer åt problemet och kan åtgärda det, sa Magnus Hedberg vd för fackförbundet Akavia,
Enligt Diskrimineringsombudsmannen är lagstiftningen tydlig. Han menar att den måste tillämpas oftare och att arbetsgivarna måste jobba fram tydliga riktlinjer.
– Jag tycker att lagstiftningen är bra om man följer den. Min bild är att man inte följer den, sa Lars Arrhenius, diskrimineringsombudsman.
– Det måste hända något när man bryter mot reglerna. Man måste bli mer medveten om vilka rutiner och riktlinjer som gäller annars blir det väldigt löst och ingenting händer, säger han.
Maria Hamstedt från SEB upplever att många offer är rädda för hur förövaren ska reagera, hur det påverkar deras karriär och stämningen på arbetsplatsen. Hon lyfte fram exempel där offren blir osäkra när man frågar hur de har sagt ifrån.
– Det är ett svårt och komplext område. Jag upplever att individer blir osäkra, sa hon.
– Jag upplever att det finns en svårighet med sexuella trakasserier kontra diskriminering, som är mycket tydligare, det måste finnas en balans.