Regeringens förslag att tvinga skolor att erbjuda högskoleförberedande kurser även på yrkesprogrammen kan ses som ett verktyg för ökad social rörlighet. Även om några underverk inte ska förväntas, så tyder all erfarenhet på att elevernas familjebakgrund får mindre betydelse ju senare eleverna tvingas välja väg. Ännu viktigare vore dock att fixa betygssystemet så att elever inte stängs ute från gymnasieskolan. Det kanske inte ökar den sociala rörligheten, men det minskar risken att slås ut från arbetsmarknaden.
Denna kritik ter sig emellertid ohistorisk och på tvärs med existerande forskning.
Vår nioåriga grundskola ses idag som så självklar att de flesta aldrig ägnar den en tanke. Den sammanhållna grundskolan var dock kontroversiell när den infördes och under ytan finns en kritik som går ut på att grundskolan utgjort ett hinder för den sociala rörligheten, till exempel formulerad av Maria Ludvigsson på SvD:s ledarsida den 25 januari. Denna kritik ter sig emellertid ohistorisk och på tvärs med existerande forskning.
I skolan som föregick grundskolan nivåindelades eleverna tidigt. Indelningen var knappast meritokratiskt bestämd utan social bakgrund spelade en stor roll för vem som hamnade var. Enligt en studie gynnade också grundskolans införande studiebegåvade elever ur arbetarklassen. Däremot missgynnades den dåvarande samhällselitens barn.
Liknade resultat står att finna i våra grannländer. I både Norge och Finland genomfördes grundskolereformer som påminner om den svenska och i båda länderna ledde detta till ökad social rörlighet. Samma sak gäller i Schweiz där inkomströrligheten mellan generationerna är högre i regioner där eleverna nivåindelas senare.
Knappast någon har missat 2000-talets PISA-chock.
Inte heller verkar grundskolan haft negativa effekter på den allmänna kunskapsutvecklingen. Tvärtom uppvisade svensk skola internationellt sett goda resultat så sent som i början av 1990-talet. Därefter började resultaten falla och knappast någon har missat 2000-talets PISA-chock. Att hänföra detta resultatfall till grundskolans införande på 1960-talet kräver viss kreativitet.
Men därefter? Nog verkar det som om den sociala bakgrunden fått allt större betydelse. Nja, är svaret. Medan den sociala segregationen mellan skolorna ökat kraftigt så är det mindre uppenbart att elevernas sociala bakgrund spelar en större roll för deras skolresultat.
Har betydelsen av utbildningsbakgrund ökat i den svenska skolan? Nja, är svaret. Elever från Fredrika Bremer Gymnasiet, Handen, tar studenten.
Foto: Erik G Svensson SCANPIX
Det finns studier som talar för att familjebakgrunden blivit viktigare men ett stort metodproblem är att ”familjebakgrund” är föränderlig materia; att vara högutbildad innebär inte samma sak idag som 1990. Dessa metodproblem kan hanteras och en central slutsats i en stor IFAU-rapport är att resultatfallet påverkat alla elevgrupper ungefär lika. Även om familjebakgrunden är viktig, så är den alltså knappast viktigare än för 25 år sedan.
Att den sociala bakgrunden upplevs ha fått ökad betydelse beror därför sannolikt på helt andra faktorer.
Att den sociala bakgrunden upplevs ha fått ökad betydelse beror därför sannolikt på helt andra faktorer. En aspekt är att betygen gått från att vara relativa till målrelaterade, vilket innebär att elever kan straffas ur det ordinarie skolsystemet. En annan aspekt är högskolans dimensionering. När högskolan byggs ut är det en självklarhet att barnen i genomsnitt uppnår en högre utbildningsnivå än föräldragenerationen. När utbyggnaden stannar av är det lika självklart att denna typ av rörlighet stannar av.
Det verkar alltså orimligt att skylla bristande social rörlighet på den sammanhållna grundskolan. Svaren på hur denna rörlighet kan öka söks därför på annat håll än i en skola som tidigt nivågrupperar eleverna. Även om detta på pappret skulle ske efter studieförmåga så visar all erfarenhet att en sådan gruppering gynnar barnen till dagens framgångsrika, vilket väl inte kan ligga i någons intresse?