Man kan tro att tjänstemän inte leker så mycket, i alla fall inte på arbetstid. Men efter att vår strama 9-5-tillvaro på kontoret fick sig en törn under pandemin så pågår varje morgon ”Hela havet stormar” på kontor över hela landet.
Det officiella namnet på leken är det krångligare ”Aktivitetsbaserade arbetsplatser”, men reglerna är enkla: Välkommen till jobbet, hugg en stol och ett bord om du hinner. För den långsamme erbjuder vi också att arbeta tillbakalutat men oergonomiskt i en soffa.
På vårt jobb är vi dock lite mer civiliserade. Här ska ingen behöva agera som en tysk charterturist som mutar in solstolar kl 6 på morgonen, många av oss har ju barn att lämna för sjutton. Således har vi ett bokningssystem.
När bokningarna till de nya ytorna släpptes uppstod någon sorts Taylor Swift-situation.
Ni vet att många tycker det känns lite obehagligt att Chat GPT har en så mänsklig ton? På vårt jobb har vi gått ett steg längre. Vi har gett våra aktivitetsbaserade kontorsplatser egna mailadresser. När du vill boka en plats att sitta på för ditt team skickar du ett mail med en mötesinbjudan till en ”teamyta” som sedan accepterar. Eller inte. Det finns något lätt förolämpande i att få ett mail med svaret ”Declined” från ett gäng stolar och bord.
Sent i våras gjordes platserna om. Alla gamla bokningar upphävdes. Mitt team försökte avgöra vilka ytor som verkade vettiga utifrån ritningarna. Sen gick alla på semester utan att något beslut fattats. Det enda alla var rörande överens om var att ingen vill sitta på plan 5.
När bokningarna till de nya ytorna släpptes uppstod någon sorts Taylor Swift-situation. Vem som helst fick visserligen boka, det kördes inte med anmälningslistor och lotteri, någon måtta fick det vara. Men för att ändå skapa hets och hype kring det hela så släpptes bokningarna mitt i sommaren. Det gjorde att allt hängde på den enda person i teamet som inte hade semester vecka 29. Jag.
9T4 växte på oss. Vi började tycka om platsen.
Efter en svettig dag när kontorsyta efter kontorsyta nekat mina inbjudningar lyckades jag hitta en som kunde tänka sig att låta vårt team sitta där. Yta 9T4 svarade ”Accepted” på mina mötesförfrågningar.
Några veckor senare när vi suttit ett tag på vår nya yta var det dags för utvärdering. Vi tog det på stort allvar. Plus- och minuslistor upprättades. På minussidan hamnade saker som ”man måste klättra över skrivborden för att nå persiennerna i fönstren”. (Det har vi löst genom att alltid ha nerdraget.) Och på plussidan ”typ egna chill-stolar i närheten” och ”en cool växt”. Det som sedan vägde tungt när vi ändå beslutade oss för att ge 9T4 en ärlig chans var att pentryt på våning 9 faktiskt är mycket bättre än det på 10:an.
Kanske ska jag sno skylten nerifrån Marknad där det står ”Det är inte jag som är omogen, det är du som är en bajskorv”.
9T4 växte på oss. Vi började tycka om platsen. Och vi gjorde då naturligtvis tvärtom mot det som är tanken med opersonliga kontorsplatser: vi började betrakta 9T4 som vår egen och muta in den som vårt revir.
En tavla som någon av oss målat på en AW stod plötsligt i fönstret. Vi byter successivt och i smyg ut stolarna mot sådana som faktiskt går att ställa in. (Vi började med att rulla bort stolen som var full med katthår så långt bort som möjligt.)
Och trots att andra faktiskt sitter på 9T4 de dagar när vi inte är där, så känns dessa kvadratmetrar ändå som våra. Vi betraktar den så mycket som vårt hem att vi bjuder in folk från andra team att sitta med oss, och agerar värdfolk och bjuder på godis. Och vi är nästan inte alls avundsjuka på de avdelningar som har fasta platser och kan pynta dem med bilder från julfester och roliga citat.
Men kanske ska jag sno skylten nerifrån Marknad där det står ”Det är inte jag som är omogen, det är du som är en bajskorv”. Det känns som om den skulle passa hos oss på vårt kära 9T4. Home away from home.