Varför vågar ingen röra ränteavdragen? Ränteavdragen driver upp priset men inte utbudet av bostäder, skriver Per Lindell och undrar varför ingen vågar röra det. Bilden: Norra Djurgårdsstaden i Stockholm. Foto: Fredrik Sandberg/TT.
Krönika

Varför vågar ingen röra ränteavdragen?

Krönika Politikerna vågar inte röra ränteavdragen trots att det är en förlustaffär för staten, menar Per Lindvall. Han föreslår här en egen modell som skulle minska risker och utgifter utan att utsätta vanliga hushåll för stora förändringar.
13 jun 2017 | 16:27
+1
0
+1
0
+1
0
+1
0
+1
0
+1
0

Ränteavdragen för bostadslån är en i högsta grad misslyckad bostadssubvention. Den driver priset men inte utbudet av bostäder och den missgynnar hyresrätten som upplåtelseform. Den stora vinnaren på de växande kreditvolymerna är bankerna.

Bostadssubventionen minskar statens intäkter med drygt 30 miljarder kronor vid nuvarande räntenivå

Förlorarna är hushållen – vars finansiella risktagande drivs upp – och alla medborgare. Den bostadssubventionen minskar statens intäkter med drygt 30 miljarder kronor vid nuvarande räntenivå, men långt mer om räntorna stiger, detta till mycket eller ingen samhällsekonomisk nytta. Den stora frågan är varför inte våra styrande politiker, som brukar tävla i kamrersövningar och ladusamlande, inte vågar ge sig på ränteavdragen.

Ett slopat ränteavdrag skulle också öka attraktiviteten i att bygga nya hyresrätter. I dag leder ränteavdragen till att det definitionsmässigt alltid är mer fördelaktigt att bygga bostadsrätter. Det skulle sannolikt också vara bra för svensk byggmarknad, då det skulle flytta fokus från dagens marmorskivebetonade värdeskapande till kostnadseffektivitet i byggandet.

Statens subvention skulle ligga kvar på 30 000 kronor och inte vara 61 000 kronor vid nuvarande regler.

Ett argument mot slopande av ränteavdragen är att det skulle slå hårt mot många hushåll, där de mest skuldsatta på marginalen skulle kunna hamna på obestånd, och att en ännu större del av hushållen utöver högre räntebetalningar skulle börja ”försiktighetsspara” på bred front. Det senare skulle i sin tur kunna få makroekonomiska konsekvenser.

Visst finns sådana risker, men ett sätt att hantera det vore att ersätta den brytpunkt på 100 000 kronor där avdragsrätten för räntor sjunker från 30 till 21 procent med ett tak, där inga räntekostnader över 100 000 kronor är avdragsgilla. Med en bolåneränta på 2 procent ger det full avdragsrätt för ett lån på fem miljoner kronor. Stiger räntan till 5 procent skulle de årliga räntorna stiga till 250 000 kronor men statens subvention skulle ligga kvar på 30 000 kronor och inte vara 61 000 kronor vid nuvarande regler.

Ett vid första åsynen starkare argument är att statens kostnader för ränteavdragen grundar sig på ett tankefel, då statens kostnader för ränteavdrag matchas av motsvarande skatteintäkter på ränteinkomster. Någons lån är ju någon annans fordran.

En synkroniserad makroekonomisk chock kan då leda till stora bekymmer

Men så ser det inte ut vad gäller bostadsfinansieringen. Bankerna finansierar dessa genom säkerställda obligationer, där obligationsägarna till huvudsak är pensionsfonder och försäkringsbolag som inte betalar några löpande skatter på sina intäkter.  Hushållens inlåning till bankerna är också hälften av de samlade bostadslånen, och där är dessutom räntorna och skatteintäkterna i stort sett noll.

Dessutom är det så att de stora låntagarna är de hushåll som har de högsta inkomsterna och inte minst de största finansiella tillgångarna. Ränteavdragen ger här starka incitament att maxa sin belåning och sedan placera i tillgångar, typ kapitalförsäkringar, som betalar låg eller ingen löpande beskattning. Frågan är om staten verkligen ska stimulera ett sådant beteende. En synkroniserad makroekonomisk chock, som leder till stigande räntor och sjunkande tillgångspriser, kan då leda till stora bekymmer.

13 jun 2017 | 16:27
Om skribenten
Ekonomijournalist

Relaterad läsning

Visa artikelns 2 kommentarer
Kommentera
  1. Av Staffan Kjelin 14 jun 2017:

    Det var finansminister Gunnar Sträng som införde ränteavdraget. Hans avsikt var att vanliga svenska arbetare skulle kunna köpa sig eget hem,

    Över 60 procent av svenska folket bor i dag i eget hem med ränteavdrag. Uppenbarligen är det ett sätt att bo som svenskarna eftertraktar. Varför skall svenskarna in i hyreshus igen.

    Gör Per Lindvall själv ränteavdrag? Om han själv gjorde ränteavdrag. Skulle han driva frågan lika hårt.

    Jag anser Per Lindvall vara en av de främsta analytikerna i svensk press. Därför är jag förvånad och vill bemöta det han nu skrivit.

    • Av Staffan Kjellin 20 jun 2017:

      Riksgäldsdirektören Hans Lindblad sade vid utfrågning i riksdagens Finansutskott i riksdagshuset, tisdagen den 13 juni.

      Hushållen utgör ingen kreditrisk, så att de skulle komma sluta betala sina lån eller amortera. Hushållen käkar hellre bark innan man slutar betala räntor för sina lån eller amortera. Det är inte just det som är problemet.

      Utan ju högre skuldsatt du är och det blir en ekonomisk nedgång, så anpassar man sin konsumtion. Det finns internationella studier som visar, ju högre skuldsättning, desto mer stramar man åt vid sämre vid konjunkturnedgång. Det är det som är den stora risken för samhället.

      Riksgäldsdirektören satt tillsammans med riksbankschefen Stefan Ingves, generaldirektören för finansinspektionen Erik Thedéen och biträdande finansminister Per Bolund (mp).

      Han Lindblad igen:

      Vi ser ingen av oss som sitter här tillsammans att hushållen skulle fallera med sina lån, utan det är den efterföljande konjunktureffekten som blir när hushållen konsumerar mindre. Därför är det viktigt att begränsa hushållens skulder, även om det är proppfullt med säkerheter.

Kommentera artikeln

Vi vill gärna få frågor, kommentarer och reflektioner om våra artiklar! Arbetsvärlden förhandsmodererar artikelkommentarer, vilket gör att det kan dröja en stund innan din kommentar dyker upp. Håll dig till ämnet, och håll en god ton. Vi föredrar om du anger ditt riktiga namn, men du måste inte.

Hämtar fler artiklar