”Alla vill inte bli akademiker”, har blivit en populär politisk slogan. Detta stämmer förvisso, men det finns samtidigt vissa som i ung ålder på grund av låga förväntningar från samhälle, familj och skola, klassbakgrund, livets olika tillfälligheter eller redan upptrampade stigar aldrig ens vet, tror eller är medvetna om vilka möjligheter som finns. För dessa måste akademins dörrar alltid kunna öppnas under livets resa, då en individs bakgrund aldrig ska definiera dess framtid.
”Många lågutbildade med invandrarbakgrund saknar arbete”, är också ett vanligt påstående i debatten. Detta är visserligen också korrekt och en stor politisk utmaning. Men det finns även samtidigt en hel del utrikesfödda och utrikesutbildade akademiker i Sverige som saknar sysselsättning. Siffror från Statistiska Centralbyrån (SCB) visar att det är fortsatt svårt för utrikesfödda akademiker att ta sig in på arbetsmarknaden.
Ja, dessa två konstateranden; att alla inte önskar högskola samt att alltför få utrikesfödda med kort utbildning kan försörja sig själva kommer att uppta mycket av höstens valrörelse på fält som skola och ekonomi. Båda aspekterna är viktiga för såväl individens frihet och försörjning som Sveriges framtid, men det vore klokt om även fler avgörande frågor kunde få ta mer plats. Vi måste ha förmågan att kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt för att kunna lösa integration, jobb och utbildning.
Dörrarna stängs. De vanligaste enklare jobben bland utlandsfödda akademiker är taxiförare, tunnelbaneförare, städare och vårdbiträde, enligt en studie från Civilekonomerna. Foto: Fredrik Persson SCANPIX SWEDEN
Enligt SACO finns det cirka 300 000 utrikesfödda akademiker i Sverige. 29 procent av dem arbetade inte året 2015, det vill säga var arbetslösa eller stod utanför arbetskraften. Men det finns bland dessa som är utbildade på svenska eller utländska universitetet många som inte ens har arbetsuppgifter som matchar personens utbildningsnivå. Enligt SCB:s siffror från året 2016 är 55 000 överkvalificerade för sina jobb (har jobb som antingen bara kräver gymnasieutbildning eller inte ens det). 10 000 har det som brukar beskrivas som enklare jobb (arbeten som inte kräver gymnasieutbildning). Det är en rejäl ökning från året 2014. Framförallt är det en stor förlust både för den enskilda individen och hela samhället när utrikesfödda akademiker inte får arbete på rätt nivå.
Enligt SCB:s siffror från året 2016 är 55 000 utrikesfödda akademiker överkvalificerade för sina jobb
När en välutbildad person får chansen att använda sin kunskap växer inte bara hen som individ och får ersättning för sin investering i utbildning. Det skapas då också en så kallad jobbkedja, då personen ofta samtidigt lämnar ett jobb med lägre kvalifikationskrav som i sin tur frigörs för någon med kort utbildning. Forskning visar att dessa jobbkedjor i sin tur kan få i gång de offentliga finanserna med ungefär 300 000 kronor per år per enskilt fall. Arbetsgivaren kan nå rätt kompetens, statskassan ökar, färre får arbetslöshetsförsäkring, fler betalar inkomstskatt och mer pengar till skola, vård och omsorg.
Nej, alla vill inte bli akademiker. Men det är ett stort resursslöseri när de som utbildat sig till ekonomer, jurister eller samhällsvetare inte arbetar på dessa fält. Glöm inte akademikerna i årets valrörelse.