”Vad kom först, hönan eller ägget?” Så lyder det gamla klassiska filosofiska dilemmat. På jämställdhetsfronten i en tävlan mellan fack och politiker skulle det kunna omsättas till en kapplöpning eller snarare ofta ett segt maratonlopp där kombattanterna går baklänges med myrsteg.
Ofta genom historien har facket generellt släpat efter progressiva politiska partier i frågan om en mer jämställd arbetsmarknad. TCO och LO höll länge fast vid att sambeskattningen skulle behållas, det vill säga att familjen och inte individen beskattades, vilket gjorde det olönsamt för många kvinnor att yrkesarbeta.
De senaste åren har fackförbunden på ett viktigt fält spottat upp sig rejält
Kring året 1960 fanns det ungefär en miljon hemmafruar i Sverige. Många av dem kom senare ut på arbetsmarknaden, när sambeskattningen avskaffats året 1971. På samma sätt segade många fackförbund (tillsammans med dåtidens SAF, nutidens Svenskt Näringsliv) i frågan om att avskaffa de särskilda kvinnolönerna. Löneskillnaden mellan kvinnor och män minskade sedan nämligen under 1960- och 1970-talet i samband med att kvinnolönerna togs bort ur kollektivavtal.
Men nu de senaste åren har fackförbunden på ett viktigt fält spottat upp sig rejält feministiskt. Jag talar förstås om vikten av en mer delad föräldraförsäkring. För om det är någon enskild politisk reform som gjort verklig skillnad på den fronten så är det denna. Globalt ses den som en förebild och liknande modeller har introducerats på många håll i Europa, exempelvis i Norge och på Island. När den infördes 1974 var grundtanken att föräldrar (läs kvinnor) skulle kunna kombinera föräldraskap med förvärvsarbete. Den ökade tillgången till förskolor var ett villkor för att kunna möjliggöra reformen. 1995 kom den första öronmärkta månaden i föräldraförsäkringen, 2002 kom den andra och 2016 kom den tredje.
Det är i samband med barnens födelse som något händer. Det privata är politiskt.
Facken går i bräschen. Saco blev redan 2015 för en tredelad föräldraförsäkring för att nå ett jämnare uttag. Unionen delar sedan januari 2018 samma hållning. LO fattade vid kongressen året 2016 beslut om att driva på för individualiserad föräldraförsäkring, det vill säga att den delas lika mellan föräldrarna. Om TCO fattar beslut om en tredelad föräldraförsäkring innebär detta att en enad fackföreningsrörelse står bakom en progressiv jämställdhetspolitik.
Ojämställdheten i en relation uppstår vanligen när barnen kommer. Det är även då som den stora arbetsfördelningen i familjen förändras. Kvinnan ökar sitt arbete i hemmet och minskar det på arbetsmarknaden. Mannen ökar sitt på arbetsmarknaden och minskar sitt i hemmet. För den som vill se ett mer jämställt samhälle borde därför fokus vara tydligt: Det är i samband med barnens födelse som något händer. Det privata är politiskt. Därför är det där man bör agera för att samhället ska bli mer jämställt, och en lösning är att föräldraförsäkringen på sikt individualiseras.
Det är ett märkligt Sverige när fackföreningarna – som i många fall bromsat jämställdheten på arbetsmarknaden – nu går i bräschen.
Politiker måste sluta ruva på ägg som borde kläckts för länge sedan.