En av 2019 års mest lästa krönikor skrevs av Göteborgspostens kulturredaktör Björn Werner och handlade om fattiga män som blir ratade på Tinder. En bild målades upp där moderna kvinnor blivit mer petiga när det gäller att bli tillsammans med dessa män.
Det är lätt att känna sympati med en stackars man som trots många högerswipes inte får några matchningar. Men borde dessa män känna nostalgi för en svunnen tid med folkhemmets kärnfamiljer? Nej. Män med låga inkomster hade det betydligt sämre förr. Många män kom inte hem från jobbet till fru och barn som väntade med middag och tv-soffa. Av de 20 procent fattigaste männen som fyllde 25 år 1950, förblev nästan varannan barnlös.
Ett missförstånd om att det var bättre förr kan få stora konsekvenser. Det kan skapa ett politiskt tryck av att återgå till en svunnen tid.
Idag går det bättre för männen med låga inkomster. Andelen som förblir barnlösa har minskat från hälften till en tredjedel. Vid närmare eftertanke är det också logiskt att dessa män har vunnit på samhällsutvecklingen mot ökad ekonomisk jämställdhet. Män med låga inkomster var mer oattraktiva som partners när mannen ensam förväntades försörja hela familjen. Dagens norm med tvåförsörjarfamiljer har gjort det lättare för dessa män att bilda familj trots att de inte kan försörja en hemmafru. Det är alltså inte så att kvinnor blivit mer negativt inställda till att bilda familj med dessa män, utan tvärt om.
Varifrån kommer då bilden av att fattiga män fått det sämre? En orsak är att utvecklingen ofta diskuteras i termer av utbildningsgrupper, där jämförelsen försvåras av att andelen män med kort utbildning krympt dramatiskt över tid. Det ökar risken för att det är olika samhällsgrupper som jämförs förr och nu. Ett annat skäl till missförstånd är att männen (och kvinnorna) i samhället får barn senare i livet nu jämfört med 70-talet. Om vi tittar på barnlösheten över tid med en åldersgräns runt 40-45 år kan denna trend av att få barn senare misstolkas som en uppåtgående trend i barnlöshet.
Att sluta rata smarta kvinnor skulle kunna vara ett tips för den man som vill ha en förbättrad situation på dejtingmarknaden.
Ett missförstånd om att det var bättre förr kan få stora konsekvenser. Det kan skapa ett politiskt tryck av att återgå till en svunnen tid, en vilja att rulla tillbaka de jämställdhetsreformer som i själva verket förbättrat männens situation. En sådan återgång till ett svunnet samhällssystem med traditionella normer för familjebildning skulle inte hjälpa tindermännen. För deras del var det nämligen sämre förr.
Är det då fel att kvinnor ratar män? Nej, det stämmer. Men män ratar också kvinnor. Romantik är inte ett fenomen som bara uppstår slumpmässigt och utan inblandning av medvetna val. I ett dejtingexperiment undersöktes preferenser när det gäller intelligens. Kvinnor föredrog att dejta smartare män samtidigt som mindre smarta män ratades. Männen föredrog också smartare kvinnor, men bara så länge som hon uppfattades som osmartare än honom själv.
Att sluta rata smarta kvinnor skulle således kunna vara ett tips för den man—oavsett inkomstnivå—som vill ha en förbättrad situation på dejtingmarknaden.
(Artikeln är rättad: Av de 20 procent fattigaste männen som fyllde 25 år 1950 (inte 20 år som det förut stod), förblev nästan varannan barnlös.)