Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse.
Godkänn
Svensk fikapaus lyfte den amerikanska banken En fikapaus på jobbet ... Arkivbild: Stanislav Pluskota och Lars Andersson på EWP Windtower Production tar en paus. Foto: Bonny Håkansson/SCANPIX/TT.

Krönika Svensk fikapaus lyfte den amerikanska banken

Krönika I det nya arbetslivet får fikapausen lätt stryka på foten. Men i arbetslivsforskningen och ute i världen sjunger allt fler det svenska fikats lov, skriver Birgitta Ohlsson i sin krönika. Som den amerikanska storbanken med arbetsmiljöproblem.
29 okt 2019

”Antingen så fikar ni på jobbet hela tiden eller så är halva personalstyrkan på föräldraledighet”

Mannen som flyttat från Mellanöstern till Stockholm för att bli Norden-chef vid ett företag suckade över bristen på arbetsdisciplin hos svenskarna. Jag antar att det som i folkmun kallas för kulturkrock med kaffepauser under både för- och eftermiddag – dessutom på betald arbetstid – också blev en kulturchock för honom som var van vid ett mer intensivt tempo.

Blott Sverige svensk fikastund på jobbet har? Nåja kanske i Norden och på en del andra håll finns det ritualiserade pauser på arbetsplatsen. Men även här håller pauskulturen på att förändras. Kanske håller vi på att tappa något i ”take-away-kaffets-tidevarv”, där många sveper in på morgonen till kontoret, omklädningsrummet, lärarrummet eller redaktionen med en pappmugg eller termos i handen, dyker ner där det finns en ledig plats i det öppna kontorslandskapet och börjar med sitt dagsverke utan att interagera med kollegorna. Detta fenomen där individuell ”på språngfika” har ersatt gemensam kafferast samtidigt som alltfler yrkesarbetar i hemmet på distans eller mobilt varsomhelst är måhända frihetligt, men inte oproblematiskt. Även moderna arbetsplatser behöver sina nutida lägereldar.

Något skaver hos individen när hen känner sig uppkopplad mot arbetsuppgifterna, men bortkopplad från de sociala sammanhangen

Enligt ILO:s rapport ”Working anytime, anywhere: The effects on the world of work” (2017) distansarbetar 33 procent av svenskarna, av dessa jobbar 5 procent hemma nästan jämt, 10 procent finns på flera platser utanför den reguljära arbetsplatsen flera gånger i veckan och 18 procent jobbar på distans ibland.

Framför allt i den anglosaxiska världen har det kommit larmrapporter om att personer som arbetar på distans upplever sig ensamma och socialt isolerade från gruppen. Något skaver hos individen när hen känner sig uppkopplad mot arbetsuppgifterna, men bortkopplad från de sociala sammanhangen. Jag kan själv vittna om detta tillstånd. Det fanns en tid av mitt liv, då jag älskade att jobba hemifrån. Att kunna skriva ostört på artiklar, böcker eller konsultuppdrag. Ett eget rum som författaren Virginia Woolfe en gång skrev att varje kvinna borde ha. Tystnaden och känslan av hur koncentrationen skärptes när tankar kunde samlas och få ro. Nu avskyr jag det. Jag trodde att jag var en ensamvarg. Jag hade fel. Mest av allt har jag saknat det kreativa som uppstår under småpratets stunder vid kaffeautomaten.

Jag trodde att jag var en ensamvarg. Jag hade fel. Mest av allt har jag saknat det kreativa som uppstår under småpratets stunder

Den frånvarande pauskulturen blir allt vanligare också på fysiska arbetsplatser. Forskarna Cindy M. Wu och Emily Hunter som är verksamma vid Bayloruniversitetet i Texas, har i studien ”Give Me a Better Break” (2015) visat på behovet av jobbpauser och utmaningarna med så kallat självledarskap, det vill säga att medarbetarna alltmer förväntas ta ansvar för en egen utveckling. Att vara självgående – som även Helge Hvid på Centrum för arbetsmiljö och arbetsliv vid universitetet i Roskilde har problematiserat – gör att vi i öppna kontorslandskap, där alla ser alla hela tiden, undviker att ta gemensamma raster. Ingen vill ju framstå som slapp.

Ett amerikanskt läkemedelsföretag testade att mitt i kontorslandskapet sätta en stor kaffeautomat med ett välförsett fikabord

Men det finns undantag. Ett amerikanskt läkemedelsföretag testade att mitt i kontorslandskapet sätta en stor kaffeautomat med ett välförsett fikabord. Det blev en succé och försäljningen ökade. I stället för att mindre grupper hade enskilda kaffebryggare skapades flöden där människor från olika avdelningar lättare möttes. En amerikansk storbank provade att införa gemensamma fikastunder på avdelningar där många vantrivdes. Produktiviteten gick upp när de anställda fick chans att umgås.

Nyheter

Nyligen mötte jag chefen som flyttat hit från Mellanöstern. Han körde sonen i barnvagnen genom parken. Jag frågade honom vad som var det bästa med Sverige. ”Pappaledighet och bryggkaffe med kanelbulle”, och så tillade han med ett leende: ”på jobbet”.

Fika främjar måhända flit. Eller, som Harry Brandelius sjöng, är det bra för välbefinnandet:

”Kaffe-kaffetåren, den är bra, kaffe-kaffetåren varje dag,
kaffe-kaffetåren rätt och slätt – kanske med en gräddeskvätt”

29 okt 2019
Kommentera
Kommentera

Kommentera artikeln

Vi vill gärna få frågor, kommentarer och reflektioner om våra artiklar! Arbetsvärlden förhandsmodererar artikelkommentarer, vilket gör att det kan dröja en stund innan din kommentar dyker upp. Håll dig till ämnet, och håll en god ton. Vi föredrar om du anger ditt riktiga namn, men du måste inte.

Nyheter
De viktigaste nyheterna två gånger i veckan
Copyright © Arbetsvärlden 2017 | Linnégatan 14
114 94 Stockholm
Telefon 08-782 93 12 | red@arbetsvarlden.se
Ansvarig utgivare: Mikael Feldbaum
Arbetsvärlden ges ut av Tjänstemännens
Centralorganisation, TCO.