Att ständigt befinna sig i rörelse. Det råder en slags lockelse i begreppet som fascinerar oss oavsett om vi talar om en dynamisk arbetsmarknad, progressiva företag eller artister som lyckosamt håller sig kvar på scenen i decennier. Anställda som ständigt är uppdaterade på de senaste datasystemens finesser. Artister likt Madonna som under 40 – musikaliska tillika stilbildande – år skapat nya trender. Företag som The Body Shop eller H&M som ständigt moderniserat sig när liknande konkurrenter slagits ut från marknaden. Att likt en kameleont ständigt kunna förnya sin yta ska inte föraktas, men det som däremot ofta missas är att den framgångsrika kulturpersonligheten, entreprenören eller rörelsen under sitt föränderliga skal vanligen har en fast kärna av ideal, affärsidé eller grund.
Madonna må ha haft 100 olika hårfärger och frisyrer genom åren, men hennes tidiga patos för frihet, tolerans och öppenhet är oförändrat. Kosmetikföretaget The Body Shop har ändrat krämer och dofter tusenfalt gånger om, men idén om att aldrig testa smink på djur är densamma. H&M är först på att skala upp de senaste trenderna, men idén om det demokratiska modet att sälja prisvärt mode till alla typer av plånböcker är konstant. Den spetskompetente teknikexperten på kontoret har ofta blivit just expert för att hen identifierat arbetsplatsens mångåriga behov. Detta underlättas med ett institutionellt minne och historisk förståelse för varför företaget eller organisationen finns.
En del partier vill selektivt inte minnas delar av sin egen solkiga historia. Andra partier vill heller inte längre prata eller påminnas om andra partiers solkiga historia, då solkigheten kan minska möjligheten till framtida makt.
Det är lätt att bli vilsen i dagens politiska landskap. För nästan ingen står till. En del partier vill selektivt inte minnas delar av sin egen solkiga historia. Andra partier vill heller inte längre prata eller påminnas om andra partiers solkiga historia, då solkigheten kan minska möjligheten till framtida makt. Många tycks tona ner sin egen politiska kärna, även om den kan vara unik med väljarpotential. Den klassiska höger och vänsterskalan ska enligt vissa bedömare vara utspelad. Den nya populära värderingsskalan GAL (grönt, liberalt, alternativt och frihetligt) kontra TAN (traditionellt, auktoritärt och nationalistiskt) är också svår att navigera efter.
Borgerliga, icke-socialistiska partier, som nyligen liberaliserade arbetskraftsinvandringen – vill nu inte bara sätta dit oseriösa arbetsgivare som utnyttjat människor eller generellt strama åt fusket – utan också sätta käppar i hjulet för arbetskraftsinvandring som är utomeuropeisk och utanför akademikeryrkena. Det låter som ett eko av LO.
Partier som byggde välfärdsstaten tycks stå politiskt handfallna fastän sjukvården både listas som väljarnas viktigaste fråga och på sina håll har en krisartad situation.
Näringslivets organisationer, företagare med arbetskraftsbrist och en och annan väljare tittar både häpet och besviket på. Partier som grundades i idén om tolerans fastnar ofta i fällan av att presentera förbud som första åtgärd mot samhällsfenomen som ogillas. Paletten av åtgärder som kommer före förbudet uppfattas som vaga och svaga om man vill framstå som handlingskraftig.
Partier som byggde välfärdsstaten tycks stå politiskt handfallna fastän sjukvården både listas som väljarnas viktigaste fråga och på sina håll har en krisartad situation.
Moderaternas drivna partistrateg Per Schlingmann som var motor till många av det konservativa partiets dåtida moderniseringar hade som motto; ”Stå aldrig still” och uppmanade till att släppa historien och blicka framåt. Detta var i en annan tid, präglad av andra tongångar.
Kanske en uppmaning i denna omvälvande period i stället borde vara som Dagens Nyheters ledarsida uttryckte det häromåret:
”Att våga stå stilla i ett böljande väljarlandskap är ibland den kraftigaste rörelsen av dem alla”.
Att stå stilla kan också vara sinnebilden av förnyelse.