Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse.
Godkänn
Specialkost i skolan är institutionaliserad bortskämdhet Skollunch på Linas grundskola i Södertälje. Foto: Tomas Oneborg / SvD / TT

Krönika Specialkost i skolan är institutionaliserad bortskämdhet

Krönika Att bete sig bortskämt och förvänta sig uppassning, såväl i skolan som av barnvakten. Sådan institutionaliserad bortskämdhet präglade 2010-talet och det är motsatsen till hur jag uppfostrades, skriver Jenny Maria Nilsson.

2020, alltså! Ett nytt årtionde. Nya attityder. En av årets första debatter följer på en artikel i Dagens nyheter om att kraven på specialkost i grundskolan har ökat, exploderat är ordet en kostchef använder. Kanske visar den på att tiotalets stora attitydförändring var vår inställning att välfärd inte längre är något en medborgare tar del av, utan något en kund köper. Precis som Leif Östling, dåvarande ordförande i Svenskt Näringsliv, satte ord på när han försvarade sitt skatteupplägg på Malta med orden ”Vad fan får jag?!”. Ett årtionde av institutionaliserad bortskämdhet.

Som 17-åring for jag till London som au pair. Två barn, sex och åtta år, skulle jag ta hand om jämte hushållsarbete. Barnen var förvånansvärt hjälplösa. De klarade inte uppgifter jag var van vid att svenska barn kunde vid samma ålder. Nå, snart hade jag lärt dem att till exempel hänga av sig i hallen när vi kom från skolan, ställa skorna på skohyllan, tvätta händerna, servera sig själva av mellanmål och äta vid bordet tillsammans med mig hellre än att slänga jackan på golvet och få en tallrik mat framför teven.

Att förvänta sig uppassning, bete sig nedlåtande eller bortskämt – jag antar att det är ett slags ”fake it till you make it”?

Framgång! Tänkte jag och meddelade mamman som verkade irriterad och sa ”det är ju därför du är här”. För att passa upp på dem? Ja, tydligen. En kulturkrock som hette duga. För mig var au pair ett sätt att öva engelska och lära känna brittisk kultur. För dem, en familj av lägre medelklass med överklassambitioner, ett sätt att få billigt tjänstefolk. När jag slutade i familjen och började arbeta som servitris kunde gästerna vara nedlåtande. Ännu en kulturkrock, servitris sågs som ett andra klassens jobb? Själv tyckte jag det var hederligt arbete.

Att förvänta sig uppassning, bete sig nedlåtande eller bortskämt – jag antar att det är ett slags ”fake it till you make it”? Om man förväntar sig att passas upp eller kan köpa sig till det, är det ett tecken på att man förtjänar det?

Inställningen är motsatsen till hur jag fostrades, i en tid där både Luther och jantelag var normer; att inte kunna ta hand om sig själv, göra rätt för sig, var ett svaghetstecken. Pappa stänkte av misstag en gång ner en dam när han körde bilen i en regnpöl, han stannade och insisterade på att betala för kemtvätt. För mina föräldrar är att hålla efter sig i tvättstuga, soprum, i all offentlighet, ett heligt arbete. Till varje pris behövde man bära sin egen tyngd, inte ligga samhället till last som det hette. Baksidan var att folk hellre dog än gick till doktorn, att söka hjälp var skamligt.

Min tid är viktig, det är ett argument jag hör från medelklass när till exempel subventionerade hushållstjänster diskuteras. Viktigare än andras?

RUT-tjänster – institutionalserad bortskämdhet?
Foto Fredrik Sandberg / SCANPIX

Min tid är viktig, det är ett argument jag hör från medelklass när till exempel subventionerade hushållstjänster diskuteras. Viktigare än andras?

Mest märks kanske kundattityden i skolan. Föräldrar förr kom sällan på tanken att ha pretentioner för skolundervisning men idag ser föräldrar skolan som en tjänst, där en individualiserad plan som upptäcker och stärker deras barns begåvningar ska utarbetas. Inte bara medelklassen utan alla socioekonomiska grupper tycks ha ökat sina krav.

Kostnader för asylboenden är onödigt höga, i en diskussion föreslog jag att staten skulle driva boenden och flyktingarna städa och laga mat åt sig. Jag anklagades för diskriminering, flyktingar ansågs för traumatiserade för att ta hand om hushållsarbete. Så är det ibland, men utgångspunkten måste vara att det är friska vuxnas plikt att ta hand om sig själva.

I en diskussion föreslog jag att staten skulle driva boenden och flyktingarna städa och laga mat åt sig. Jag anklagades för diskriminering.

För annars får någon annan göra det. Ingen ska skämmas över att ta del av vår gemensamma välfärd men den kan inte vara till för att curla människor.

I princip alla skolmatsalar serverar ett alternativ till dagens rätt och det finns nästan alltid vegetarisk mat, av läkare verifierade allergier är det enda man bör få specialkost för. Säkert hade också barn och föräldrar förr önskningar om skolmaten men man satte gränser för sig, somligt är inget man kan belasta det gemensamma med – en bra attityd.

9 jan 2020
Visa artikelns 3 kommentarer
Kommentera
  1. Av Stefan Eriksson 10 jan 2020:

    Heja Jenny Maria Nilsson!

    Du har mitt fulla stöd för dessa åsikter! Att man ska bära sin egen tyngd och inte ligga till last kanske bör omformuleras, men att man gör sitt bästa och inte armbågar sig på andras bekostnad fram tycker jag hör till grunden av fostran.
    /Stefan

  2. Av Jag heter Eric 12 jan 2020:

    Om en gammal gubbes åsikter betyder något för alla bortskämda yngel…
    När jag var liten så gällde att man åt det som ställdes fram. Punkt.
    I skolan under åk-14 fanns en rätt att tillgå varje dag.
    Ät – eller svält.
    Under miltärtjänsten hade vi tröttisar som snabbt klädde på sig på morgonen, och sov vidare och struntade i frukosten.
    Att de blev helt odrägliga mot lunchdags är lätt insett ( spec de som också rökte…)
    Att det är annorlunda idag har jag förstått, på en arbetsplats (med egen restaurang) såg jag under tre år en person aldrig äta något annat till lunch än hamburgare m pommes frites…
    Rätt mat i rätt tid är viktigt och då är ett gnälligt ”jag tycker inte om det här” överflödigt.
    Lär finnas nån skola i Sthlm där man tvingas ha 18 rätter varje dag pga föräldrarnas önskemål..

  3. Av Marcus Antunes 15 jan 2020:

    Det bör då skapas en vegansk rätt, då slipper alla problem.
    Lära dom tidigt om egoism och vikten av hållbar kost.

Kommentera artikeln

Vi vill gärna få frågor, kommentarer och reflektioner om våra artiklar! Arbetsvärlden förhandsmodererar artikelkommentarer, vilket gör att det kan dröja en stund innan din kommentar dyker upp. Håll dig till ämnet, och håll en god ton. Vi föredrar om du anger ditt riktiga namn, men du måste inte.

Nyheter
De viktigaste nyheterna två gånger i veckan