Barn och unga från mer högutbildade familjer tillbringar mindre tid i en digital värld. På fritiden sysslar de unga som har det socioekonomiskt bättre förspänt med sådant som utvecklar deras kognition: spela instrument, läsa böcker, idrotta eller besöka museum. Sedan årtionden har till exempel SKR (tidigare SKL) angett demokrati och jämlikhet som grund för den i mitt tycke ogenomtänkta digitaliseringen av skolan. ”Digital kompetens är en fråga om demokrati” skrev Per-Arne Andersson, avdelningschef på SKR, på sin blogg.
Om skolan vill kompensera barn ur lägre klasser är det inte mer skärmtid de ska lägga krutet på utan tvärtom; erfarenheter barn får av tillgång till naturtomt på skolgården, att gå i musikskola och fysiska böcker.
Vissa politiker har fått för sig att digitalisering är något för IT-utvecklare och entreprenörer att bestämma över och inte de yrkeskategorier som blir brukare.
Inom skolan har det sedan 1980-talet funnits en överdriven tro på vad digitala verktyg kan åstadkomma och våra samhällsinstitutioner har ibland digitaliserats på ett sätt som har varit mer domesticerande än befriande. Edtech-branschen (Educational Technology) har haft stort inflytande, vilket bland annat beror på att vissa politiker har fått för sig att digitalisering är något för IT-utvecklare och entreprenörer att bestämma över och inte de yrkeskategorier som blir brukare.
Ta till exempel medlemmarna i den expertgrupp som knöts till digitaliseringskommissionen, den kommission som 2012 fick i uppdrag av dåvarande IT- och energiminister Anna-Karin Hatt att utreda hur IT-politiska mål i den digitala agendan skulle uppnås; i gruppen fanns ingen från det humanistiska eller naturvetenskapliga fältet, inga historiker, psykiatriker, beteendevetare eller ens lärare. Experterna var till exempel IT-entreprenörer och internationella affärsutvecklare och de akademiker som ingick var från det tekniska området.
Digitaliseringskommissionens delbetänkande från 2014, En digital agenda i människans tjänst – en ljusnande framtid kan bli vår (särskilt inriktad på skola) är renons på kritiskt förhållningssätt. Trots att man nämner att förespråkare för ökad IT-användning i skolan haft svårt att visa positiva resultat på inlärning så tycks ju mer desto bättre vara tanken och informationsteknologi ska genomsyra elevens skoltid från förskola och framåt. Och trots att ”Sverige ligger i topp” när det gäller mängden skärmar i klassrummen är kommissionen missnöjd över att användningsgraden placerar sig kring EU-genomsnittet, lärarna måste bli bättre på att ta in edtech i undervisningen.
Nog finns fungerande AI men den som är aktuell för skolan genererar meningslös data som för med sig risker om den tillämpas.
Skolan har digitaliserats utifrån push-faktorer och inte pull-faktorer, bolag har sålt på skolor digital teknik hellre än att undervisande lärare efterfrågat sådan och svenska klassrum har blivit dumpningsplats för IT som åldras snabbt. Människan är till sin natur analog, ordet analog kommer från grekiskan och betyder proportionsmässig och överensstämmande – vi behöver verklighetens proportioner för att navigera väl i den. Vid jämförelser av system mäter man ofta digitala verktyg ur olika generationer med varandra men bedömer inte analoga system, trots att sådana ofta är mer prisvärda. Medlemmarna i kommissionen reflekterar aldrig över att det kanske är tekniken det är fel på. Den kanske inte är så effektiv eller användbar som tagits för givet? Problemen är kanske inte lärarnas bristande kompetens?
Nu vill politiker och skolledare köpa in nästa våg av teknik, artificiell intelligens (AI) och ofta motiveras det med ekonomiska effektiviseringar. AI är en samlingsterm för olika tekniker men det mesta som säljs under termen är bluff. Ormolja kallar Arvind Narayanan, professor vid Princeton, det. Nog finns fungerande AI men den som är aktuell för skolan (som sägs kunna tolka mänskligt beteende genom att skanna ögonrörelser, övervaka ansiktsuttryck och rörelsemönster) genererar meningslös data som för med sig risker om den tillämpas.
Märkligt, att så mycket energi ägnats åt något som kunde ha hanterats rätt enkelt? Tyngden digitaliseringen fått inom skolan är till främst för industrin. IT-kompetens är viktigt men allt vi hade behövt göra är låta skolan vara i grunden analog och först i högstadiet utrusta alla med en egen dator där de program som används i vuxenvärlden finns med och undervisas i. En noga genomtänkt användning av informationsteknologi som hedrar vår analoga natur, gör utbildning mindre sårbar för framtiden, förbättrar jämlikhet och är billigare.