Den 10 oktober blev jag uppringd av en kvinna som behövde råd och hjälp i en sjukförsäkringsfråga. Hon berättade att hon sedan en tid tillbaka var sjukskriven på grund av utmattning, depression och ångest, men att Försäkringskassan nu hade dragit in sjukpenningen. Hon beskrev sin sjukdom och dess konsekvenser med svårigheter att sova och koppla av, känslor av sorg och likgiltighet, och en förlorad förmåga att fokusera och koncentrera sig. Hon hade helt enkelt förlorat förankring och var nu mycket oroad för sin försörjning. Både hon och den sjukskrivande läkaren kände sig ifrågasatta och misstänkliggjorda.
Både hon och den sjukskrivande läkaren kände sig ifrågasatta och misstänkliggjorda.
Samma dag som hon ringde uppmärksammades världsdagen för psykisk hälsa. Dagen instiftades av World Federation for Mental Health – en internationell och ideell organisation – för cirka 25 år sedan. Avsikten med dagen är att skapa större medvetenhet och förståelse för psykisk hälsa och ohälsa. Och inte nog med det, den här dagen redovisade också Försäkringskassan att psykisk ohälsa står bakom cirka 46 procent av alla pågående sjukskrivningar i landet. Något som dessutom är mer vanligt för kvinnor än män.
Kvinnor arbetar i större utsträckning i så kallade kontaktyrken, det vill säga arbeten inom bland annat skola, vård och omsorg. Forskning visar att stressiga arbeten med mycket personkontakt, som dessutom har dålig överensstämmelse mellan krav och kontroll, riskerar att leda till psykisk ohälsa och sjukskrivning. Här blir därför det sociala stödet mycket viktigt.
Det finns numera både kunskap om och förståelse för psykisk hälsa och ohälsa, vilket också fått genomslag både i rättslig reglering och i arbetslivet. Exempelvis finns sedan ett drygt år tillbaka en särskild föreskrift från Arbetsmiljöverket om social och organisatorisk arbetsmiljö.
Ett annat exempel är att så sent som i början av oktober kom det statliga Arbetsgivarverket och de fackliga organisationerna överens om att arbeta för ett hållbart arbetsliv i ett partssammansatt råd. Syftet är att ge bättre förutsättningar för god arbetsmiljö, hälsa, karriär och kompetensfrågor.
Det övergripande målet med sjukförsäkringen i dag tycks vara att sänka de så kallade sjuktalen.
Arbetsmarknaden är uppdelad, såväl mellan kvinnor och män som mellan avancerade och enkla arbeten, vilket leder till en ojämlikhet inte endast avseende löner och andra villkor utan också mellan hälsa och ohälsa. Medicinska och beteendevetenskapliga studier visar dessutom att när psykisk ohälsa väl uppstått är förutsättningarna för tillfrisknande och återgång i arbete beroende av en mängd olika faktorer, både individberoende och kopplade till arbetets krav och förväntningar.
Men hur förhåller sig då detta till det inledande telefonsamtalet? Den här typen av samtal får jag med jämna mellanrum från människor som upplever en tydlig diskrepans mellan å ena sidan kunskap och en politiskt korrekt förståelse omkring psykiska ohälsa, och å andra sidan hur sjukförsäkringen tolkas och tillämpas.
Politiska krav och målsättningar om effektivisering av och kostnadsbegränsning i försäkringen är i många fall överordnade, och det övergripande målet med sjukförsäkringen i dag tycks vara att sänka de så kallade sjuktalen. En utveckling som tog sin början i mitten av 1990-talet och alltjämt pågår, oavsett partipolitisk konstellation i regeringsställning, eller kunskapsläge.
Som rättsvetare och sjukförsäkringsforskare undrar jag därför när världsdagen för psykisk hälsa, tillsammans med kunskaper om orsaker bakom psykisk sjukdom och dess konsekvenser i arbetslivet, ska få genomslag eller påverkan på sjukförsäkringen och dess tillämpning?