Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse.
Godkänn
”Sedan 90-talet har sjukförsäkringen fel mål” Den 10 oktober blev jag uppringd av en kvinna som behövde råd och hjälp i en sjukförsäkringsfråga. Hon berättade att hon sedan en tid tillbaka var sjukskriven på grund av utmattning, depression och ångest, men att Försäkringskassa nu hade dragit in sjukpenningen, skriver Ruth Mannelqvist. Foto. Hasse Holmberg./SCANPIX

Krönika ”Sedan 90-talet har sjukförsäkringen fel mål”

Krönika Som sjukförsäkringsforskare undrar jag när kunskaper om psykisk ohälsa ska få genomslag och påverkan på sjukförsäkringen, skriver professor Ruth Mannelqvist.
11 Okt 2017

Den 10 oktober blev jag uppringd av en kvinna som behövde råd och hjälp i en sjukförsäkringsfråga. Hon berättade att hon sedan en tid tillbaka var sjukskriven på grund av utmattning, depression och ångest, men att Försäkringskassan nu hade dragit in sjukpenningen. Hon beskrev sin sjukdom och dess konsekvenser med svårigheter att sova och koppla av, känslor av sorg och likgiltighet, och en förlorad förmåga att fokusera och koncentrera sig. Hon hade helt enkelt förlorat förankring och var nu mycket oroad för sin försörjning. Både hon och den sjukskrivande läkaren kände sig ifrågasatta och misstänkliggjorda.

Både hon och den sjukskrivande läkaren kände sig ifrågasatta och misstänkliggjorda.

Samma dag som hon ringde uppmärksammades världsdagen för psykisk hälsa. Dagen instiftades av World Federation for Mental Health – en internationell och ideell organisation – för cirka 25 år sedan. Avsikten med dagen är att skapa större medvetenhet och förståelse för psykisk hälsa och ohälsa. Och inte nog med det, den här dagen redovisade också Försäkringskassan att psykisk ohälsa står bakom cirka 46 procent av alla pågående sjukskrivningar i landet. Något som dessutom är mer vanligt för kvinnor än män.

Kvinnor arbetar i större utsträckning i så kallade kontaktyrken, det vill säga arbeten inom bland annat skola, vård och omsorg. Forskning visar att stressiga arbeten med mycket personkontakt, som dessutom har dålig överensstämmelse mellan krav och kontroll, riskerar att leda till psykisk ohälsa och sjukskrivning. Här blir därför det sociala stödet mycket viktigt.

Det finns numera både kunskap om och förståelse för psykisk hälsa och ohälsa, vilket också fått genomslag både i rättslig reglering och i arbetslivet. Exempelvis finns sedan ett drygt år tillbaka en särskild föreskrift från Arbetsmiljöverket om social och organisatorisk arbetsmiljö.

Ett annat exempel är att så sent som i början av oktober kom det statliga Arbetsgivarverket och de fackliga organisationerna överens om att arbeta för ett hållbart arbetsliv i ett partssammansatt råd. Syftet är att ge bättre förutsättningar för god arbetsmiljö, hälsa, karriär och kompetensfrågor.

 Det övergripande målet med sjukförsäkringen i dag tycks vara att sänka de så kallade sjuktalen.

Arbetsmarknaden är uppdelad, såväl mellan kvinnor och män som mellan avancerade och enkla arbeten, vilket leder till en ojämlikhet inte endast avseende löner och andra villkor utan också mellan hälsa och ohälsa. Medicinska och beteendevetenskapliga studier visar dessutom att när psykisk ohälsa väl uppstått är förutsättningarna för tillfrisknande och återgång i arbete beroende av en mängd olika faktorer, både individberoende och kopplade till arbetets krav och förväntningar.

Men hur förhåller sig då detta till det inledande telefonsamtalet? Den här typen av samtal får jag med jämna mellanrum från människor som upplever en tydlig diskrepans mellan å ena sidan kunskap och en politiskt korrekt förståelse omkring psykiska ohälsa, och å andra sidan hur sjukförsäkringen tolkas och tillämpas.

Politiska krav och målsättningar om effektivisering av och kostnadsbegränsning i försäkringen är i många fall överordnade, och det övergripande målet med sjukförsäkringen i dag tycks vara att sänka de så kallade sjuktalen. En utveckling som tog sin början i mitten av 1990-talet och alltjämt pågår, oavsett partipolitisk konstellation i regeringsställning, eller kunskapsläge.

Som rättsvetare och sjukförsäkringsforskare undrar jag därför när världsdagen för psykisk hälsa, tillsammans med kunskaper om orsaker bakom psykisk sjukdom och dess konsekvenser i arbetslivet, ska få genomslag eller påverkan på sjukförsäkringen och dess tillämpning?

11 Okt 2017
Visa artikelns 3 kommentarer
Kommentera
  1. Av Linda Insulander 12 Okt 2017:

    Både jag och min sambo lever med psykisk ohälsa sedan tonåren. Jag är för närvarande sjukskriven då mitt mående blev sämre efter en 3-årig utvecklingsanställning på hunddagis,dom bästa 3 åren i mitt liv. Min sambo kämpar bl a med svår ångest varje dag vilket leder till att han får spänningar i musklerna,det I sin tur leder till att måste kräkas för att dom ska släppa. Han har haft flera arbetsträningar på olika ställen och pressen blir alltid för hög. Arbetsmarknadsenheten utredde hans arbetsförmåga då arbetsförmedlingen misslyckades att dokumentera på första stället. Där kom man fram till i samråd med läkare att alla resurser var uttömda och att han skulle söka sjukersättning 100%. Sagt och gjort, efter 4 1/2 månad blev han beviljad 50 % då försäkringskassan ansåg att alla resurser INTE var uttömda. Överklagan skickades och sökte 75 %, återigen nekad och då kom de fram till att ytterligare en arbetsträning skulle göras. Han arbetstränade på Samhall i sammanlagt 4 månader, och varje dag med spänningar,näsblod och kräkningar trots att han var medicinerad med max dos. Nu kom man återigen fram till att alla resurser var uttömda. För cirka två veckor sedan skickade han in ytterligare en överklagan och söker sjukersättning på 75%. Han har fått dåligt stöd från vården, han träffar en skötare 1 gång i månaden. Han är nöjd med sin läkare, men det verkar inte spela någon roll vad han skriver i intygen. Ska det verkligen behöva vara så här? Nu känns det som att det verkligen inte finns något kvar som vi kan göra. Han har gjort exakt vad arbetsförmedlingen och försäkringskassan kräver men det känns som att vi står i kvicksand. Det är ännu svårare eftersom ingen av oss mår bra, men nu är det utom våran kontroll ännu mer än det någonsin varit.

  2. Av Maria 12 Okt 2017:

    Min kommentar: sjukdom och ekonomi har inget samband ifråga om sjuk-mässig bättring. Däremot har vi ett socialtpolitiskt, demokratiskt och humant synsätt i vårt samhälle, som bör (tidigare benämd, skall) ta hänsyn till sina medborgare då de insjuknar. Frågan om möjlighet till överlevnad då man inte förmår arbeta pga sjukdom, psykiskt eller fysiskt, betalas i förväg då vi arbetar och betalar skatt och bör ju fungera som vilken annan försäkring som helst. Problemet uppstår då man ändrar reglerna för en så viktig försäkring utan att också ge den försäkrade möjlighet att välja kring sin ekonomi. Kontentan blir att staten och politikerna bestämmer och kontrollerar medborgarnas resurser och reglerar utbetalningarna så som om de vore deras privata ekonomi. (Är du verkligen så pass sjuk så att du inte kan jobba, lille medborgare?) Till denna märkliga kapital fördelning använder de Försäkringskassan som då får dubbla besked: betala ut, men inte så mycket och helst inte till alla. Kaotiskt! Hade jag fått välja under mina 30 år som arbetare hade jag sparat själv min skattedel till mina sjukdagar. Varför tittar man inte på Österrikes unika systemet där medborgarna själva skall ta beslut om vad politikerna gör med deras pengar?!

Kommentera artikeln

Vi vill gärna få frågor, kommentarer och reflektioner om våra artiklar! Arbetsvärlden förhandsmodererar artikelkommentarer, vilket gör att det kan dröja en stund innan din kommentar dyker upp. Håll dig till ämnet, och håll en god ton. Vi föredrar om du anger ditt riktiga namn, men du måste inte.

News
De viktigaste nyheterna en gång i veckan
Copyright © Arbetsvärlden 2017 | Linnégatan 14
114 94 Stockholm
Telefon 08-782 93 12 | red@arbetsvarlden.se
Ansvarig utgivare: Mikael Feldbaum
Arbetsvärlden ges ut av Tjänstemännens
Centralorganisation, TCO.