Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse.
Godkänn
Rutklick utan någon djup blick Gärna uppförandekoder och jämställdhetsplaner, men viktigast är arbetet med värderingar i ur och skur, skriver Birgitta Ohlsson i sin krönika. Foto: Izabelle Nordfjell / TT

Krönika Rutklick utan någon djup blick

Krönika Fattiga flickor i flyktinglägrens matköer utsätts för utpressning – food for sex – av biståndsarbetare och FN-anställda som alla har skrivit under Code of Conduct. I Sverige kan jämställdhetsarbete lätt bli en ruta man bara bockar av. Birgitta Ohlsson tycker att debatten fokuserar för mycket på ett automatiserat rutklickstänk med uppförandekoder och medborgarkontrakt, och för lite om det idoga värderingsarbetet.
6 mar 2019

Som förbundsordförande för Liberala Ungdomsförbundet var jag med och gjorde en undersökning om jämställdhetsarbetet i svenska förskolor. Det hände sig vid en tid, då det svenska samhällsklimatet i regel uppmuntrade att tidigt bryta otidsenliga könsroller: att uppmuntra flickor att våga ta större plats och pojkar att inte vara rädda för att visa känslor. Att kort sagt låta barn få bli, vara och kunna utnyttja hela paletten av att vara människa. Ja sådant som den djupt konservativa högern i dagens Sverige kallar för indoktrinerande genusflum.

Då, 2002, ringde vi runt till hundratalet slumpmässigt utvalda förskolor och ställde frågor om hur de arbetade med jämställdhet, för och med barnen. Svaren varierade från de alltifrån riktigt passionerade pedagogerna till de som inte såg behovet alls.

Någon deklarerade att de inte hade en jämställdhetsplan, men däremot en miljökompost! Då inte för att kompostera patriarkatets unkna värderingar som avfall på historiens sophög utan att jämställdhet var ett av många valbara tillbehör på förskolemenyn.

Ett vanligt svar i telefonluren var dock att under tystnad prasslandes bläddra i aktivitetspärmen och sedan deklarera att det minsann fanns en punkt om jämställdhet i styrdokumentet, men utan att riktigt kunna beskriva vad den gick ut på.

Förvånansvärt mycket tid ägnas åt själva kontraktet, häpnadsväckande lite åt vad som händer efteråt och hur värderingarna respekteras.

Inom modern organisationskultur går denna mentalitet under det anglosaxiska begreppet ”tick the box”. Ett slags automatiserat rutklickstänk utan djupare blick och samband, som kan utövas på många sätt: Ett maskinellt avbockande av symptom när läkaren ställer diagnos. En ritual för att visa sig värderingsmässigt handlingskraftig när rekryteraren kollar den arbetssökandes livssyn. Eller ett kontrakt för den asylsökande att följa det nya landets regler och uppfattningar.

Som om blott undertecknandet i sig eller förekomsten av ett medborgarkontrakt för en nyanländ signalerar att personen därefter kommer att leva efter sagda ideal. Förvånansvärt mycket tid ägnas åt själva kontraktet, häpnadsväckande lite åt vad som händer efteråt och hur värderingarna respekteras.

Jag är rädd för att vi ibland är där i den svenska samhällsdebatten, med värderingstester, medborgarkontrakt och uppförandekoder som den enkla vägens symbolpolitik. Utåt får en organisation, myndighet eller företag hög moralisk status, men utan resten av värderingsresan som följer förblir det ett tomt skal.

Men när du arbetar för Förenta Nationerna eller någon av de stora välkända biståndsorganisationerna så har du skrivit på ett värderingskontrakt (Code of Conduct)

Sedan jag lämnade politiken har jag ägnat viss tid åt att studera just uppförandekoder i organisationer i civilsamhället eller i globala institutioner. Ett hårdraget exempel som visar vikten av att varje uppförandekod måste följas av utbildning, uppföljning och utmätt påföljd om personen bryter mot kontraktet är sexköp.

I vissa länder, som i Sverige, är det kriminellt att köpa sex, i andra regioner är det vanligt förekommande och dessutom lagligt. Men när du arbetar för Förenta Nationerna eller någon av de stora välkända biståndsorganisationerna så har du skrivit på ett värderingskontrakt (Code of Conduct) och klickat i rutan där det tydligt står att det är förbjudet att köpa sex. Detta gäller 24 timmar om dygnet så länge du är anställd: på arbetstid, semester, kvällstid och helg.

Biståndsarbetare, såväl internationella som nationella, har betalda säsongsflickvänner som står i enorm ekonomisk beroendeställning och som sedan brutalt dumpas, ibland gravida

Ändå förekommer sexköp hela tiden. FN-soldater besöker bordeller. Biståndsarbetare, såväl internationella som nationella, har betalda säsongsflickvänner som står i enorm ekonomisk beroendeställning och som sedan brutalt dumpas, ibland gravida, när FN-uppdraget är över. Fattiga förtryckta flickor möts i matutdelningskön i flyktinglägret med ”food for sex”-budskapet från hjälparbetaren. Om hon inte ställer upp på sex kommer inte heller hennes familj, föräldrar eller syskon få den matranson som de faktiskt har rätt till.

I fält har uppförandekoden blivit en pappersprodukt värd noll.

Gärna uppförandekoder vid anställningar. Men låt en signatur följas av idogt värderingsarbete i ur och skur. Och vetskap om att påföljden vid brott mot värderingarna kan bli en retur.

6 mar 2019
Kommentera
Kommentera

Kommentera artikeln

Vi vill gärna få frågor, kommentarer och reflektioner om våra artiklar! Arbetsvärlden förhandsmodererar artikelkommentarer, vilket gör att det kan dröja en stund innan din kommentar dyker upp. Håll dig till ämnet, och håll en god ton. Vi föredrar om du anger ditt riktiga namn, men du måste inte.

Nyheter
De viktigaste nyheterna två gånger i veckan
Copyright © Arbetsvärlden 2017 | Linnégatan 14
114 94 Stockholm
Telefon 08-782 93 12 | red@arbetsvarlden.se
Ansvarig utgivare: Mikael Feldbaum
Arbetsvärlden ges ut av Tjänstemännens
Centralorganisation, TCO.