Tidigare i vintras påbörjade ett hundratal anställda på ett nyöppnat Amazon-lager i Alabama en kampanj för att organisera sig fackligt.
Det såg först ut att bli ännu en symbolisk strid.
Alla liknande försök har snabbt kvävts av Amazons mäktiga ledning.
Men den här gången var något annorlunda.
Kampanjen väckte snabbt nationell uppmärksamhet. Stödet började välla in från berömda demokrater i Washington.
I början av mars fick Amazon-arbetarna överraskande stöd av Joe Biden.
I ett tal hyllade Biden fackförbund i allmänhet och kampanjen i Alabama i synnerhet, varpå han lovade att bli “den mest pro-fackliga presidenten någonsin”.
− Jag gjorde det klart redan när jag kandiderade till president att min administration skulle stödja facklig organisering. Nu håller jag det löftet, sade Biden.
Han stöder Amazon-arbetarna i kampen mot ett företag som “för ett kulturkrig mot arbetarklassens värderingar”.
Bidens ställningstagande tyder på att något håller på att förändras i synen på fackförbund i demokraternas partiledning. Hans företrädare i Vita huset, Barack Obama och Bill Clinton, var betydligt mer försiktiga i sina uttalanden om facken.
− Ingen president har gjort något liknande i min livstid, skrev Timothy Noah i tidskriften New Republic, efter Bidens tal.
Strax därpå gick även republikanen Marco Rubio ut med stöd för kampanjen. Han motiverade det med att han stöder Amazon-arbetarna i kampen mot ett företag som “för ett kulturkrig mot arbetarklassens värderingar”.
Många betraktade Rubios utspel som politisk opportunism. Som senator har Rubio vid dussintals tillfällen röstat för lagförslag och godkänt juridiska tillsättningar som skadat fack och gynnat storföretag.
Men hans uttalande är också historiskt. Det är första gången på 2000-talet som en ledande republikan tydligt tagit ställning för fackförbund.
Just Rubios berömda opportunism gör det också värt att titta närmare på hans ställningstagande, då det säger oss något om de politiska vindarnas riktning. Rubio är en opålitlig ideolog, men en pålitlig vindflöjel.
Amazon, som i vanliga fall ignorerar kritik från politiker, kände sig tvungna att bemöta Rubios utspel.
I ett pressmeddelande anklagade företaget Rubio för hyckleri och sade att om han verkligen stöder “arbetarklassens värderingar“ så bör han rösta för höjd minimilön – men Rubio har konsekvent röstat emot demokraternas försök att höja minimilönen.
Vinner de omröstningen skulle det bli den första gången som Amazon-anställda i USA bildar ett fackförbund.
Fackförbunden i USA har länge haft en svag roll jämfört med i Europa. Bara en av tio amerikaner är fackligt anslutna i dag. Demokraternas stöd för facken blev allt mer svajigt under slutet av 1900-talet. Men nu tycks den trenden brytas.
I brist på kollektivavtal har demokrater börjat drivit kampanj för att höja minimilönen, ofta i samklang med facken. Det har varit en framgångsrik kampanj på lokalnivå, då ett tjugotal delstater och storstäder dubblat minimilönen från 7 till 15 dollar.
Fler yngre demokrater talar nu om att upphäva Taft-Hartley-lagen från 1947, som anses ha gjort det svårare för anställda att organisera sig fackligt.
Även i Silicon Valley, som länge varit ökänt tuff terräng för fackförbund, har fler anställda på teknikföretagen börjat förespråka facklig organisering. I januari startade en mindre grupp anställda på Google företagets första fackförbund. Nu har facket vuxit till drygt 800 medlemmar. De kämpar inte för högre löner – den genomsnittliga Google-lönen är hög. I stället handlar kraven om exempelvis rätten att öppet få kritisera sin arbetsgivare.
Både striden i Alabama och på Google tyder på att nya vindar blåser på de amerikanska teknikföretagen.
Drygt 2000 av de 5800 anställda på lagret i Alabama har nu anslutit sig till kampanjen. Vinner de omröstningen skulle det bli den första gången som Amazon-anställda i USA bildar ett fackförbund.