Hur är det att förlora lite av sig själv? Senaste månaden har jag insett hur mina föräldrars historier om krig även kan bli mina. Var inte för hård mot dig själv om du ännu inte har gissat vilken konflikt eller krig jag talar om. Det pågår över 150 konflikter i världen idag. Även om det känns som att du är långt ifrån frontlinjen så räcker det att du frågar någon av dina vänner som har släkt eller en kulturell bakgrund i någon av länderna för att du ska förstå: du är inte långt ifrån frontlinjen.
Det har varit ett dystert år för friheten globalt.
Global Peace Index 2024 avslöjar att världen står vid ett vägskäl. Utan en samordnad insats finns det risk för en ökning av stora konflikter. Det har varit ett dystert år för friheten globalt. Världssamfundet har svikit människorna i dessa länder. Globala instrument som FN:s råd för mänskliga rättigheter har blivit ett fiasko, Rysslands Putin blockerar Säkerhetsrådet, och efter flera avhopp finns det en risk att den internationella brottmålsdomstolen försvagas.
Krigen i många delar av världen har pågått så länge och expanderat så mycket att vi inte längre ser de mindre bilderna – bara klichén om ”stigande spänningar” och regional instabilitet. Vi kan inte se konturerna av enskilda nationer – deras utmaningar och långa historia som fortsätter prägla så mycket
Min frontlinje är mycket nära. För några veckor sedan hörde jag min mamma gråta över telefonen. Det kryper sig nära. Vad som pågick i Libanon, var inte längre där borta. Senare samma kväll får jag ett meddelande från en kompis “Libanon är så litet så alla drabbas ju eller känner någon som du säger. De är fysiskt i säkerhet men mental förstörda”. Libanon står inför ”en av de farligaste perioderna i landets historia”, säger landets premiärminister Najib Mikati. Han uppmanar FN att hjälpa en miljon människor som tvingats på flykt.
För mig är det min mammas tårar, här i Sverige som öppnar ett ärftligt sår jag inte kände till.
Men det är inte mäktiga ord från politiker eller ljudet från skriket, ambulanserna och kraftiga explosioner på gator jag känner igen som lamslår mig. För mig är det min mammas tårar, här i Sverige som öppnar ett ärftligt sår jag inte kände till. Vilka fler har detta sår? Är det du som precis som mig har föräldrar som under delar av livet haft ett annat hem än Sverige? Är det du som senare i livet hittade ett nytt hem i ett annat land än Sverige?
Jag tänker särskilt på de soldater som lever sina liv i hopp om att den tiden de spenderar med att skapa och bevara fred inte är förgäves. Jag tänker även i mitt fall på de över 9 200 svenska soldater som varit i Libanon som en del av fredsmissionen UNIFIL (United Nations Interim Force in Lebanon).
Sitter dessa soldater hemma i tårar precis som min mamma för att de känner människor som är i konflikten? Eller håller soldaterna, precis som jag, på att förlora en del av sig själva av frustration över att ingen makthavare verkar förstå att även vi är frontlinjen?
Många av dagens makthavare har organiserat världen, både dåtid och nutid, i två tydliga kategorier. Det finns de förtryckta och det finns förtryckarna, de koloniserade och kolonisatörerna. I vissa konflikter kan det verka enkelt att sätta en etikett på varje sida – om än felaktigt – och att jubla eller bua därefter. Du behöver inte ens tänka. Men vad ska du göra när gott och ont inte är så självklart, när en konflikt, varken bokstavligen eller bildligt, är svart mot vitt?
Den amerikanske presidenten Woodrow Wilson sa för över 100 år sedan att ”strävan efter fred bara kan vidmakthållas med demokratiers samstämmighet. Och freden måste vila på den politiska frihetens beprövade axlar.” Han hade rätt. Sverige måste i sin utrikespolitik ha demokrati som viktigaste mål. Varje svensk minister, varje politikområde, varje utrikesmyndighet, ska utgå från det som gynnar demokratins utveckling i världen.
Du behöver inte vara uppe om nätterna och läsa på, eller memorera de 150 platserna.
150 konflikter som skulle behöva vår uppmärksamhet och handlingskraft. Du behöver inte vara uppe om nätterna och läsa på, eller memorera de 150 platserna. Krigen dödar tiotusentals, men får inte den uppmärksamhet de förtjänar. Orsakerna till varför är lika komplexa som själva konflikten. Men kolla dig omkring.
Det kanske finns någon som fått bära delar av sina föräldrars frontlinje i närheten av dig och som behöver att du frågar hur de mår. För det kan vara så att de håller på att förlora lite av sig själva genom såren de har ärvt av sina föräldrar.