”Mångfald” – det inte en tillfällighet att det var just detta ord Trumpadministrationen nyligen förbjöd USA:s folkhälsomyndighet att använda. Andra förbjudna ord var ”foster”, ”vetenskapsbaserad” och ”transgender”. Men jag fastnar för just ”mångfald”. Kanske är detta den liberala öppna demokratins allra viktigaste ord. Av samma anledning är det så hatat och provokativt. Jag skulle nog påstå att kriget mot det som inryms i det lilla ordet ”mångfald” är det farligaste som finns.
I år är det hundra år sedan ryska revolutionen. Och det som skulle bli det första stora politiska experimentet under detta århundrade. I efterhand så måste 1900-talet betraktas som de politiska experimentens sekel. Då människan för första gången, i stor skala, kunde försöka verkliga utopier. Idéerna var inte nya, men medlen var det: industrisamhället, massmedier, masskultur.
Drömmen om ett samhälle där alla var lika, där alla tänkte lika.
Mycket av det fanns redan på plats under 1800-talet, men då levde fortfarande för mycket av den gamla världen kvar.
Det för först när denna, med sina ideal, rämnade i första världskriget som experimentlådan öppnades. Men det var i själva verket Pandoras ask.
Som vi vet skapade utopiska fantasier i form av kommunism, fascism och nazism en politiskt dödlig farsot utan historiskt motstycke. Hundratals miljoner människor fick sätta livet till.
Idag föreställer vi oss ofta att vi lämnat det värsta av dessa farsoter bakom oss. Att följderna var så vidriga att vi aldrig någonsin skulle tillåta något liknande att hända igen. Men frågan är om det är så. Har vi verkligen förpassat dessa utopier till historiens skräphög? Svaret torde vara både ja och nej.
Det som verkligen hotade dessa utopier var mångfald.
Trots att populism och nationalism är på frammarsch är det svårt att tro att vi inom den närmsta tiden skulle få se något så extremt som ett nytt Tredje rike. Ännu mer osannolikt förefaller ett nytt Sovjetunionen. Historien upprepar sig inte, i varje fall inte så som vi ibland föreställer oss.
Men frågan är om vi verkligen har frigjort oss från den grundläggande idén i dessa utopier – det som verkligen förenade dem. Jag talar om människans gamla, och farliga, dröm om renhet. Om det var något 1900-talets politiska utopier strävade mot så var det just detta. Drömmen om ett samhälle där alla var lika, där alla tänkte lika. Renhet i tanken, renhet i kroppen. Kommunismen strävade efter det förra, nazismen det senare. Båda fann samma lösning på problemet, att utrota allt orent: deportationer, nackskott, massgravar, krematorier. Vi känner till historien. Det som verkligen hotade dessa utopier var mångfald.
Det senaste halvseklet har vi ägnat mycket möda åt att ta avstånd och bekämpa –ismerna, men av någon anledning har den utopiska idén om renhet levt vidare.
Den manifesteras både inom nyliberalismens tilltro till den rena marknaden, såsom den våldsbejakande jihadismens tilltro till ett nytt gudsrike. Men den lever också på internet och i teknologernas dröm om det fullständigt frigjorda informationsflödet.
Den helt vanliga korkade, smutsiga, tankspridda människan är ofta den felande länken – hindret på vägen till Utopia.
Gemensamt för renhetsideologierna är att de motiveras av utom-mänskliga krafter: blodsmyten, dialektisk materialism, marknaden, gud eller teknologin. Den helt vanliga korkade, smutsiga, tankspridda människan är ofta den felande länken – hindret på vägen till Utopia.
Det är svårt att veta varför denna idé utövat sådan attraktionskraft över apan Homo Sapiens. Kanske är det helt enkelt bara en sidoeffekt av vår medfödda organisationsiver. Mångfald är svårt att förstå, renhet enkelt.
Men det som gör denna idé så i grunden livsfarlig är att renhet är en myt. Den finns inte, har aldrig funnits. Vi, vår natur, våra kroppar och vår kultur är produkter av mångfald i alla dess former – från kulturmöten till bakterieflora. Det är därför vi på djupet borde oroa oss när någon försöker förbjuda ordet mångfald.