Gärna krisstöd, men nu behövs långsiktighet Finansmarknadsminister Per Bolund (MP) finansminister Magdalena Andersson (S), Emil Källström ekonomisk-politisk talesperson i Centerpartiet, och Mats Persson ekonomisk-politisk talesperson i Liberalerna, presenterar nya budgetåtgärder med anledning av coronaviruset, under en pressträff i Rosenbad. Foto: Pontus Lundahl / TT
Krönika

Gärna krisstöd, men nu behövs långsiktighet

Krönika Behovet av en skattereform har varit uppenbart i ett decennium. Men arbetet tycks inte ha börjat. Istället får vi ett mischmasch av partiernas önskedrömmar, skriver Mikael Odenberg.
27 aug 2020 | 06:00
+1
0
+1
0
+1
0
+1
0
+1
0
+1
0

Arbetsförmedlingen varnar för en dyster höst. Den senaste veckan har varslen visserligen minskat lite. Men framtidsprognosen är att dagens arbetslöshet på drygt 9 procent kommer att öka till drygt 11 procent. Därtill har vi 90 000 kortidspermitterade om vilkas framtid vi i dag vet väldigt lite. Vad regering och riksdag tänker göra åt saken är höljt i dunkel.

I smittskyddsfrågan har regeringen närmast abdikerat. Där fungerar den som en brevlåda, som bara vidarebefordrar Folkhälsomyndighetens överväganden och beslut. Jag har visserligen väldigt lite att invända mot de besluten och jag tycker att det var helt rätt att vi inte stängde ner vårt land. Men jag vill nog att landet – även på smittskyddsområdet – ska regeras av regeringen och Stefan Löfven, inte av Folkhälsomyndigheten och Anders Tegnell.

Motiven för stödinsatserna är förvisso starka men viktiga uppgifter om vilka som får pengarna och hur de delas ut sekretessbeläggs av myndigheterna.

Många tycks tro att vetenskap handlar om objektivitet och evidens medan politiken bara ägnar sig åt löst tyckande. Så enkelt är det dock inte, vilket illustreras av den infekterade debatten med 22 argsinta professorer och andra forskare. Akademiens debattvågor går höga – för och emot isolering, skolstängningar och munskydd.

Folkhälsomyndigheten representerar förvisso Myndighetssveriges sakkunskap på området. Men det är regeringen som har att väga för och emot, ta in synpunkter från olika relevanta aktörer som t.ex. Socialstyrelsen, Arbetsförmedlingen, Konjunkturinstitutet, Skolverket Riksbanken och arbetsmarknadens parter och sedan fatta besluten.

Det verkar heller inte finnas någon sammanhållen idé. Miljarder portioneras nu ut i kortsiktiga krisstöd. Motiven för stödinsatserna är förvisso starka men viktiga uppgifter om vilka som får pengarna och hur de delas ut sekretessbeläggs av myndigheterna. Samtidigt lyser alla strukturella reformer med sin frånvaro.

Ändå är det ganska uppenbart vad som behöver göras.

I januariöverenskommelsen var den viktigaste punkten löftet om en omfattande skattereform. Här har – såvitt den utomstående kan bedöma – arbetet inte ens påbörjats. Behovet av en samlad skattereform har varit uppenbart i ett decennium. TCO har argumenterat för saken i flera år. Men ingenting händer. Plottrandet fortsätter, senast med nya justeringar av RUT-avdraget.

Nyhetsbrev

Ändå är det ganska uppenbart vad som behöver göras; Lägre skatt på arbete, breddade skattebaser, mer likformighet som minskar möjligheterna till skattearbitrage och en bostadsbeskattning som inte motverkar rörligheten på bostadsmarknaden. Nyligen kom såväl Stockholms Handelskammares ”omstartskommission” och en studie från Finanspolitiska rådet med sina förslag. Men från regeringen och dess samarbetspartier hörs ingenting.

Sverige behöver en tydlig framtidsidé och en sammanhållen politik. Det är vi – i dagens knepiga parlamentariska läge – inte ens i närheten av att ha. I stället får vi ett mischmasch av olika partiers önskedrömmar. ”För att vi fyra ska komma överens så är det klart att alla partier kommer att behöva få sätta sin prägel på budgeten”, konstaterade finansminister Magdalena Andersson nyligen.

Precis så är det. Och just det är problemet!

27 aug 2020 | 06:00
Om skribenten
Tidigare minister (M)

Relaterad läsning

Kommentera
Kommentera
Hämtar fler artiklar
Få koll på de senaste nyheterna och åsikterna om arbetsmarknaden!
Nyhetsbrev