Häromveckan hörde jag en välbekant låt som jag inte hade hört på ett tag.
Det var låten jag alltid spelade när jag stängde restaurangen jag jobbade på. När jag hörde den igen så letade sig dofter, personer och platser fram ur mitt minne. Hur jag bar in uteserveringen, bytte värmeljus, drack en cola och dukade.
Det var mitt första riktiga jobb. Egentligen fick jag mitt första jobb långt innan dess. Sommarjobb i kiosker och som IT-assistent på en skola. Extrajobb under gymnasiet med läxhjälp och som barista på café. Men servitrisjobbet var mitt första riktiga.
Jag vaknade på morgonen och pendlade till jobbet samtidigt som en massa andra människor. Det var jobbet som gav mig hela min inkomst. Det är en alldeles särskilt känsla det där, jag minns hur glad jag var den 26:e när lönen trillade in på bankkontot. Det kanske låter som en överdrift men jag var väldigt stolt över min lön och att jag själv hade arbetat ihop den. Det var pengar som jag inte hade fått om det inte vore för mitt arbete och att jag utförde det väl.
Trots att kompisarna som levde på studielån hade högre månadsinkomst så var jag stoltast
På något sätt kände jag mig mer mäktig än någonsin tidigare. Jag hade makten över min egen tillvaro. Det var inte studiebidrag eller mina föräldrar som såg till att jag hade tak över huvudet och mat på bordet, det var jag. Lönen var såklart fruktansvärt låg. Den som fick tag på flest arbetspass fick högre lön och jag var alltid lite långsam på att knipa åt mig dem.
Ibland var det som blev kvar av min lön efter skatt runt 7000 kronor. Som tur var bodde jag med två kompisar och vi delade på hyran. Trots att kompisarna som levde på studielån hade högre månadsinkomst så var jag stoltast. Det var mina egna pengar som jag tjänade ihop. Jag var en del av alla de som jobbar när jag varje morgon trängdes i kollektivtrafiken.
Att ha ett jobb skapar makt över tillvaron – och den känslan får aldrig underskattas. Känslan när någon ringer och berättar att man har fått jobbet, pirret i magen inför den första arbetsdagen och att kallprata med kollegorna när det är fikarast. Allt det skapar en stor känsla av tillhörighet, trygghet och makt. Det är därför det är fruktansvärt viktigt att alla får den chansen.
I en studie som granskade 300 mäns psykiska hälsa blev det tydligt vad arbetslöshet gör för den enskilde. De arbetslösa var sjukare, tog mer mediciner och besökte sin läkare oftare – trots att de inte hade fler diagnoser. En person som går från arbete till arbetslöshet fick lägre självkänsla, kände mer ångest, var troligare att bli deprimerad och fick till och med fler fysiska besvär.
Att ha ett jobb skapar makt över tillvaron – och den känslan får aldrig underskattas
Alldeles för många tar tillgängligheten till arbete för givet. Det är klart man får jobb i Sverige, eller? Men det finns de som inte har några kollegor att fika med och som lever utan den känslan av makt över sin egen tillvaro. 2020 gällde det 8,3% av Sverige. Det rör sig om 450 000 personer, nästan ett helt Göteborg som skulle vilja ha ett arbete men inte har det.
Arbetslösheten är också större bland nytillkomna medborgare och unga. Att sänka trösklarna till arbetsmarknaden är ett begrepp som är uttjatat men det finns en anledning till att varje politiker kan rabbla det i sömnen.
När jag hörde låten och såg restaurangen framför mig igen så minns jag det med värme. Inte för att det var världens bästa jobb, men för makten och självständigheten det gav mig. Alla måste få den chansen att ta makten över sin egen tillvaro. Det handlar dels om att svensk skola behöver vara långt bättre än den ojämlikheten som den cementerar nu. Utan allas rätt till samma förutsättningar på arbetsmarknaden så kvarstår den största orättvisan.
Flexicurity kan skapa ett nytt sorts maktskifte för den anställde
Men det handlar faktiskt också om att sänka trösklarna på det sättet liberaler talar om. Att ha ett skydd kopplat till personen snarare än anställningen hade gett folk en större trygghet än den som nu gör att anställda med näbbar och klor måste hålla fast vid sina anställningar. Flexicurity, som det kallas, kan skapa ett nytt sorts maktskifte för den anställde.
Tänk vilken frihet det ger när man är trygg nog våga säga upp sig i högre utsträckning och veta att arbetsmarknaden präglas av tillräckligt stor rörlighet för att man enklare ska kunna få en ny anställning.
Det är en arbetsmarknad som inte låser ute alla de som också borde få känna pirret inför den första arbetsdagen. Alla de nytillkomna medborgare och unga som står utanför och tittar in på fasta anställningar, tryggheten, tillhörigheten och känner saknaden av makt över sin egen tillvaro.