I det samhälle där Vänsterpartiets arbetsmarknadspolitik skulle fungera bäst finns inte rörlighet, inte arbetskraftsinvandring och ingen plats för ny teknologi. Det innebär att du, oavsett vem du är, inte har möjlighet att jobba med olika saker, byta bransch eller flytta dit du vill för arbete.
Vänsterpartiet förespråkar en stelbent arbetsmarknad som stänger ut unga, nysvenskar och andra med svårigheter att nå det första jobbet. Ungdomsarbetslösheten uppmättes till 26,3 procent i februari.
Stefan Löfven slog sitt eget rekord när andelen långtidsarbetslösa slog nytt rekord i februari. 187 000 personer har nu varit arbetslösa i minst ett halvår. Vänsterpartiet hävdar att regeringen sitter i ”knäet på nyliberaler” och att det är därför folk har råd att köpa lyxbilar medan andra inte har mat på bordet.
Vänsterpartiets förslag skapar trösklar, inte trygghet
Men svaret på arbetslösheten stavas inte Vänsterpartistisk arbetsmarknadspolitik.
Om Sveriges huvudfokus i arbetsmarknadspolitiken skulle vara att stärka anställningstryggheten ytterligare, något som Nooshi Dadgostar hävdar, stängs fler ute än de som redan står och stampar i arbetslöshet.
Vänsterpartiet har alltid förespråkat mer reglering på arbetsmarknaden. Men den svenska modellen är chansen att som ny svensk, ung eller utsatt få utvecklas, byta jobb och plugga vidare.
Men med en allt för stel och sönderreglerad arbetsmarknad där man kräver heltid eller minst 14 års studier samt skyddar den som arbetat längst finns inte mycket plats kvar för unga, nyanlända eller på andra sätt inte ideala personer. Vi lämnas i stället utanför.
Liberala Ungdomsförbundet vill se en arbetsmarknad öppen för fler. En arbetsmarknad där även de som står utanför har chansen till jobb. Där man vågar lämna en dålig arbetsplats för att söka ett bättre arbete.
Vänsterpartiet verkar leva i den gamla världen
Globaliseringen innebär idag nya kunskaper i form av nya idéer från nya människor – globaliseringen innebär också ett ökat välstånd. Om man dock är född i utanförskap är chansen att ta sig ur det minimal med svensk arbetsmarknadspolitik och ännu värre om Vänsterpartiet fick bestämma.
Politiker måste se till de strukturförändringar som sker på arbetsmarknaden idag men Vänsterpartiet verkar leva i den gamla världen. Arbetsmarknaden karaktäriseras inte av stora företag med arbetare på industrigolvet. Det är fullkomligt orimligt att industriavtalet får avgöra löner och kollektivavtal för andra branscher när bara 11% av befolkningen arbetar inom industrin.
Nooshi Dadgostar har rätt i att tryggheten på arbetsmarknaden måste säkerställas. Frågan är bara vems trygghet hon pratar om? När Vänsterpartiet i sin presskonferens ger en känga i form av att ”liberaler bara bryr sig om de som redan har” sparkar de omkull sig själva.
Vänsterpartiet har alltid förespråkat mer reglering på arbetsmarknaden
Vi behöver liberala förslag. Det är dags att minska arbetsgivaravgifter, införa flexicurity och låta den som är bäst på jobbet få stanna, inte den som arbetat längst.
Vänsterpartiets förslag skapar trösklar, inte trygghet. På en arbetsmarknad som kräver heltid och skyddar den som arbetat längst finns inte mycket plats kvar för de som står utanför arbetsmarknaden. Det är unga som aldrig får in en fot på arbetsmarknaden och som löper störst risk att drabbas av psykisk ohälsa. Det är den nya svensken som inte kan få en anställning på grund av de höga murar som finns.
Vänsterpartiet stångar sig blodiga för att förstärka det utanförskap som ligger till grund för den massarbetslöshet de själva påpekar.