Vattenfall anklagas för att manipulera priserna på el på den finska marknaden. Och det finns misstankar om att de även gör det på den svenska marknaden. Ingen ska vara förvånad över detta: att maximera priset genom att styra utbudet är ju poängen för ett vinstmaximerande oligopolföretag som till exempel Vattenfall.
Att den så kallade elmarknaden inte är som andra marknader har vi fått lära oss de senaste åren. El är en vara som, trots mindre möjligheter till exempelvis elbilsbatterilagring, måste konsumeras när den produceras. Och vänder man på det så har konsumtionen svårt att anpassa sig till produktionen, vilket gör att prisförändringarna kan bli extrema och systemet mycket sårbart. ”Priselasticiteten” på kort sikt är mycket låg som det heter på ekonomspråk.
Eljuntan kan styra priser
Ett effektivt sätt att tjäna pengar på en sådan marknad, egentligen alla marknader, är att försöka styra utbudet för att skapa ”bristsituationer” och därmed pressa upp priset. Men för att en enskild aktör ska kunna styra utbudet så måste man ha en dominerande marknadsposition. Och vad gäller den planerbara elproduktionen i Sverige så finns det tre dominerande aktörer, Vattenfall, Fortum och Uniper. Dessa bildar vad min kollega Torbjörn Isacson en gång benämnde ”eljuntan”. Genom att koordinera sin kärnkrafts- och vattenkraftsproduktion så har de hyfsat goda möjligheter att styra elpriset på den svenska marknaden, och även hålla uppe priserna i de södra elområdena.
Jag har pratat med personer som har haft ansvar för produktionsplaneringen hos de tre stora elproducenterna och de erkänner detta rakt av.
Sverker Martin-Löf var upprörd
Detta är inget nytt. För ett tiotal år sedan kom en kostymklädd herre oanmäld upp hos min dåvarande uppdragsgivare E24. Han bad om att få tala med mig. Denna herre var Sverker Martin-Löf, vd på skogsföretaget SCA. Han var väldigt upprörd. Han hade med sig papper med kurvor över de svenska elpriserna och elproduktionen. Han ville visa och övertyga mig om att de stora svenska elproducenterna koordinerade sin produktion så att vi inte utnyttjade våra exportkablar fullt ut, varmed priset även på den svenska elmarknaden sattes på samma nivå som i Tyskland.
(Att det var exakt samma strategi som SCA hade för sin dåvarande wellpapprörelse och mjukpappersrörelse var ju en annan sak som vi inte behövde skriva om, tyckte Sverker Martin-Löf. Inte heller att Sveriges höga toapapperspriser än idag beror på att SCA köpte Munksjös mjukpapperstillverkning och lade ned den för att skapa ett duopol med finska Serla.)
Nedläggning ger högre priser
Och jag har skrivit om detta. Och jag har pratat med personer som har haft ansvar för produktionsplaneringen hos de tre stora elproducenterna och de erkänner detta rakt av. Att sedan företagen inte officiellt kan gå ut och säga detta är en annan sak. Det kan ju vara marknadsmanipulation och kan leda mycket stora böter.
Den elprisshock som har sköljt genom Europa under de senaste åren gick spårlöst förbi i Schweiz.
Men målet med verksamheten är ju att tjäna pengar, maximera vinsten. Och även om samtliga tre eljättar har varit mycket duktiga på att göra extremt dåliga affärer, Vattenfalls köp av Nuon, Fortums köp av just Uniper och Unipers ryska gasköp, så har de varit duktiga på just detta med vinstmaximering i verksamheten.
Ambitionen att styra och hålla uppe elpriserna är också förklaringen till nedläggningen av Ringhals 1 och 2 liksom Oskarshamn 1 och 2. För med den stora utbyggnaden av vindkraft så hade det blivit mycket svårare att styra priserna.
För dessa tre aktörer var det mycket lönsammare att plocka bort de fyra reaktorerna och därmed trycka upp elpriserna och lönsamheten för den kvarvarande produktionen, än att investera för fortsatt produktion och därmed riskera ett överutbud av el och mycket låga svenska elpriser. Detta gäller oavsett vad Ebba Busch, eller någon annan i det så kallade Tidölaget, säger.
Att det därmed har uppstått problem med elförsörjningen i elområde 3 och 4 är ju inte kraftbolagens problem. Tvärtom så driver det ju upp priserna och därmed lönsamheten på den el som de producerar i dessa elområden.
Schweiz slipper elprischock och har låg inflation
Paradoxen, eller det absurda i detta, är ju att alla dessa tre jättar numera är statligt kontrollerade och att de därmed borde sätta det samhällsekonomiska utfallet i högsätet och inte maximera vinsten.
En annan paradox i sammanhanget är att det mest ”värdekonservativa” landet i Europa och sannolikt i världen, Schweiz, inte hakade på den nyliberala privatiseringstrenden vad gäller sin kraftproduktion, framför allt kärnkraft och vattenkraft, utan de drivs som ”gemensamhetsanläggningar”. Elpriserna i Schweiz är långfristiga och kopplade till kostnaderna.
Den elprisshock som har sköljt genom Europa under de senaste åren gick spårlöst förbi i Schweiz, med den inte helt oförmånliga bieffekten att Schweiz inflation är klart lägst i Europa. Vi skulle också ha kunnat vara där.