– Hedlund är så jävla naiv så det är skrattretande. Bara för att han har blivit utnämnd till ordförande i en styrelse kan han inte göra som han vill med museet. Han har ju inte en susning om hur maktförhållandena i styrelsen är.
Det är Owe Norberg, utsedd av Gästrike-Hälsinge Hembygdsförbund till ledamot i Länsmuséet i Gävleborgs styrelse, som säger det till Arbetarbladet. Hedlund, Roger i förnamn, är den regionala SD-topp som enligt egen uppgift ska använda ordförandeposten till att kasta ut sossekonsten från Länsmuséet. Formfel vid tillsättandet gör dock att ingen i skrivande stund vet om Hedlund verkligen ÄR ordförande i styrelsen, så hur det blir med utrensningarna är oklart. Oavsett det, undrar jag om Owe Norberg är något större på spåren här? Nämligen, om naivitet är något typiskt för SDs maktanalys?
Roger Hedlund verkar övertygad om att S utsett chefer, sagt till om vem som ska gå i Luciatåget, säkert petat i kafeterians meny också. Nu såg han fram emot att få göra samma.
”Naiv” är annars inte ett ord som många förknippar med högernationalister − antagligen inte högernationalisterna heller. Men om man tänker efter. Roger Hedlund verkar övertygad om att S som största parti i årtionden styrt och ställt på Länsmuséet, och överallt annars, efter eget gottskön. Utsett chefer, bestämt vad som ska hänga på väggarna, sagt till om vem som ska gå i Luciatåget, säkert petat i kafeterians meny också. Nu såg han fram emot att få göra samma, äntligen!
Hembygdsrörelsen inte att leka med
Det är ju väl känt att högernationalister VILL ha en autoritär stat, där all makt utgår från en ledare av Orbans eller Erdogans typ. En ”maktvertikal”, som det kallas i Ryssland. Men vad Roger Hedlunds utspel antyder, är att han dessutom tror att det redan ÄR så- fastän maktvertikalen hittills utgått från fienden. Det naiva är i så fall att han missar alla andra maktcentra, och alla juridiska, politiska, och informella hämskor som finns på politikermakten i en demokrati.
För att ta några grundläggande saker: inget parti har haft egen majoritet i riksdagen på 50 år. Det finns lagar, som också offentliga organ måste följa (och verksjurister och domstolar som håller koll på att de gör det). En mediebevakning som inte precis låter dig göra som du vill. EU-krav av olika slag. Personal med mål i mun, som inte köper vilka förändringar som helst. Hembygdsrörelsen − tydligen inte heller att leka med. Och så revisorer. Och så vill du ju bli omvald. . . Allt detta i en komplex och helt legitim väv av maktrelationer, som den som vunnit ett demokratiskt val måste förhålla sig till för att få något gjort.
Naiva eller cyniska?
Därmed inte sagt att alla högernationalister är naiva som Hedlund. Många verkar tvärtom väldigt medvetna om alla dessa begränsningar, och arbetar med en precision som snarare kan kallas cynisk, för att få bort dem.
Cyniskt kanske, men en sedan länge institutionaliserad svensk cynism i så fall.
I den nu aktuella diskussionen om vem som ska bestämma vilka chefer fyra stora statliga myndigheter ska ha − där kan man fråga sig om det är naivitet eller cynism bakom SD:s upprördhet? SD vill enligt Expressen ha myndighetschefer som partiet ”kan ha en god relation med och som förstår SD:s roll och dynamiken i Tidö”. ”En god relation” – det låter då lite som de tror att regeringen chefar över generaldirektörerna, med dagliga instruktioner eller så. Då är de nog naiva som Hedlund, och missar att myndigheter är fristående, att generaldirektörer har lagar och förordningar att hålla sig till, att ”ministerstyre” är ett skällsord i Sverige, och så vidare.
En whisky på Tidö slott
Eller ska man i stället tolka det som att SD har lärt sig spelet? Samma källa säger också till Expressen att ”fel person kan få förödande följder.” SD har kanske fått insikten att just eftersom myndigheterna är självständiga, och du inte kan ge dem dagliga instruktioner, är det smart att utse generaldirektörer med samma politiska syn som du själv. Ungefär det spel som de andra partierna spelat i årtionden, när de utsett sina gamla ministrar till myndighetschefer alltså. Cyniskt kanske, men en sedan länge institutionaliserad svensk cynism i så fall.
Konstitutionellt är det, som Gunnar Strömmer påpekar, hur som helst tydligt att regeringen styr myndigheterna och tillsätter generaldirektörer. Inte ”regeringsunderlaget”.
Var det naivt av SD att tro att en whiskypinne på Tidö slott kan trumfa det? Vi får väl se.