Ibland, ja allt oftare, får man bara lust att kommentera somliga politiska debatter med så kallade memes. Ett meme är alltså en bild eller ett grafiskt koncept, som kan förmedla en reaktion eller tanke, genom att så att säga blinka till en gemensam referensram. Det passar därför dåligt att försöka förklara i text. Så jag försöker ändå.
En korvförsäljningsbil byggd som en korv har kört in genom ett skyltfönster. De församlade funderar på vem som kan ha gjort detta. En livlig ung man – klädd i en helkropps korvdräkt – dyker då upp i samtalet, och avfärdar de uppenbara misstankarna med att energiskt bedyra: ”We’re all trying to find the guy who did this”! Vi försöker alla hitta den som gjort det här.
På så sätt maximeras medborgarnas möjligheter att uppleva stressad vårdpersonal under olika juridiska associationsformer
I en uppmärksammad artikel i Svenska Dagbladet den 16 januari, kan man läsa om den explosionsartade ökningen av byråkratin inom sjukvården. I en pressad vårdapparat är det dramatiskt många fler nya administratörer som tillkommit. Värst är det i den sedan länge moderatledda marknadsortodoxins skyltfönster Region Stockholm. Detta handlar nu inte om försynen, som av outgrundliga skäl prövar just Irene Svenonius och hennes mångförslagna team, utan är en direkt effekt av den politik som baserats på marknadskrafternas överhöghet.
Eller som statsvetarprofessorn Patrik Hall, som forskar på byråkratin i offentlig förvaltning uttrycker det: ”Privatiseringar och vårdval är byråkratidrivande, det har ökat den administrativa belastningen. Om en patient ska kunna välja i alla lägen krävs en stor byråkratisk apparat för att administrera hela systemet, att skriva avtal, följa upp och kontrollera de privata bolagen.”
I Stockholm uppgår nu antalet vårdgivare som regionen måste interagera med till cirka fyra tusen. På så sätt maximeras medborgarnas möjligheter att uppleva stressad vårdpersonal under olika juridiska associationsformer. Ty administrationsbonanzan har inte avlastat läkare och sjuksköterskor. Tvärtom tvingas dessa mata det dokumentationsmonster som marknadiseringen frambringat.
Detta handlar nu inte om försynen, som av outgrundliga skäl prövar just Irene Svenonius och hennes mångförslagna team
För att alla enheter i konkurrens- och därmed förmodat effektivitetsfrämjande syfte ständigt ska kunna jämföras, går en växande del av professionens tid åt till sådana aktiviteter. Det krävs särskild spetskompetens för att förstå varför detta är bra, vilket säkerligen förklarar att exempelvis Karolinska universitetssjukhusets direktör numer erhåller en lön på 270 600 kronor i månaden.
Det är viktigt och glädjande att den här utvecklingen uppmärksammas. Det har varit något som påpekats länge från vänster, men också i forskningen och inom professionerna själva. Mekanismerna gäller i hög grad också andra områden än sjukvården. Inom skolan har marknadiseringen varit en avgörande drivkraft för både en växande kontrollapparat och en omvandling av lärarrollen till handläggare av byråkratiska måldokument. Detta i en miljö där skolor måste konkurrera om resurser på basis av olika jämförelsedata, snarare än att få vara platser dedikerade till att lösa en fundamentalt samhällelig uppgift på bästa sätt, för elever med skilda villkor.
Den svenska skolans problem ska lösas med ultrareaktionär mätning av elevers kjollängder
Eller för att ta ett annat område där marknadsortodoxin nyligen erbjudits ny mark att förpesta. Folkhögskolor och andra civilsamhälleliga aktörer som spelar en viktig roll för vuxen- och arbetsmarknadsutbildningar, vittnar redan om hur Arbetsförmedlingens ”reformering” innebär att de tvingas handskas med en flora av mer eller mindre kompetenta kommersiella aktörer, istället för en sammanhållande myndighet med ackumulerad sakkunskap. Resultatet: mer tid till kund- och leverantörsadministration – mindre till folkbildning.
Så, vad säger marknadiseringens ideologiska radskrivare om detta? Den sönderkommersialiserade svenska skolans problem ska lösas med ultrareaktionär mätning av elevers kjollängder. Arbetsförmedlingens problem ska lösas genom att arbetsförmedlare ersätts av upphandlingsbyråkrater. Varje problem skapat av att marknadslogikens själva väsen skaver mot offentlig tjänsteutövning i ett komplext samhälle, ska mötas med ”bättre kontroll” och därmed besläktade besvärjelser.
Inom skolan har marknadiseringen varit en avgörande drivkraft för både en växande kontrollapparat
Kommentarerna på SvD:s artikel om sjukvårdsbyråkratin landar i samma genre. ”En handläggare kan inte operera ett brutet ben”, konstaterar till exempel politiskt blåa UNT på ledarplats. ”Mellanchefen vårdar dig inte på sjukbädden”, utropar än blåare Barometern. Och sen? Det görs någon referens till det östromerska riket samt reses krav på ”stopp” för nya administratörer. Hej hopp. Kejsaren är inte naken, men bär en tämligen iögonfallande korvdräkt. Det måste finnas en väg ut ur detta fördummande elände.