Alltsedan förhandlingarna kring TTIP började har frågan om ISDS (Investor-State Dispute Settlement) varit den som framkallat allra mest reaktioner hos kritiker. Att företag ska ha lov att stämma stater för eventuella lagändringar som missgynnar dem är ett skräckscenario för många. Dessutom har kritiken varit stark mot rättsprocessen, att det är otydligt hur skiljedomare utses, samt att ad hoc-bildandet av domstolar leder till inkonsekventa domar.
Ingår i tusentals avtal
Investerarskydd i mellanstatliga avtal fungerar kort sammanfattat som en säkerhet för företag som vill investera i andra länder. Dels ska företaget inte kunna diskrimineras jämfört med inhemska investeringar, dels ska det vara skyddat från förändringar i landet som kan påverka deras investeringar. Bland annat kan det handla om expropriation eller offentliga åtgärder med liknande effekt. Ett exempel skulle kunna vara om svenska staten skulle bestämma sig för att återförstatliga apotek. Det företag som har investerat i apoteksverksamhet i landet kan då välja att dra Sverige inför en internationell skiljedomstol.
ISDS är alltså själva tvistlösningssystemet – en form för hur den internationella skiljedomstolen utses, vilka fall som kan drivas och hur processen ska gå till. Mekanismen infördes från början i investeringsavtal med mindre utvecklade länder för att skydda företag från ett outvecklat nationellt rättssystem. Ett syfte har varit att ”avpolitisera” internationella konflikter. På senare år har dock stämningarna mot även utvecklade länder ökat.
Cirka 3 000 internationella investeringsavtal världen över innehåller i dag investerarskydd, däribland runt 120 avtal mellan Sverige och andra länder. Sedan Lissabonfördraget 2009 är det dock EU som tecknar dessa avtal. En stor andel av avtalen anger ISDS som tvistlösningsmekanism. Runt 670 kända tvister har lösts genom ISDS, men eftersom ett antal avtal anger hemligstämplade skiljedomsförfaranden är det svårt att veta exakt hur många som faktiskt har avgjorts.
Philip Morris och Vattenfall särskilt uppmärksammade
I kritiken mot ISDS har vissa fall särskilt uppmärksammats. Ett sådant är att Philip Morris 2009 stämde Uruguay då landet införde stora varningstexter på cigarettpaket. Företaget har sedan dess stämt Australien i en liknande sak. Inget av ärendena är avslutade, men fallet beräknas ha kostat den uruguayanska staten många miljoner dollar.
I Europa pågår också just nu ett antal stämningar inom det energiavtal som tecknats mellan ett antal EU-länder. Tjeckien och Spanien har stämts för att ha slutat subventionera solenergi. Inom samma avtal har även Vattenfall stämt den tyska staten sedan landet förbjudit kärnkraft.
Förslag om ett mer transparent system
På grund av all kritik (se faktaruta) lade EU-kommissionen i november fram ett förslag på en ny sorts tvistlösningsmekanism. (Redan i maj aviserade Cecilia Malmström huvuddragen.)Det anger bland annat att alla dokument i tvistelösningar ska vara offentliga, och hur en stämning ska gå till.
– Det nya förslaget är i andan väldigt annorlunda än den typ av tvistlösningsmekanismer som finns i andra investeringsavtal, och vad jag tycker mycket bättre. Man verkar ha tagit till sig kritik som riktats mot ISDS och strävat efter att göra ett avtal som bland annat tydligt förklarar vilken typ av tvister som kan tas upp, och som också tillför en möjlighet att överklaga, säger Henrik Horn, professor i internationell ekonomi.
I det nya förslaget framgår tydligare hur utnämning av domare eller skiljemän går till än i mer klassiska modeller av tvistlösning, menar Henrik Horn. Dessutom föreslår EU-kommissionen rätten att kunna överklaga, någonting som inte brukar finnas utskrivet. Han ser det också som positivt att fler områden förklaras mer i detalj.
– Normalt kan det till exempel stå att länder måste kompensera investerare för åtgärder som indirekt har samma effekt som expropriation. Eftersom det inte står mer än så är det helt upp till domstolen att göra en tolkning, och som det sen visat sig har domstolar tolkat väldigt olika i snarlika fall.
Kritiken har inte lagt sig
Men alla kritiker är inte helt nöjda med det nya förslaget. Kampanjen Stop TTIP, som har samlat in 3 284 289 underskrifter för ett medborgarinitiativ mot avtalet, påpekar att förslaget fortfarande har en väldigt bred definition av vad en investering är för någonting samt att det fortfarande fråntar nationella domstolar en roll de borde ha.
Den bredaste kritiken mot förslaget är dock att det är just ett förslag på en ny tvistlösningsmekanism. De allra flesta kritiker anser att en sådan helt enkelt inte behövs. Från svenskt fackligt håll har förslaget mottagits med försiktig optimism.
– Vår utgångspunkt är fortfarande att en tvistlösningsmekanism mellan stat och investerare inte behövs i den här typen av avtal, men förslaget är ändå en stark förbättring. Det är klart öppnare och mer rättssäkert än vad den här typen av mekanismer historiskt har sett ut, säger Anna Gustafsson, internationell sekreterare på TCO.
Kritik från flera håll
Många organisationer och politiker har varit starkt kritiska till att ISDS ska ingå i TTIP, bland annat har världsfacket och den amerikanska fackliga organisationen AFL-CIO uttalat sig om att de inte kan stödja TTIP om en sådan klausul finns med.
– Vi kommer inte att ge vika för att de säger att det inte kommer att bli något avtal om vi inte går med på ISDS. Vi kan radikaliseras om vi inte ser en förändring inställning till våra krav, sa Europafackets dåvarande generalsekreterare Bernadette Ségol till Arbetsvärlden i maj i år.
Även en del EU-länder är negativa. Frankrike och Tyskland har gjort gemensam sak i frågan och till och med hotat att dra sig ur TTIP-förhandlingarna om inte ISDS reformeras.
– Det är oacceptabelt att stater skulle kunna få sina demokratiska och suveräna beslut ifrågasatta av privata tribunaler, sa Mattias Fekl, Frankrikes minister för utrikeshandel, till Euractiv i juni i år.
