Journalisten Jan Wijk om Risbergska – ”Jag blev reporter, örebroare och medmänniska”

Den fjärde februari 2025 miste tio människor plus gärningsmannen livet i den värsta masskjutningen i Sveriges historia på Risbergska skolan i Örebro.

Många människor berördes av dådet. Utöver elever och anställda på skolan arbetade poliser, ambulanssjukvårdare och journalister på plats efter larmet. De journalister som var först på plats var reportrarna på bland annat Nerikes Allehanda och Sveriges Radio P4 Örebro.  

Jan Wijk är journalist och huvudskyddsombud på Nerikes Allehanda vars redaktion består av 48 medarbetare. Han var också kvällsreporter under den vecka dådet begicks. Under den första veckan efter dådet publicerade tidningen 300 artiklar och hade direktrapportering varje dag dygnet runt. Tusentals personer berördes och behövde få information om vad som hände och journalisterna på tidningen arbetade ibland hela arbetsdagar på plats.

Känslomässigt tungt för reportrar på plats

– Vi journalister är ju vana att ha fokus på läsarna och inte på hur man själv kan uppleva en sådan här sak känslomässigt. Nu behövde vi ta hand om våra egna känslor också. Det var också olika hur vi reagerade, men så klart väldigt känslomässigt tungt för oss som reportrar att vara på plats så länge, säger Jan Wijk.

Han berättar att han upplevde att han och övriga på redaktionen fick någon sorts fokus utöver det vanliga under händelsen.

– Det är förstås en stor och chockartad händelse, men som journalist upplevde jag att man fick ett fokus på att göra sitt jobb.

Förstod allvaret när telefoner ringde utan svar

Det tillfälle när Jan Wijk förstod att det var på riktigt var när han tillsammans med en annan reporter och en fotograf befann sig på sjukhuset för att se om de kunde få prata med några anhöriga.

– Vi fick av förklarliga skäl inte det. Vi närmade oss några som satt där och ringde och inte fick tag på sina anhöriga. Då hade jag redan fått bilden av att det var kaos på skolan och att flera hade tappat sina telefoner på vägen ut, men i det ögonblicket förstod jag att alla som de ringer inte kan ha tappat sina telefoner utan att några av dem är döda. Då blev det drabbande att det är på riktigt.

Jan Wijk menar att det är oundvikligt att det blir en sorts overklighetskänsla över en rapportering som den från Risbergska skolan.

– Men som sagt alla gick in och gjorde sitt jobb. Det var en väldigt fokuserad redaktion just den dagen och också efteråt.

Sände från minnesplatsen som kvällsreporter

Jan Wijk som i sin roll som reporter arbetade kväll under veckan sände bland annat från minnesplatsen varje kväll. Han menar att det är viktigt att känna att man är både reporter och människa.

– Jag har bott i Örebro i 25 år, men det kändes där och då att jag också blev örebroare den dagen. Jag var ute vid Risbergska skolan tre kvällar i rad och berättade vad jag såg. Det var stort att se den strida strömmen av människor som kom och kramade om varandra. Hela staden var där. Man blev någon sorts reporter, örebroare och medmänniska på en och samma gång. Det är en konstig känsla som jag tycker kommer tillbaka i år på årsdagen.

Redaktionen har dragit en del lärdomar från en flygplansolycka något år tidigare som de har haft nytta av under händelserna på Risbergska.

Fick tips från facket

– Jag hade bara varit skyddsombud i ungefär ett år när dådet på skolan inträffade, så jag var nog lite vilsen när det hände. Men jag tog kontakt med Svenska Journalistförbundet där jag kunde få tips och råd. Jag fick råd om hur man tar hand om sig själv i en sådan här situation, men också om hur man tar hand om andra, säger Jan Wijk.

Medarbetarna kunde också snabbt få stöd på redaktionen av krisstödjare. De fick också rådet att hålla koll på varandra, prata med varandra och ha koll på hur alla mådde.

På frågan om hur redaktionen mår idag säger han:

– Det fanns kollegor som var ute vid skolan som upplevde det som väldigt obehagligt, men jag tycker att alla generellt tog väldigt bra hand om varandra. Det var viktigt att försöka se varandra, lägga handen på axeln och fråga ”hur är det med dig?”, ”orkar du det här”? ”Funkar det för dig”? Det var en tid när vi var lite extra måna om varandra.

Arbetsgivaren snabb med krisstöd

Jan Wijk säger att arbetsgivaren var väldigt snabb med att ringa in krisstöd som sedan fanns på plats redan några timmar efter skjutningen, och stannade den kvällen samt dagen efter.

– Krisstödjarna såg till att röra sig på redaktionen för att försöka fånga upp samtal. Krisstödjarna förklarade också att tröskeln blir lägre till att ta kontakt med dem för ett riktigt samtal om de anställda redan pratat med dem på ett tidigt stadium.

Årsdagen viktig för att gå vidare

Reportrar från P4 Örebro var också snabbt på plats vid dådet.

Redaktionen fick senare priset Guldörat för sin livesändning och bevakning av händelsen på Risbergska skolan från tidig eftermiddag fram till midnatt med fortsättning dagen efter. Kanalchef Anna Holm säger att redaktionen också har fått mycket uppskattning av lyssnare som satt inrymda på andra platser under dådet.

– Då var den här sändningen en länk till att förstå vad som faktiskt hände.

Anna Holm är mycket stolt över redaktionen och det arbete som gjordes då och det arbete som görs idag ett år senare. Årsdagen är, menar hon, en väldigt speciell dag samtidigt som den också är en vanlig vardag för många.

– Morgonprogramledaren satte ord på det så bra i morse. Han sa att han har haft en klump i magen inför årsdagen. Det är svårt att veta vad man ska säga och känna. Vi har pratat mycket om vilken ton vi ska ha i sändningen idag och att det är viktigt med respekt för alla som berörts. Det är också viktigt att lyfta ljus i mörkret och det tycker jag att redaktionen har lyckats förmedla på ett bra sätt.

Anna Holm menar att årsdagen är viktig för alla som berörts och drabbats av dådet i arbetet med att gå vidare.

– Så är det lite för oss som har arbetet med det här hela tiden också. Det har varit en ansträngande dag att ta sig an, men också fint att få äran att få jobba en sådan här dag. Att få vara med och bidra.

Bra att vara två reportrar vid stora händelser

Redaktionen har dragit flera lärdomar av att bevaka händelsen som de tar med sig framåt.

– En bra sak var att vi direkt skickade ut två reportrar när larmet kom eftersom vi fick känslan av att det var något större. När de två gick av sitt skift kunde de debriefa ihop. Det var bra att de hade varandra, att de kunde prata om det tillsammans.

Redaktionen har också haft gemensam debriefing.

– Vi tog in en psykolog dagen efter för dem som behövde samtal enskilt och en psykolog som hade samtal med oss i grupp. Vi fick beskriva vad vi gjorde den dagen. Det var bra att stanna upp och göra den reflektionen tillsammans. Mitt i allt det hemska finns samarbetet och stämningen här på redaktionen, vi har varit med om det här tillsammans. Vi har också lärt oss att vi har en organisation i vardagen men att vi behöver formera om organisationen när det händer extrema saker. Det hade vi nytta av vid moskéskjutningen i augusti, säger Anna Holm.

Hjälpa Örebro ta sig igenom årsdagen

Hon lyfter också fördelen med att arbeta på ett stort företag som Sveriges Radio.

– Vi är en ganska liten redaktion på tjugo personer och när allt hände fick vi hjälp av reportrar från andra P4-kanaler som löste av oss. Det är skönt att vara en del i en större organisation i sådana lägen.

Idag på årsdagen har SR Örebros HR-partner varit på plats under förmiddagen, men för de flesta på redaktionen är det en dag då de arbetar som vanligt.

– Det är vår uppgift att finnas här och hjälpa Örebro att ta sig igenom årsdagen med de röster och beskrivningar både på plats och på andra ställen som vi förmedlar genom våra sändningar.