I dag torsdag avslutades ILO:s (International Labour Organization) årliga arbetskonferens, den 106:e i ordningen, i Genève. FN-organet, som faktiskt är äldre än FN självt, är unikt i det att det är uppbyggt av tre parter: arbetstagare, arbetsgivare och nationer, snarare än bara stater.
Vid de årliga konferenserna diskuterar parterna aktuella arbetsmarknadsfrågor och tar upp brott mot de arbetsrättsliga konventioner som organet har skapat. Vid årets konferens lyftes exempelvis att Turkiet kränkt fackliga rättigheter i samband med undantagstillståndet och massavskedandena av offentliganställda.
En av de stora frågorna i år var också arbetsmigration. I en av kommittéerna diskuterade man vad som kan göras globalt för att hitta ett system som tillvaratar rättigheter för arbetsmigranter och som samtidigt kan hjälpa företag att hitta utländsk arbetskraft på ett rättvist sätt.
Det är väldigt lätt att systemen missbrukas. Temporära tillstånd ska fylla tillfälliga luckor, inte permanenta behov.
Åsa Odin-Ekman, förbundssekreterare på TCO, satt som Sveriges arbetstagarrepresentant i kommittén. Hon säger att veckan har präglats av hårda förhandlingar, bland annat kring temporära arbetstillstånd. Någonting som arbetsgivarna ser som viktigt för att lösa tillfällig bemanning, men som arbetstagarna ser en fara i.
– Det är en otrygghet för den enskilde om den tvingas hoppa runt. Det kan bland annat skapa en beroendesituation gentemot arbetsgivaren och det är väldigt lätt att systemen missbrukas. Temporära tillstånd ska fylla tillfälliga luckor, inte permanenta behov.
Arbetstagare ska få röst i internationellt migrationsarbete
Kommittén lyckades dock sluta ett antal väldigt viktiga överenskommelser, säger Åsa Odin-Ekman. Allra tyngst väger det att man kommit överens om att stärka ILO:s roll i annan typ av globalt migrationsarbete, både genom FN och genom andra typer av internationella samarbeten. Det skulle vara viktigt för arbetstagarperspektivet, menar hon.
– ILO skiljer sig ju genom att vara ett trepartsorgan, vilket ju inte minst innebär att arbetstagarna har en röst. Om ILO:s funktion lyfts inom internationellt migrationsarbete skulle vi kunna få stark roll där.
Fortfarande ingen lösning på konflikten om strejkrätt
Sedan ett antal år tillbaka har det legat spänningar inom ILO-samarbetet. 2012 ifrågasatte arbetsgivargruppen om konvention 87, som rör föreningsfrihet och organisationsrätt, verkligen också gav arbetstagare rätt att strejka. Även om strejkrätten inte finns rakt utskriven i konventionen, har ILO:s tolkning under de senaste 50 åren varit att den är en del av föreningsfriheten.
Trots att det har gått fem år sedan dess är striden inte löst, i stället har man vid ett flertal tillfällen kommit överens om att helt enkelt inte ta upp frågan.
Och även om strejkfrågan inte var uppe på bordet i år heller, så har spänningar mellan arbetstagare och arbetsgivare märkts av. Det måste inte ha med konflikten kring strejkrätt att göra, säger Åsa Odin-Ekman. Men det är problematiskt.
– Vid tillfälle har arbetsgivarna i år hotat med att gå ur och vägrat att förhandla. De har helt enkelt gjort det väldigt svårt för arbetet, säger Åsa Odin-Ekman.
Eftersom det alltid bara är en representant för hela arbetsgivargruppen som talar i kommittéförhandlingarna, säger hon att hon har svårt att bedöma om de svenska arbetsgivarna varit en del av konfliktbenägenheten. Men hon upplevde det inte som att så var fallet i just den kommittén hon var en del av.
Sverige markerade mot tvångsarbete
En del i arbetet för rättvis arbetsmigration är det tilläggsprotokoll till konventionen mot tvångsarbete som ILO skapade för tre år sedan. Ett uttalat syfte är att stärka arbetet mot modernt slaveri och människohandel.
Sverige röstade för ett införande av protokollet redan 2014, men har dröjt till nu med att ratificera det. Riksdagen röstade igenom ratifikationen i maj i år och arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) lämnade över den till ILO:s generaldirektör Guy Ryder nu under arbetskonferensen.
– Det är väldigt positivt. För många länder är de här protokollen oerhört viktiga. När Sverige ratificerar visar vi solidaritet med arbetstagare i andra länder, det blir en stor draghjälp för dem i arbetet mot tvångsarbete, säger Åsa Odin-Ekman.