Den 2 september gick tiotals miljoner indiska arbetstagare gick ut i strejk, på uppmaning från tio av landets tolv centrala fackliga organisationer. I strejken deltog såväl anställda inom tillverknings- och gruvindustrierna som personal i offentlig sektor och arbetare i den i Indien inte obetydliga informella sektorn.
Nyhetssajten The Indian Express rapporterar att arbetsnedläggelsen i till exempel transportsektorn enligt de centrala fackliga organisationerna var ”en stor framgång” och att strejken var närmast ”total i de flesta delar av landet”. Regeringen däremot hänvisar till sina källor och menar ”att strejken inte märkts mycket av i landet”.
Försökte få facken att avblåsa strejk
Indiens högerregering sedan ett år tillbaka försökte in i det sista få de fackliga organisationerna att avblåsa strejken. Strejken har länge varit på tal i de förhandlingar som premiärminister Narendra Modi har fört med facken. Av de tolv krav som centralorganisationerna har lagt fram, ansåg regeringen inför strejken att den hade tillmötesgått nio, bland annat vad gäller minimilöner och omfattningen av sociala trygghetssystem och pensioner.
Indiens premiärminister Narendra Modi, här i färd med att ta en selfie under ett statsbesök nyligen i Förenade Arabemiraten. Foto: Kamran Jebreili/AP/TT.
Däremot stod regeringen fast vid sitt förslag att göra det lättare att avskeda arbetstagare. I dag måste företag med 100 eller fler anställda ha regeringens godkännande för avsked och det vill regeringen ändra till att gälla företag med 300 eller fler anställda. De fackliga centralorganisationerna vänder sig även emot regeringens privatiseringsplaner liksom att öppna upp för utländska företagsinvesteringar i bland annat försvar och järnvägar.
Halva befolkningen under 25 år
Indien styrs av Narendra Modis Bharatiya Janata Party (BJP), som efter en jordskredsseger 2014 presenterat en rad förslag som medför försämrad arbetsrätt. Förslagen försvaras utifrån behovet av att skapa sysselsättning för bland andra landets unga under 25 år, vilka utgör runt hälften av den 1,25 miljarder stora befolkningen.
Indien ingår i de så kallade Bricländerna tillsammans med Brasilien, Ryssland och Kina, tillväxtländer som visserligen inte har samma starka ekonomiska utveckling som tidigare. Men Indien utgör undantaget och hade fjärde kvartalet 2014 en högre tillväxt än Kina: 7,5 procent. Samtidigt är Indiens inflation hög – 8,6 procent i april – liksom befolkningstillväxten, därför är också BNP per capita knappt hälften av Kinas. Så behovet av arbetstillfällen är skriande.
Varningar från oppositionen
Men vägen till fler jobb är inte försämrad arbetsrätt, menar den ledande oppositionen i Kongresspartiet. Partiets P C Chacko varnade under strejken regeringen i den stora indiska dagstidningen Times of India:
– Lagar som skyddar arbetarna ska nu tas bort för att gå industrilobbyn till mötes. Det är inte bra för Indien. 99 procent av fackföreningarna står bakom strejken, som är ett tillkännagivande, en varning till regeringen att låta bli att ändra arbetsrättslagarna.
Men han påpekade samtidigt:
– Fackföreningarna står inför en mycket svår situation.
”Svårare att organisera sig”
Vilket den internationella fackliga samorganisationen IFS instämmer i:
– Den indiska regeringens planer kommer att ytterligare öka en redan enorm ekonomisk ojämlikhet, och göra det än svårare för arbetstagare att organisera sig fackligt för att försvara sina rättigheter, säger generalsekreteraren Sharan Burrow i ett pressmeddelande, och uppskattar att strejken kan ha varit den största som någonsin genomförts.
Redan första dygnet avblåste de stora fackliga centralorganisationerna, Indian National Trade Union Congress och Hind Mazdoor Sabha, strejken i ”nationens intresse” och för att ge regeringen möjlighet att på allvar lyssna på facken. Vilket antyder att strejken kan ha haft avsedd effekt.