Efter mer än två års utredande, där arbetsmarknadsutredningen har tagit del av både internationell och svensk forskning, gjort egna undersökningar och träffat ett stort antal intressenter anser utredaren Cecilia Fahlberg att hon har svaret på vad som är det största problemet med arbetsmarknadspolitiken i dag:
– Den är ett lapptäcke, med en styrning och reglering som är väldigt ryckig och detaljerad – väldigt komplex på det sättet, säger hon till Arbetsvärlden.
Men jag menar att det finns inga enkla lösningar. Det är jätteviktigt att se hela kedjan av åtgärder som behöver göras
– Då far politiken gärna efter de enkla lösningarna. Men jag menar att det finns inga enkla lösningar. Det är jätteviktigt att se hela kedjan av åtgärder som behöver göras, ända från regeringens styrning och ner till mötet med den arbetssökande. Ett helhetsgrepp.
I själva verket beskriver utredningen Effektivt, tydligt och träffsäkert hur regeringar av olika färg försvårar för Arbetsförmedlingen att genomföra en effektiv arbetsmarknadspolitik. Det helhetsgrepp som Arbetsmarknadsutredningen anser måste tas, är att skapa en renodlad arbetsmarknadsmyndighet, med en träffsäker och evidensbaserad för den som bäst behöver den. I praktiken betyder det att utredningen bland annat vill att både insatser och utförare hela tiden ska väljas utifrån vad som får mest effekt. Och för att det ska kunna göras, krävs att man utvecklar metoder att mäta det.
– Man vet faktiskt inte om externa aktörer bidrar till bättre resultat i dag. Det enda man vet är att det saknas möjlighet i dag att jämföra extern verksamhet med intern. Och att externa aktörer möjliggör ökad valfrihet för individen.
Cecilia Fahlberg förklarar att det är ett annat sätt mot hur man gör i dag. Man behöver i så fall hela tiden pröva: ska vi köpa tjänster eller ska vi göra det i egen regi – vad blir mest effekt för pengarna utifrån vad vi bedömer? I stället för beslut bara om huruvida man ska ha kompletterande aktörer eller i egen regi.
Individanpassade insatser
I dag sker en viktig politisk styrning av insatser utifrån prioriterade målgrupper. Men utredningen vill ha ett individuellt perspektiv, där varje individ i stället få den insats som utifrån uppföljningar visar bör få mest effekt.
– Det ger mest träffsäkra insatser, säger Cecilia Fahlberg. Det ska ske genom bedömning av alla som skrivs in,
Vad krävs av Arbetsförmedlingen i så fall? Om de ska ha det uppdraget?
– Det krävs först att de ska få uppdraget. Och det krävs också att den politiska detaljregleringen försvinner. Det innebär i så fall att man säger, att det är Arbetsförmedlingen som i den här modellen ska ta fram förslaget. Det i sin tur kräver avancerade beslutsstöd, tekniklösningar.
– Och där vet jag att myndigheten är på väg att hantera sin IT-skuld. Men det krävs också ett fokus på att det är det här vi ska göra, och att det finns en tydlig styrning av det. Och att man backar undan från att prioritera utifrån målgrupper och så vidare.
”Privat eller inte spelar ingen roll”
Också utifrån det perspektivet blir det omöjligt att bedriva en effektiv arbetsmarknadspolitik med mål om hur stor andel av insatserna som ska ges av privata aktörer respektive offentliga aktörer, det som i dag tycks vara kärnan i de politiska besluten om arbetsmarknadspolitiken.
– Det hjälper inte att titta på hur stor del av kostnaderna för arbetsmarknadspolitiken som går till privata eller offentliga aktörer – det spelar ingen roll, för det kommer inte att förändra något i sak. Samma problem kommer att finnas kvar ändå om du inte tar ett helhetsgrepp kring styrningen, konstaterar Cecilia Fahlberg.
Men hon avböjer att svara på varje direkt fråga om hur hon då ser på den politik som just nu förs, och frågor om hur hon ser på att 4 500 nu varslas på Arbetsförmedlingen.
– Jag berättar om mina förslag och sedan ser jag att det händer saker samtidigt. Men jag vill inte recensera politiker. Jag har lagt en helhetsbild och en helhetslösning, med en omfattande analys som bakgrund.
Vill tona ner matchningsförväntningar
Utredningen vill också att förväntningarna på ett mer allmänt matchningsuppdrag i den statliga arbetsmarknadspolitiken ska tonas ner.
– Resurserna ska läggas där de gör mest nytta, förklarar Cecilia Fahlberg. Den privata marknaden inklusive bemanningsbranschen och omställningsorganisationerna fungerar bra för matchningen av yrkesverksamma.
Däremot vill utredningen stärka kompetensförsörjningen, bland annat genom en ny Kompetensförsörjningsmyndighet och med ett starkare mandat att samverka på regional nivå om kompetensförsörjningen.
– Samhällsinstitutionerna stöttar inte i dag relevant kompetensförsörjning i den utsträckning som behövs. I det statliga åtagandet behövs ett system som är robust nog att möta kompetensförsörjningen.
Ser besparingar på 1,5 miljarder
Precis som politikerna ser även arbetsmarknadsutredningen att den statliga arbetsmarknadspolitiken kan effektiviseras.
När förslagen är genomförda skulle det kunna innebära besparingar på uppskattningsvis 1,5 miljarder, motsvarande runt en femtedel av Arbetsförmedlingens förvaltningsanslag i dag, menar utredningen. Den besparingen inkluderar skapandet av en kompetensförsörjningsmyndighet.
– Det skulle ske genom effektivare användning av resurserna, och genom mer träffsäkra arbetsmarknadspolitiska bedömningar, förklarade Cecilia Fahlberg på gårdagens pressträff.
”Gedigen genomgång”
Arbetsmarknadsutredaren på TCO, Kristina Lovén Seldén, tycker att arbetsmarknadsutredningen har gjort en gedigen genomgång av vad som fungerar i arbetsmarknadspolitiken, och vad som inte fungerar.
Hon tycker att det är bra att utredningen vill hitta ett system där det ska gå att jämföra resultaten i privat med offentlig arbetsförmedling, något som inte har gått att göra i en svensk kontext.
– Så som TCO har diskuterat, att arbetsmarknadstjänster ska erbjudas utifrån vad som ger bäst resultat, ligger också i linje med vad utredningen föreslår: Att jämföra och se vad som fungerar bäst, och utifrån det riggar man systemet.
Det finns många tvärsäkra påståenden i omlopp i debatten, men vill man fatta beslut som vilar på vetenskaplig grund så kan göra det med hjälp av utredningen.
Många menar nu att arbetsmarknadsutredningens resultat delvis har blivit förbisprunget av januariavtalet mellan regeringspartierna, Centerpartiet och Liberalerna, och där man vill lägga ut i princip all stöd och matchning på privata aktörer.
– Men jag hoppas att man i politiken tar fasta på det faktaunderlag som utredningen erbjuder, säger Kristina Lovén Seldén.
– Det finns många tvärsäkra påståenden i omlopp i debatten, men vill man fatta beslut som vilar på vetenskaplig grund så kan göra det med hjälp av utredningen.
Lyfter fram högskolan i kompetensförsörjningen
Hon ser även andra positiva förslag:
– Det är bra att man föreslår en kompetensförsörjningsstrategi, och en ny kompetensförsörjningsmyndighet. Det är dock viktigt att myndigheten ges tillräcklig tyngd när det kommer till utformning och uppdrag för att ge effekt.
– Kompetensbristen är en mycket viktig fråga och arbetsmarknaden är ju ofta regional, därför är det bra att man vill stärka upp den regionala nivån. Målet i utredningens förslag är att bygga en systematik med samverkan i regionerna, med ett tydligare regionalt mandat.
Hon konstaterar att för att det här ska bli verklighet krävs att även högskolan är med i det här – många av bristyrkena finns på högskolenivån.
Utredningens förslag
- Arbetsförmedlingen får en ny förordning.
- Förvaltningsanslaget sänks kontinuerligt för att öka drivkraften mot effektivisering.
- Arbetsförmedlingen får i uppdrag att erbjuda ett enhetligt utbud av tjänster som är neutralt i förhållande till utförare och på det mest effektiva sättet.
- Reguljär utbildning ska användas oftare, samtidigt som användningen av utbildning tydliggörs.
- Det arbetsmarknadspolitiska regelverket ska ses över.
- För rättssäker kontroll av arbetslöshetsersättningen ska reglerna ses över. Ansvaret för kontrollen läggs på antingen Arbetsförmedlingen eller a-kassorna.
- Ny kompetensförsörjningsmyndighet inrättas, och regionala aktörer får tydligare mandat i kompetensförsörjningsfrågor.
- Tydligare gränsdragningar görs mellan stat och kommun i författningar om arbetsmarknad, utbildning och socialpolitik.
Källa: Effektivt, tydligt och träffsäkert ... SOU 2019:03.