Arbetsvärlden har i tidigare artiklar visat på olika svårigheter med att kopiera Australiens privatisering av arbetsmarknadstjänster.
Storbritannien inspirerades tidigt av Australiens reformering av den offentliga arbetsförmedlingen. Redan på 1980-talet började man ta in privata leverantörer, och när ett nytt program för arbetsmarknadspolitiken inleddes 2011 fick privata leverantörer fick ett ökat ansvar.
Det offentliga Jobcentre ansvarade för den första inskrivningstiden, för vissa grupper i upp till ett års tid, med främst matchning och vägledning. Därefter tog privata leverantörer över. De som inte kom vidare under de följande två åren gick tillbaka till Jobcentre.
Men när programmet avslutades 2017 flyttades en stor del av ansvaret tillbaka till den offentliga arbetsförmedlingen. I det nya programmet, Work and Health programme, har privata leverantörer kvar ansvaret för främst personer med funktionsnedsättningar.
Alla som debatterar i Sverige i dag behöver nyansera mer.
Frågan är: vad är det som gör det så svårt att reformera offentliga arbetsförmedlingar?
– Det ÄR komplicerat, säger arbetsmarknadsutredaren Cecilia Fahlberg. Därför är det frustrerande att debatten blir så enkel. Alla som debatterar i Sverige i dag behöver nyansera mer.
– Det viktiga är inte vem som utför, utan hur hela systemet riggas. I Storbritannien lämnades stor frihet till huvudleverantörerna, men det vore bättre om man i stället systematiskt hade byggt upp kunskap om vad som leder till resultat.
Utredningen besökte Storbritannien
Cecilia Fahlberg utredde arbetsmarknadspolitiken under flera år, och delar av utredningen besökte Storbritannien och mötte företrädare för både privata utförare och departementet, och besökte ett lokalt arbetsförmedlingskontor.
Ersättningsmodellen
I det brittiska Work programme (2011–2017) fick huvudleverantörerna först en mindre summa per deltagare, och sedan två olika resultatbaserade ersättningar, först en om personen kom i jobb och sedan en summa varje månad som samma person kvarstod i arbete.
Källa: OECD/Arbetsmarknadsutredningen.
Hon berättar att deras allmänna slutsats blev att det inte finns något recept som kan kopieras rakt av. Det är så olika förutsättningar i systemen, och så olika ambitioner.
– Storbritannien valde att ha ett ännu mer begränsat antal huvudleverantörer än Australien som därför skulle vara lättare att kontrollera. Men huvudleverantörerna hade i sin tur underleverantörer, som de själva fick stort ansvar för, så å andra sidan blev ju möjligheten till kontroll sämre.
OECD riktade 2014 omfattande kritik mot Work programme bland annat för att små duo- och oligopol hade skapats, snarare än en konkurrensdriven marknad. Man instämde samtidigt i den inhemska kritiken mot att arbetslösa som behövde extra stöd i stället fick mindre stöd – en effekt av ersättningsmodellen och som kallas parking.
Så när programmet avslutades 2017 flyttade man tillbaka en stor del av ansvaret till den offentliga arbetsförmedlingen Jobcentre plus igen. I det nya programmet, Work and Health programme, har privata leverantörer kvar ansvaret för främst personer med funktionsnedsättningar.
Arbetsmarknadsutredningen konstaterar att det är svårt att på förhand förutsäga alla konsekvenser av de vägval som görs när verksamhet läggs ut.
Intressanta ersättningsmodell
Men det finns ett stort värde i att titta utanför Sveriges gränser och försöka fånga upp vad Sverige kan ta med sig för erfarenheter, understryker Cecilia Fahlberg. Och det finns flera intressanta detaljer att studera närmare i Australien respektive Storbritannien.
En kärnfråga som ofta är problematisk när man lägger ut arbetsmarknadstjänster på privata aktörer, är hur man skapar incitament för att arbetslösa ska etablera sig långsiktigt på arbetsmarknaden.
– Där är Storbritannien intressant, säger Cecilia Fahlberg. Man hade en ersättningsmodell för långsiktig etablering, i upp till två år. Det är något som är väldigt värdefullt och som jag tycker leder rätt.
En metod, som både OECD och Cecilia Fahlberg tycker är intressant i Australien, men som varken Storbritannien eller Sverige har använt sig av i tillräcklig utsträckning, är profilering – arbetsmarknadsbedömning. Arbetsmarknadsutredningen föreslår också i sitt slutbetänkande att svenska Arbetsförmedlingen eller dess efterträdare använder sig av profilering i ökad utsträckning.
– Det handlar om att bedöma: Vilka förutsättningar har den här individen? Det går i huvudsak ut på att väva in fler faktorer än hur länge en person har varit arbetslös i bedömningen. Här ska man använda både forskningsresultat och teknikens möjligheter för att bestämma både om individen kan behöva stöd och, främst, vilket stöd.
Arbetsförmedlingen började använda ett bedömningsverktyg för ett antal år sedan. Enligt Cecilia Fahlberg upplevdes det dock för omständligt och har inte använts i större omfattning.
– Men det träffade oftare mer rätt än personlig handläggning. Man gör inte de här bedömningarna i den utsträckning som skulle behövas på Arbetsförmedlingen.
Vad tycker du att man bör göra nu?
– Man måste se helheten. Men måste börja med styrning, vilket är jätteviktigt när det gäller Arbetsförmedlingen för de styrs på ett väldigt komplext och detaljerat sätt. Och sedan jobba sig genom alla delar, ganska systematiskt.
När man sedan ska välja vem som ska göra tjänsterna, ska man pröva det utifrån en samhällsekonomisk analys. Vad tycker vi är viktigt att uppnå?
Två mycket viktiga frågor anser hon är dels att verkligen utveckla en arbetsmarknadsbedömning på ett mycket kvalificerat sätt.
– De förutsättningarna finns i dag på Arbetsförmedlingen att göra så.
– Det andra är att när man sedan ska välja vem som ska göra tjänsterna, ska man pröva det utifrån en samhällsekonomisk analys. Vad tycker vi är viktigt att uppnå? Utifrån den modellen erbjuder man tjänster.
Arbetsmarknadsutredningen efterlyser ett grundarbete med ordentliga analyser när framtidens arbetsförmedling skapas. Det skulle också enligt Cecilia Fahlberg innebära att man åtminstone i början har både privata och offentliga aktörer. Detta för att kunna utvärdera: Vem nådde resultat, och var fungerar de bäst?
– Det är för att sedan förändra successivt. Det är de förväntade resultaten som ska styra, inte om det är privata eller offentliga aktörer.