Nu är förhoppningen att parterna ska enas om en avtalsuppgörelse under den kommande veckan.
Industriarbetsgivarnas förhandlingschef Per Widolf säger:
− Vi säger ja till förslaget. Det är hanterbart men det ligger på smärtgränsen. Förslaget skulle ge viss stabilitet under 24 månader. Men nu gäller det att snabbt komma tillbaka till ett normalläge. För höga lönepåslag bidrar till inflationen.
Opos förslag
2-årigt avtal
6,5 procents löneökningar. 3,7 procent första året och 2,8 procent andra året.
1 300 kronors ökning av lägstalöner
Per Widolf undviker dock att svara på om förslagets löneökningar skulle spä på inflationen. Han pekar på att tillväxten är negativ, det är lågkonjunktur, produktionsvolymerna har inte hämtat sig sedan pandemin och produktivitetsutvecklingen är låg, enligt hans mening.
”Blir en tuff match”
Camilla Frankelius hos Sveriges Ingenjörer säger att det är alldeles för låga nivåer.
− Vi vill ha högre värde båda åren och vi saknar förslag om deltids- och flexpension samt en höjning av lägsta lönerna.
Hon förklarar att det andra året ska vara uppsägningsbart för att facken ska kunna gå med på ett tvåårigt avtal.
− Det är klart det finns en oro. Det här har stor betydelse för hela arbetsmarknaden. Det blir en tuff match sista veckan, säger hon.
Ja från Teknikföretagen
I ett pressmeddelande förklarar Teknikföretagen att de säger ja med reservationer. Enligt pressmeddelandet säger förhandlingschef Tomas Undin:
− Givet de mycket osäkra omvärldsförutsättningarna kan det konstateras att hemställans löneökningstakt är hög.
Tomas Undin anser också att det är bra att löneökningarna är högre det första året och att en förutsättning för att acceptera ett tvåårigt avtal är att andra årets ökning inte blir större. För Teknikföretagen är det viktigt att alla kostnader räknas i de 6,5 procenten.
Tomas Undin tycker också att höjningen av avtalets lägsta lön är hög och att detta höjer trösklarna in på arbetsmarknaden.
”Mycket är som vanligt”
Förslaget från Opo innebär att facken får ut en stor del av sitt krav på 4,4 procent under det första året. Unionens förhandlingschef Martin Wästfelt säger dock att jämförelsen måste gälla hela avtalsperioden.
− De föreslagna 6,5 procenten måste ställas mot 8,8 procent som är vårt krav under två år. Och då är Opos förslag inte balanserat.
Martin Wästfelt pekar också på att hemställan inte innehåller förslag om lägsta löneökningar och om flexpension, men det tror han inte behöver vara så allvarligt. Han tror inte att det betyder att Opo utesluter vare sig avsättningar till flexpension eller skrivningar om lägsta löneökningar.
− Mycket är som vanligt. Vi ställer dock högre krav än någonsin och det beror på att den ekonomiska situationen är mer osäker än tidigare, säger Unionens förhandlingschef. Han tillägger:
− Det är hårdare tryck och större intresse. Vi känner ett starkt stöd i ryggen från medlemmarna.
”Alldeles för lågt”
IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä har liknande invändningar som de andra fackliga företrädarna. Och han säger:
− Det är bra att Opo har uppmärksammat kravet på höjning av lägstalönerna men 1 300 kronor är alldeles för lågt. Dessutom finns inte delpension och en lägsta lönehöjning med. Alla delar måste vara med för att vi ska kunna sluta ett avtal.
Avtalen i industrin löper ut sista mars och förhoppningen är att parterna i industrin ska komma överens om ett nytt avtal innan dess. Industrins egna medlarna, Opo, kommer nu att med hjälp av de svar fack och arbetsgivare givit på skissen och hemställan arbeta fram ett slutbud, som troligen presentera mot slutet av nästa vecka. Slutbudet kan parterna bara förkasta eller anta.
Så ser kraven ut
Facken inom industrin: löneökningar med 4,4 procent höjning av lägsta löneökning med 820 kronor höjning av avtalens lägstalön med 1600 kronor höjning av fasta ersättningar med minst 4,4 procent ytterligare avsättning till arbetstidsförkortning, deltidspension eller flexpension beroende på hur reglerna i avtalets ser ut. ettårigt avtal Teknikföretagens förslag: 2,0 procents lönelyft engångsbelopp på 3 000 kronor ett ettårigt avtal
Industriparternas avtal får stor tyngd. Det kommer att ligga till grund för löneökningarna på hela arbetsmarknaden. Industrins avtal blir märke eller norm för alla andra. Industrins löneledande roll har accepterats av så gott som alla fack och arbetsgivare. Det är bara LO-förbundet Transport som ställt sig vid sidan om. Det betyder att Transport hoppas på att få större procentuella löneökningar än de påslag som industrin kommer fram till.
På måndag börjar slutförhandlingarna mellan fack och arbetsgivare i industri. IF Metalls Veli-Pekka Säikkälä säger:
− Vi ser att industrin går bra. Det är ingen lågkonjunktur.
Industriarbetsgivarnas förhandlingschef Per Widolf håller inte alls med.
− Vi ser en negativ utveckling av BNP. Vi tittar inte på det som varit utan vi förhandlar för framtiden.
Analys: här kan märket landa
Arbetsvärldens tidigare beräkningar av vad avtalet skulle ge är överspelade. Vi kom fram till att avtalet skulle ge 3,3 procent, vilket är 76 procent av fackens krav. Nu är Opos bud 3,7 procent och det motsvarar 84 procent av kravet, vilket är ett ovanligt högt utfall för fackens del och resultatet kommer troligen att bli högre.
Förra gången landet fick en borgerlig regering ställde facken höga krav och fick igenom rekordmycket. I avtalsrörelsen 2007 slutade avtalsuppgörelsen på 87 procent av fackens krav och det motsvarade 3,4 procent.
Det är dessutom troligt att den höga inflationen och upprördheten över den sjunkande köpkraften gör att avtalets lönehöjning blir ännu högre. För arbetsgivarna är det viktigt att undvika konflikter på arbetsmarknaden och de är åtminstone i viss utsträckning beredda att betala för det. Varje löneuppgörelse innebär på sätt och vis att arbetsgivarna köper arbetsfred.
Teknikföretagens förhandlingschef Tomas Undin motiverade arbetsgivarnas förslag i december på 2 procents lönehöjning med att hänvisa till krav från gruvarbetarna i Malmfälten och till att Seko demonstrerat utanför Teknikföretagens kontor. Lönebudet innebar också att facken fått igenom nästan hälften av sitt krav innan förhandlingarna börjat.