För en vecka sedan startade Unionens Stockholmsklubb för egenföretagare. Då hade förbundet sedan våren förra året en liknande fackklubb i Göteborg. I Stockholmsregionen organiserar förbundet cirka 3 000 egenföretagare, som kan bli medlemmar i klubben.
– Som egenföretagare går man med i Unionen därför att man kan få stöd på ett antal för oss viktiga områden, som a-kassa och inkomstförsäkring. Men också hjälp med företagets försäkringar, den egna pensionen och annat, säger Hans Björkman, ordförande i klubben.
Han arbetar sedan ett tiotal år tillbaka som konsult och driver numera verksamheten i eget företag. Hans Björkman har en bakgrund inom tjänstemannarörelsen och inledde karriären som anställd på TCO, på senare tid har han bland annat haft en tjänst på Unionen.
Hans Björkman understryker att ett skäl till att klubben bildades var att medlemmarna ville kunna påverka Unionen i företagsfrågor. Men han ser klubbens egna kommande aktiviteter som ett lika tungt vägande skäl för bildandet.
Egenföretagarnas kompetenser ska stärkas
Klubben kan bli viktig för de medlemmar som vill bygga upp och stärka sitt nätverk. Ett annat stort område blir kompetensutveckling för egenföretagare. Dessa har samma behov av trygghet som alla anställda, men bra och relevant kompetens är grundläggande för egenföretagarens trygghet, konstaterar Hans Björkman.
– Ja, en viktig del blir att lära av varandra, arrangera aktiviteter och stärka våra nätverk. Som företagarmedlem finns även en tydlig koppling till att utveckla den egna affären, kanske hitta affärer och idéer ihop med andra.
Vi har större möjligheter till politisk påverkan tack vare Unionens tyngd
Vad är då skillnaden mellan detta och medlemskap i en företagarförening?
– Det behöver inte vara antingen eller. Jag kan tänka mig att många kan ha nytta av att vara med i företagarorganisationer. Väldigt många företagare söker sig till nätverk där man kan få stöd för att utveckla sig och sin kompetens.
Men Hans Björkman ser fördelar och extra värden med ett nätverk för egenföretagare inom fackets hägn.
– Vi har dels den stora organisationen i ryggen, dels stora resurser i ryggen när vi får stöd för frågor som är viktiga för oss. Vi har också större möjligheter till politisk påverkan tack vare Unionens tyngd.
Pandemin slog hårt mot klubblansering
Pionjärerna på området är de företagare i Göteborg som förra våren bildade Unionens första klubb för gruppen. Men coronapandemin innebar en tung start för klubben, som till följd av smittutbrottet inte kunnat genomföra planerade aktiviteter, uppger klubbens kassör Thomas Larsson.
Göteborgsklubbens styrelse har i stället koncentrerat sig på att inventera medlemmarnas önskemål och krav på den fackliga verksamheten. Klubbens första event, som skulle ha ägt rum strax före julhelgen, tvingades man ställa in.
− Våra medlemmar har drabbats exceptionellt av pandemin. En del av dem är fullständigt uppgivna, medan andra som har aktiebolag har klarat sig bättre, säger Thomas Larsson.
Exakt hur många egenföretagare som kan komma att bli aktuella som företagsmedlemmar i olika fackförbund är oklart. Uppskattningsvis handlar det emellertid om flera hundra tusen personer, och antalet växer.
Allt fler egenföretagare organiserar sig
Enligt en bedömning som SCB gjorde för fem år sedan arbetade över 350 000 personer som företagare i form av enskild firma eller fåmansaktiebolag. Många av dessa kombinerade det egna företagandet med en anställning. Bland kvinnor rörde det sig om var fjärde företagare, och bland män var femte, enligt SCB.
Konsulter och andra med företagare med högre utbildning är en attraktiv medlemsgrupp för flera förbund. För något år sedan stoltserade Unionen med att ha sprängt gränsen 10 000 egenföretagare i medlemskåren.
På Saco-sidan har Unionen konkurrens av det nya förbundet Akavia, en sammanslagning av Jusek och Civilekonomerna. De organiserar omkring 3 600 egenföretagare.
– Att organisera egenföretagare är oerhört viktigt. Om vi inte kan se till att egenföretagarna har bra villkor kan det leda till villkorsdumpning där arbetsgivare vill att alla arbetstagare skall bli egenföretagare i stället för att vara anställda, skriver Akavia i ett mejl till Arbetsvärlden.
Färre fast anställda inom mediesektorn
Inom TCO-sfären har Journalistförbundet sedan decennier erfarenhet av fackligt arbete för uppdragstagare. I mediebranschen arbetar många som frilansare.
Gert Lundstedt, ordförande i riksklubben för frilansare, bedömer att behovet av fackligt stöd till egenföretagare ökar.
– Ja, definitivt. Arbetsmarknaden utvecklas åt det hållet och i mediebranschen har egenföretagarna funnits länge som en naturlig del genom frilansarna.
Utvecklingen i sektorn har varit densamma som på många andra områden. Antalet fast anställda minskar, men behovet av arbetskraft är stort.
− När Journalistförbundet tappar i tillsvidareanställda medlemmar ökar andelen frilansare i förbundet, men det är också en ökning i absoluta tal, säger Gert Lundstedt.
Frilansare hårt drabbade av pandemin
Egenföretagarna behöver inte enbart mer fackligt stöd, de är också en mycket utsatt grupp, konstaterar Gert Lundstedt.
– Vi har sett det under pandemin när vi kämpade för att få någon form av stöd för enskilda företagare som skulle vara i nivå med vad aktiebolag får.
Samtidigt som medieföretagens behov av frilansmaterial ökar pressas villkoren hårt. Uppdrag som förr arvoderades som två dagars arbete ska i dag ofta göras på en enda dag. För några år sedan publicerade förbundet en rapport som visade på alarmerande låga inkomster för många frilansare.
– Det finns ingenting som tyder på att det skulle ha blivit bättre sedan dess. Många frilansare måste ha ett annat jobb vid sidan om. I bästa fall är man inhoppare i mediebranschen, men många tar jobb som SFI-lärare, i hemtjänsten eller något annat för att ekonomi ska gå ihop.
Många blir egenföretagare mot sin vilja
På LO-sidan ser man mest avigsidor när personer i arbetaryrken tvingas gå över till uppdragsverksamhet. I rapporten ”F-skattesystemets skuggor” från 2018 granskas utvecklingen.
Många arbetstagare tvingas gå över till egenföretagande för att inte förlora jobbet. Samma arbetsuppgifter som de hade under den tidigare anställningen, måste de nu utföra som uppdragstagare med F-skattsedel. Det innebär att arbetstagaren ska betala in sociala avgifter och stå för försäkringar och pensionssparande på den inkomst företaget genererar.
Liksom Journalistförbundet på TCO-sidan är Musikerförbundet på LO-sidan veteraner när det kommer till att organisera egenföretagare. Mellan 80 och 90 procent av medlemmarna debiterar som uppdragstagare, uppskattar Mattias Qvarsell, förhandlingsansvarig på förbundet.
Man ger sken av att det är något annat än ett anställningsavtal genom att skriva F-skatt högst upp på dokumentet.
Varje vecka får de ärenden där de förhandlar för medlemmarna. I åtskilliga fall hävdar förbundet att uppdragstagaren ska betraktas som anställd. Exempelvis när medlemmen har återkommande uppdrag enligt schema. De kan röra sig om en basist som spelar på en teaterföreställning, och som sitter i orkesterdiket bredvid en gitarrist som är anställd på teatern.
– Under hundra års facklig och politisk kamp har vi ordnat ett skyddsnät för flertalet som arbetar. Men med F-skatteriet tycker arbetsgivarna att de har hittat ett sätt att gå runt skyddsnätet genom att de anlitar arbetstagaren som uppdragstagare. Men det är fel, säger Mattias Qvarsell.
Ofta får uppdragstagaren ett kontrakt där det anges att personen ska arbeta på 100 procent för ett bolag, och som dessutom fastställer vem som är uppdragstagarens arbetsledare och vilka arbetstider det är som gäller.
– Man ger sken av att det är något annat än ett anställningsavtal genom att skriva F-skatt högst upp på dokumentet. Vi genomskådar detta och säger till våra medlemmar att de är anställda även fast arbetsgivaren inte låtsas om det, säger Mattias Qvarsell.
I dessa fall definierar Musikerförbundet medlemmen som anställd. Kollektivavtalet och arbetsrättslagarna ska gälla för dem.
– Vi tar tvister för våra medlemmar, förklarar för arbetsgivaren vilket avtal som gäller och ger samma fackliga hjälp som man får som anställd.
Splittring om egenföretagare inom LO
Utifrån LO:s perspektiv innebär systemet med F-skattsedlar stora problem, eftersom man på kollektivsidan ser hur anställda tvingas gå över till att bli uppdragstagare. Rapporten ”F-skattesystemets skuggor” tar upp hur situationen förvärrats för dessa grupper sedan den borgerliga Alliansregeringen ändrat i reglerna så att en enda uppdragsgivare numera är tillräcklig för den som ansöker om F-skattsedel.
I ”F-skattesystemets skuggor” kallas de som tvingas in i situationen som uppdragsgivare för falska egenföretagare. Störst är problemen inom bygg- och transportsektorerna, enligt rapporten.
I LO-förbundet Byggnads utreds om förbundet ska organisera enmansföretagare eller inte. Diskussionen om detta har varit livlig. Under den förra kongressen kunde ombuden inte komma fram till en gemensam ståndpunkt, utan frågan landade i en utredning.
Förespråkarna i Byggnads för att organisera enmansföretagare betonar att de inte har något emot att stödja dessa personer, medan motståndarna tror att en organisering av företagare kan bli spiken i kistan för fackföreningsrörelsen.
Organiserade egenföretagare kan hota den svenska modellen
Förbundsordförande Johan Lindholm sa till tidningen Byggnadsarbetaren att F-skattarnas intåg på byggarbetsplatserna hotar den svenska modellen.
På LO-sidan ser man också nackdelarna i gig-ekonomin när enkla arbetsuppgifter, som till exempel cykelbudtjänster, läggs ut på appar i mobiltelefonen. Varje uppdrag ger små inkomster och uppdragstagaren ska på egen hand stå för arbetsutrustning och betala sociala avgifter, försäkringar och pensionsutgifter.
Medan till exempel läkare och psykologer som jobbar via appar kan få en mycket hög inkomst, finns i andra änden cykelbud och andra liknande arbetstagare som knappt kan klara sig på sina inkomster.