Handelsgödslet på svenska åkrar kommer oftast från den norska gödseljätten Yara som dominerar marknaden. Det kalium som bönderna sprider har Yara köpt av diktatorn Aleksandr Lukasjenko, mannen som håller Belarus i ett järngrepp och förklarade sig som segrare i ett fuskval i augusti förra året. Yara är storkund hos Belaruskali, ett helstatligt gruvbolag vars vinster går direkt till Lukasjenkos brutala regim.
Norskt företag försöker påverka förhållandena i landet
Uppskattningsvis köper norrmännen kalium för upp till tre miljarder svenska kronor per år. Såväl oppositionsledaren Svjatlana Tsichanouskaja som andra belarusier i exil har bett Yara att stoppa eller pausa sitt samarbete med statliga bolag. I andra hand har Tsichanouskaja vädjat att bolag som Yara
ska använda sitt inflytande till att påverka förhållandena i landet. Det har Yara gjort. Koncernchefen och koncernfackets ordförande har personligen besökt Belaruskali flera gånger för att betona kravet på att leverantören ska följa Yaras uppförandekod. De har också kritiserat utvecklingen i landet offentligt och träffat oppositionsledaren i hennes exil i Litauen. De nya arbetsrättslagar som träder i kraft vid halvårsskiftet gör situationen ännu svårare för de anställda och facket.
– De gör sannerligen inte vårt liv enklare, skriver det fria facket BITU:s internationella sekreterare Lizaveta Merljak i ett mejl till Arbetsvärlden.
Kapning av flygplan har förvärrat läget
Att Belarus tvingade ner ett passerande flygplan från Ryanair för att gripa en journalist har också förvärrat läget. Internationella bolag flyger inte längre till Belarus och landets statliga flygbolag är inte välkommet i EU.
Yara gör väldigt stora ansträngningar att återupprätta rättigheterna för människor, arbetare och fackföreningar.
– Det har gjort livet ännu mer osäkert. Landgränsen kan inte korsas på grund av covid-19 och flyget, som tidigare var den enda vägen ut, finns inte längre. Det verkar som om vi är fångade, vi är statens gisslan, skriver Lizaveta Merljak.
Yara är en av få livlinor. I ett skriftligt uttalande säger BITU:s ordförande Maksim Pazniakou:
”Yara gör väldigt stora ansträngningar att återupprätta rättigheterna för människor, arbetare och fackföreningar. Och, vilket är riktigt viktigt, för att förbättra arbetarskydd och hälsa. Det som betyder något är att Yara försöker göra mer. Vi ber Yara att fortsätta så länge det går”.
– Det finns faktiskt inga andra. Bara Yara har fortsatt trots kritik från vissa politiker och andra intressenter, skriver Lizaveta Merljak.
Kapningen av flygplanet har lett till internationella krav på hårda sanktioner. Det skulle inte hjälpa de anställda i den statliga industrin, enligt Merljak. Om marknaden i väst försvann skulle många sägas upp och Ryssland kunde köpa upp gruvor och petrokemisk industri för en spottstyver.
– Och utan sanktioner är vi fortfarande lika sårbara eftersom den belarusiska staten är oförutsägbar och aggressiv mot all slags dissidenter, särskilt mot dem som skadar den. Att be utländska bolag ställa krav på mänskliga rättigheter är mer än nog för att bli en fiende till staten, skriver Lizaveta Merljak.
”Arbetarna får lida mest om bolag bryter kontakten”
Att bolag från väst bryter kontrakten med statliga bolag i Belarus för inget gott med sig.
– De som skulle få lida mest av det är arbetarna. Det första bolagen skulle spara in på är investeringar i
arbetarskydd och säkerhet, skriver Lizaveta Merljak.
Arbetsvärlden har sökt Geir O Sundbø som är ordförande i koncernfacket i Yara. Han har inte återkommit. Men Yaras kommunikationsdirektör Josiane Kremer kommenterar samarbetet med Belaruskali efter nedvingandet av flygplanet så här i ett mejl:
”Yara fördömer, precis som det överiga internationella samhället, starkt det som hände i Minsk under helgen. Vi värderar den nya situationen och vad den innebär. Vi har en nära dialog med ett antal intressenter, inklusive det norska utrikesministeriet. Vår största omsorg är fortfarande säkerheten, hälsan och välbefinnandet hos personalen på Belaruskali”.