På senare år har forskningen om hur företag sätter löner utvecklats. Allt fler ekonomer accepterar nu att företag har en viss makt att sätta löner under de anställdas produktivitet, det vill säga det värde som de bidrar med till företaget. Det menar ekonomiprofessor Alan Manning på London School of Economics som gästar Stockholm inbjuden av Facken inom industrins produktivitetskommission.
Att, som nationalekonomin gjort, anta att en anställd lätt kan byta jobb till en arbetsgivare som erbjuder lön i enlighet med den egna produktiviteten, är en grov förenkling. Att byta jobb är förenat med osäkerhet, ekonomiska kostnader och kanske pendlingskostnader. Anställda är heller inga experter på att förhandla lön, medan företagen gör detta regelbundet och därmed blir mer erfarna. Bland annat därför har företagen en viss marknadsmakt när det kommer till att sätta löner. Detta är insikter som enligt professorns egen mamma kan låta som självklarheter.
− Betalar de dig för att du ska berätta detta? Brukar vara hennes reaktion, enligt sonen.
Kvinnor kan drabbas
Vilka delar av arbetsmarknaden drabbas av det här fenomenet? Finns det några branscher där lönerna kan vara särskilt nedtryckta?
− Forskningen talar allt mer för att det här fenomenet finns i alla branscher. Till och med förare som kör taxi och bud för två olika gigbolag som Uber och Bolt, visar sig ha svårt att helt kunna byta till ett av företagen som för tillfället betalar bättre, säger Alan Manning till Arbetsvärlden.
Det kan också vara så att grupper drabbas olika av företagens lönesättningsmakt.
− Kvinnor kan hållas tillbaka eftersom de behöver vara hemma med barn. Invandrare kan missgynnas av bristande nätverk, säger Alan Manning.
Om priset på arbete bättre avspeglade produktiviteten, så skulle löntagare i större utsträckning söka sig dit de gör mest nytta, vilket skulle ge en effektivare arbetsmarknad. Låga löner kan också driva ned produktiviteten, enligt Alan Manning. Han menar att den senaste tidens höjda lägstalöner i flera länder bidragit till högre produktivitet utan att nämnvärt många jobb gått förlorade.
Dömdes för lönesänkarkartell
Alan Maning resonerar också kring att i branscher med få arbetsgivare skulle man kunna tänka sig att företagens lönemakt var större. Å andra sidan kan det också vara enklare att bilda fackföreningar där. Viss forskning tyder på att arbetare kan gynnas av ett fåtal stora företag i en bransch, medan tjänstemän istället gynnas av att det finns flera mindre företag att söka sig till.
Ett exempel på lönesättarmakt från tjänstemännens arbetsmarknad är när flera stora techbolag som Apple och Google år 2014 dömdes för att ha samarbetat om att inte rekryterat varandras medarbetare. Allt i syfte att hålla nere lönerna.
Hur stor skulle då den här tillbakahållande effekten på lönerna kunna vara?
− Det är svårt att veta. Ungefär 10 till 20 procent är inte orimligt. Kanske ungefär som löneklyftan mellan kvinnor och män, eller som skillnaden i lön innan en bransch får fackföreningar och efteråt. Men vi ska nog inte förvänta oss någon fördubbling av lönerna, säger Alan Manning.
Vd-löner ökade med transparens
I EU:s institutioner förhandlas just nu ett direktiv som bland annat skulle tvinga företag att ange ett lönespann i jobbannonser. Det så kallade lönetransparensdirektivet. Tanken är att det skulle omöjliggöra att arbetsgivarna höll nere lönerna alltför lågt. De svenska facken är försiktigt positiva medan arbetsgivarna är starkt emot. Alan Manning är försiktigt positiv.
− Det är bra att man prövar och experimenterar med olika metoder. Men vi ska inte förvänta oss någon enkel framgång. Sådana här experiment kan sätta igång mekanismer i olika riktningar och det blir avgörande att kunna utvärdera åtgärderna, säger han.
Han nämner ett brittiskt försök att offentliggöra vd-löner. Tanken var att företagsstyrelserna därmed skulle hålla nere lönerna, men det slutade med att vd:arna istället krävde höjda löner för att inte halka efter vd-kollegorna. Öppna jämförelser skulle alltså kunna driva upp löner, i alla fall för vissa grupper.
Råden till Sverige
Vilka är då Alan Mannings rekommendationer för att undvika arbetsgivarna håller nere löner under produktivitetsnivån?
− Det är svårt för mig att ge råd om vad ni bör göra i Sverige. Kanske bör ni bevaka de delar av arbetsmarknaden som inte har kollektivavtal, säger han.
− Internationellt är de viktigaste åtgärderna bättre villkor för att ge arbetare en röst genom fackföreningar, kollektivavtal eller inflytande på arbetsplatserna som i Tyskland där arbetstagarna har en röst i styrelser, säger Alan Manning.