En vanlig uppfattning är att offentlighetsprincipen ger allmänheten rätt till insyn i, och tillgång till, all information om det offentligas verksamhet. I mitt arbete med att granska det offentligas styrning försöker jag ofta att använda den rättigheten. Men det blir allt mer uppenbart för mig att två andra intressen blivit viktigare än allmänhetens rätt till insyn: aktiebolagets intresse av att göra vinst och politikers ovilja att bli granskade.
Förra året hemligstämplade plötsligt Statistiska Centralbyrån en hel del uppgifter om friskolors elevunderlag och resultat, med hänvisning till den nya tolkningen att offentliggörandet av dessa skulle kunna leda till skada för de aktiebolag som verkar på den svenska skolmarknaden.
Men problemet med bristande insyn i skolmarknaden är betydligt större än friskolors statistik. I takt med att allt fler kritiska frågor ställs om politikers agerande vid skolkoncernernas etableringar upplever jag att det blir vanligare att också offentliga handlingar hemligstämplas. Handlingar som är nödvändiga för att granska skolmarknadens effekter och storleken på kommunernas eventuella subventioner till de vinstdrivande skolkoncernerna.
Internationella Engelska Skolan (IES) växer så att det knakar och kommunpolitiker landet runt står på kö för att få IES att etablera sig i just deras kommuner.
Det går alltså inte att granska om, och i så fall med hur mycket, Österåkers politiker ämnar subventionera IES.
IES etablerar sig inte i en kommun om det inte finns goda möjligheter att göra vinst på verksamheten. Det ska de inte heller göra eftersom vinst är aktiebolagets syfte.
Det vanliga tillvägagångssättet när IES etablerar sig är att ett fastighetsbolag söker bygglov för skola, bygger skolan och sedan hyr ut lokalerna till IES. I kommuner där skolpengen är låg finns dock inte möjlighet för IES att göra vinst om de måste betala den fulla kostnaden för att hyra en ny skola. Därför vill de att politiker ska hitta sätt att få ner hyran så att vinstmarginalen kan säkras. Det är som sagt aktiebolagets uppgift att maximera sin vinst.
Det här kan ske på olika sätt. Ett sätt är att ge IES kompensation i skolpengen för ökade hyreskostnader. Den del av skolpengen som är lokalkostnader ökas då så att IES får så mycket extra ersättning för lokalkostnader att de kan hyra den nya skolan utan att det påverkar vinstmarginalen. Det här sker bland annat i Landskrona och i IES kommande skola i Trelleborg.
I Österåkers kommun finns ett ärende på politikernas bord att sälja en kommunal tomt inklusive byggnad till ett fastighetsbolag som ska bygga en ny skola och hyra ut den till en fristående huvudman, som råkar vara IES. Eftersom Österåker har en väldigt låg skolpeng har ledande politiker antytt att tomten kan komma att säljas billigare än det egentliga värdet. Också detta är ett sätt att få ner den fristående huvudmannens kostnader så att vinstmarginalen kan upprätthållas.
För att ta reda på hur mycket billigare tomten kommer att säljas behöver man veta värdet på tomten. Endast då går det att räkna på i vilken omfattning IES hyreskostnader kommer att minskas. Men när jag begärde ut de två värderingar av tomten som Österåkers kommun låtit göra fick jag svaret att de var hemligstämplade “med hänvisning till kommunens affärs- och driftförhållanden”. Det går alltså inte att granska om, och i så fall med hur mycket, Österåkers politiker ämnar subventionera IES.
Samma typ av svar fick de medborgare som begärde ut hyresavtalet mellan Skellefteå kommuns fastighetsbolag och IES när de ville granska om Skellefteå kommun subventionerar IES hyra av den skolbyggnad som kommunen renoverat åt dem. De drev frågan till Kammarrätten där de förlorade med motiveringen att utlämnande av avtalet kan “leda till skada för (det kommunala) bolaget om sådana uppgifter blir kända för andra som driver liknande rörelse”.
Allmänhetens rätt till insyn över skolmarknaden står sig slätt när kommunpolitiker använder hemligstämpling av handlingar för att skydda sig själva från granskning.
Den svenska skolmarknaden handlar inte bara om fördelning av skolpeng till vinstdrivande skolkoncerner. Själva förutsättningarna för skolmarknaden och för koncernernas vinster skapas av kommunpolitiker landet runt som vill kratta manegen för till exempel Internationella Engelska Skolans utländska ägare.
Allmänhetens rätt till insyn över skolmarknaden står sig slätt när kommunpolitiker använder hemligstämpling av handlingar för att skydda sig själva från granskning. Offentlighetsprincipen åsidosätts när kommuner hänvisar till affärsmässiga förhållanden. Skulden för det här ska inte läggas på skolkoncernerna. De gör ju bara det systemet uppmuntrar dem till att göra. Skulden skall läggas på de politiker som skapat det system som steg för steg prioriterat skolkoncernernas ägarintressen och politikers strävan att undgå granskning, framför allmänhetens rätt till insyn.
I en demokrati är det dock i slutändan alltid väljarna som ansvarar för den förda politiken. Det är dags att väljarna kräver ett stopp för det världsunika svenska skolmarknadsexperimentet och tar tillbaka makten över skolan.