Peter Skogman Thoursie skriver i en debattartikel i Svenska Dagbladet (2026-03-28) att den svenska jämställdhetsdebatten bygger på en samhällsbild som inte längre stämmer. Denna felaktiga bild beskriver ”kvinnor som strukturellt underordnade” och att ”män fortfarande är vinnare och kvinnor förlorare”. Den framhåller vidare diskriminering som huvudsaklig orsak till könsskillnaderna trots svagt forskningsstöd.
Vi försöker följa Skogman Thoursies uppmaning att låta hypotesen om kvinnors strukturella underordning ”prövas mot data”. Enligt medlingsinstitutets rapporter var kvinnors löner 10 procent lägre än mäns 2024 och deras inkomster 22 procent lägre 2023. Skillnaden i inkomstgrundande allmän pension var 22 procent år 2022 enligt pensionsmyndigheten. Det obetalda arbetet är fördelat på motsatt sätt. Försäkringskassans statistik visar att kvinnor tar ut ungefär två tredjedelar av alla föräldrapenningdagar och två tredjedelar av nettodagarna för vård av sjukt barn.
Den skeva fördelningen av betalt och obetalt arbete innebär en strukturell underordning av kvinnor i samhället. Lägre inkomster och status på arbetsmarknaden innebär sämre livsvillkor för kvinnor som individer samt mindre makt och inflytande i samhället för kvinnor som grupp.
Anklagelser utan källhänvisning
En strukturell underordning i samhället innebär inte att ”kvinnor alltid är förlorare och män alltid vinnare”. Det är välkänt att kvinnor har varit överrepresenterade inom den högre utbildningen sedan 70-talet och att flickor har högre skolbetyg än pojkar, även om detta gap nu minskar. Vidare är fördelningen av chefspositioner allt mer jämn, samtidigt som män tenderar att ha de mest välbetalda chefsjobben (såsom 89% av alla VD-posterna vid börsnoterade bolag). Kvinnor är också vinnare när det gäller tid att utveckla nära relationer med sina barn.
Skogman Thoursie menar att forskning som visat att det finns diskriminering mot kvinnor ”inte sällan har metodologiska brister”. Här är det svårare att pröva hans hypotes mot data eftersom kritiken som framförs mot de två forskningsartiklarna saknar källhänvisningar.
Näst intill oändligt antal studier
Vi kan notera att den studie av diskriminering i fördelningen av svenska forskningsanslag av Wennerås och Wold som kritiseras av Skogman Thoursie nyligen replikerades i en detaljerad genomgång av Hensvik och Nilsson. Det finns vidare ett näst intill oändligt antal studier som belägger diskriminering av kvinnor (och ibland även av män) i Sverige. En nyligen publicerad studie visar rentav att kvinnliga studenter diskriminerades i rättningen av tentor vid Skogman Thoursies egen arbetsplats, något som kunde avhjälpas med anonymiserad rättning. Folke och Rickne visar i sin forskning att sexuella trakasserier—en form av diskriminering i arbetsmiljön—ökar de ekonomiska skillnaderna på arbetsmarknaden genom att minska andelen kvinnor på högbetalda arbetsplatser
Skogman Thoursie skriver att forskning, utredningar och politik verkar ”i en symbios”. Språkbruket antyder en konspiration där forskare och myndigheter samverkar för att sprida en falsk bild av samhället. Vi håller helt med om att forskning behöver granskas kritiskt och att politik behöver bygga på fakta snarare än fördomar. Det är därför betryggande att den svenska jämställdhetsdebatten, tvärtemot vad Skogman Thoursie påstår, baseras på etablerade och aktuella fakta. Vi hoppas på ytterligare debatt och rapportering av dessa förhållanden i media, inte minst inför valet 2026.
