När beskedet om omsättningsstöd till enskilda näringsidkare kom i början av september kändes det hoppfullt. Efter månader av försök att upplysa regering och riksdag om hur egenföretagare drabbas av pandemin och vilka åtgärder som behövs kom till slut löftet om ett stöd riktat till denna grupp.
På goda grunder konstaterade regeringen i sitt pressmeddelande:
”Mot bakgrund av att många enskilda näringsidkare har drabbats hårt ekonomiskt till följd av covid-19-utbrottet föreslår regeringen ett stöd på 3,5 miljarder kronor till dessa företag under 2020.”
Vi kunde inte annat än instämma. Äntligen! Regeringen hade efter många vändor förstått att entreprenörs- och företagarsverige inte bara består av aktiebolag – som fått frikostiga stöd – utan även av drygt 600 000 egenföretagare med enskild firma.
Regeringen preciserade också vilka egenföretagare som i synnerhet drabbats hårt:
”…inte minst enskilda näringsidkare inom kultursektorn och besöksnäringen.”
En gräns på 200 000 kronor skulle utestänga det stora flertalet även från detta stöd.
Även här kunde vi bara instämma, fast med tillägget att också journalister med enskild firma tillhör dem som drabbats hårt. Inte minst viktigt att ge denna yrkesgrupp stöd eftersom regeringen definierat journalister som en ur demokratisynpunkt samhällsviktig funktion.
Stödet till enskilda näringsidkare är inte bara efterlängtat, det är livsavgörande för att kunna ta sig igenom pandemin och återuppta sina verksamheter i full skala när smittan väl lagt sig och faran blåst över.
Så det var bråttom, branschen blödde ett halvår efter att pandemin brutit ut. Följdriktigt blev remissomgången – för att demokratiskt förankra förslaget – föredömligt rekordsnabb.
En rad tunga instanser som KLYS och TCO påpekade i sina remissvar hur stödet med några smärre ändringar skulle nå också de grupper regeringen sa sig värna om.
Här är några exempel:
*Kravet på omsättning för föregående år var för högt satt och bör sänkas från 200 000. För att exempelvis även omfatta de kombinatörer som enligt en undersökning från Konstnärsnämnden utgör över 20 % av kulturarbetarna.
Och för att citera TCO:s remissvar:
”Som framgår av konsekvensanalysen är den genomsnittliga nettoomsättningen inom konstnärlig och kulturell verksamhet 129 000 kr, vilket med en gräns på 200 000 kronor skulle utestänga det stora flertalet även från detta stöd.”
*Stödperioderna borde slås samman till en lång period för att inkludera dem som arbetar med långvariga projekt och inte fakturerar löpande (vilket inte är ovanligt).
Tyvärr tvingas vi konstatera att regeringen inte värnar småföretagare i allmänhet och kultur- och mediebranscherna i synnerhet.
*Föräldralediga och sjukskrivna liksom de som precis startat sitt företag föll utanför stödet (och som dessutom redan befinner sig i en extra utsatt situation).
När vi i remissvaren såg att samma kritik riktades från åtskilliga instanser var vi hoppfulla att regeringen skulle ta till sig av synpunkterna.
Vi hade fel. Plötsligt finns stödet här och det ser i stort sett ut som det gjorde i det förslag som gick ut på remiss. Inte ett ord till förklaring om varför man inte tagit hänsyn till svaren från remissinstanserna.
Därmed står stora grupper fortsatt utanför stödet. Just de grupper som regeringen sa sig värna.
Tyvärr tvingas vi konstatera att regeringen inte värnar småföretagare i allmänhet och kultur- och mediebranscherna i synnerhet.
Vi uppmaning är: tänk om och gör nödvändiga ändringar i stödet! Det är inte för sent än.
Därför vill vi än en gång upprepa avslutningen i KLYS remissvar:
”Dessa omständigheter måste tas i beaktande och angivna justeringar göras när
omsättningsstödet ska beredas och färdigställas, så att inte de mest behövande på
arbetsmarknaden återigen faller utanför stödsystemen.”